- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 86. 1956 /
554

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 23. 5 juni 1956 - Mikrovågsrör, av Sigvard Tomner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

554

•TEKNISK TIDSKRIFT

Fig. 9. Uteffekt och förstärkning vid ett vandringsvågrör

som funktion av frekvens; - effekt, - • - förstärkning

vid maximal effektnivå eller
mättningsnivå,–-förstärkning inom det linjära området.

tiva joner från att nå katoden. Kollektorn, som
tar upp praktiskt taget all strömmen genom
spiralen, vill man gärna hålla på lägsta möjliga
potential. Härigenom får de tidigare omtalade
positiva jonerna en tendens att vandra mot
kollektorn och vidare blir värmeutvecklingen vid
kollektorn mindre.

Vilka är nu fördelarna med vandringsvågröret
som förstärkare jämfört med klystronen och
trioden. Vid överföring av ett stort antal
telefonkanaler eller en televisionskanal över en
radiolänk använder man vanligen frekvensmodulering
och det är nödvändigt att utnyttja stora
bandbredder för att klara av informationsmängden.
Ett vandringsvågrör har mycket stor bandbredd,
upp till 30 %, vilket motsvarar ungefär 1 500
MHz vid bärfrekvenser omkring 5 000 MHz fig.
9. Vidare bortfaller inställning av resonanta
kretsar. Man kan också påräkna hög förstärkning
(30—50 dB), fig. 9. I jämförelse med trioden har
vandringsvågröret och klystronen den fördelen

att den aktiva strömtätheten kan ökas med en
elektronkanon, varigenom man kan bibehålla
måttlig emissionstäthet vid katoden. Goda
livslängder har numera uppnåtts på flera håll med
vandringsvågrör. Nackdelen med
vandringsvågröret är att man måste ha ett magnetfält. Här
har dock avsevärda framsteg gjort på de senaste
åren. Man använder nu permanentmagneter och
möjlighet finns att använda periodiskt
magnetfält, vilket avsevärt skulle reducera magnetens
vikt.

Vandringsvågrör kan även användas som
mottagarrör med låg brusnivå. Brusströmmen i en
elektronstråle minskas om man har en väl
aktiverad katod samt en väl utbildad virtuell katod.
Man har dessutom experimentellt funnit att
brusströmmen utefter en elektronstråle varierar
periodiskt. Det gäller därför att introducera
signalen på rätt ställe. Vidare får man icke ha något
strömfördelningsbrus i form av spiralström. Av
strömmen måste 99,5 % fokuseras fram till
kollektorn. De bästa resultat, som uppnåtts med
vandringsvågrör är en brusfaktor av 5—6 dB
med olika rör inom frekvensområdet 3 000—
6 000 MHz. Som jämförelse härmed kan
nämnas, att resultat, som uppnåtts med balanserade
diodblandare inom samma frekvensområde ligger
omkring 8 dB. Man måste givetvis härvid också
tänka på att en diodblandare icke har någon
förstärkning. Brusfattiga vandringsvågrör ger
vanligtvis en förstärkning på minst 20 dB. Vidare
har de stor bandbredd. Triodens brusfaktor vid
4 000 MHz ligger omkring 9 dB.

Mycket utvecklingsarbete har nedlagts på att
konstruera vandringsvågrör för höga effekter.
Således har inan uppnått några kW i puls- och
100 W i kontinuerlig drift vid 10 cm våglängd.
Härvid använder man fortfarande en spiral som

Fig. 10. Rörtyper: a
vandringsvågrör; b
backvågs-rör; c vandringsvågrör av
magnetrontyp; d
back-vågsrör av magnetrontyp;
Vf är fashastighet, vg
signalhastighet, ve
elektronhastighet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:40:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1956/0574.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free