Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 24. 12 juni 1956 - Problemhörnan, av A Lg - Debatt: Slagseghetsdata och sprödbrott, av Gunnar Malmberg och J Götzlinger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 juni 1956
583
versions- resp. isogonalcirkelinetoden — till någon av
vilka Problemhörnan torde återkomma) har använts av
L E Lindfors (Helsingfors), som dessutom för numerisk
beräkning har deducerat formeln
2 ]/abc (a + b + c) ± (ab + ac + bc)
där minustecknet gäller för den omskrivna och
plustecknet för den inskrivna cirkeln. För a — 3; b = 5; c = 7
erhålles Romskr = 12,54.
Uppgiften har vidare lösts av N F Enninger, som angivit
även en inversionsvariant till metod 1; dessutom av E
Jensen, U Olsson, E Seger, T Ygge, K Victorin, sign. E O Jn,
Sbck och problemställaren bM. A Lg
Debatt
Slagseghetsdata och sprödbrott
Överingenjör J Götzlingers uppsats "Slagseghetsdata och
sprödbrott" (Tekn. T. 1956 s. 355) inbjuder till några
allmänna betraktelser rörande materialprovningen.
I anslutning till Götzlingers hänvisning till yttranden av
R Liljeblad och O Wiberg1 vid Jernkontorets tekniska
diskussionsmöte 1932 skulle jag vilja framhålla att man vid
materialprovning bör skilja mellan
praktisk materialkontroll, som avser undersökning,
huruvida ett leveransparti uppfyller i materialnormen
fastställda fordringar (härtill användes vissa enkla
provningsförfaranden) ;
utförligare materialundersökningar, vid vilka man söker
att närma sig de betingelser som motsvarar dem för vilka
materialet blir utsatt i den färdiga konstruktionen (därvid
är ej ovanligt att försök utföres med materialet i stora
dimensioner, t.ex. med hela plåtar).
Det är uppenbart att de vid de senare undersökningarna
använda provningsförfarandena ej kan användas för den
löpande materialkontrollen, men med ledning av de
resultat, som därvid framkommer, söker man att fastställa
de enkla prov, som skall innehållas vid praktisk
materialkontroll för att materialet skall lämpa sig för de
konstruktioner, till vilka det är avsett.
Av de provningsmetoder, som normalt användes för den
praktiska materialkontrollen, är det ytterst få som direkt
kan användas vid dimensionsberäkningar.
Den provningsmetod som i första hand användes för
leveranskontrollen för konstruktionsstål är dragprovet,
varvid man bestämmer materialets undre sträckgräns,
brottgräns samt förlängning på föreskriven mätlängd. Av dessa
värden kan endast den undre sträckgränsen användas vid
dimensionsberäkningar. Uppfyllda fordringar beträffande
brottgräns och förlängning visar att materialet är av den
typ, som förutsatts i materialnormen.
Med dragprovet erhålles ej någon klassificering av stålen
beträffande deras olika grad av sprickkänslighet och då
en klassificering med hänsyn till denna egenskap blir
nödvändig för vissa konstruktioner, måste för dessa fall
materialnormerna kompletteras med något lämpligt prov.
Därvid har slagprovet blivit det prov som ansetts böra
komma i fråga i första hand och exempel finns på
utländska normer, som kompletterats med slagprov. Några
allmänna synpunkter på slagprovet som leveransprov
torde därför vara på sin plats.
I fig. 2 har Götzlinger visat en kurva, som kan anses
schematiskt representera slagseghetsvärdenas
temperaturberoende.
De mycket omfattande undersökningar, som utförts
speciellt i USA vid mitten av 1940-talet med anledning av de
inträffade sprödbrotten på libertyfartygen har lett till
uppfattningen, att vid ju lägre temperatur övergången från det
sega till det spröda tillståndet inträder, desto
spricksäk-rare är materialet och desto mindre blir risken för att det
skall brista med sprödbrott.
Som Götzlinger framhållit är de resultat som erhålles vid
slagprovningen beroende av provstavens form. Därför har,
då IIW, Lloyds register m.fl. för slagprovningskontroll
av ifrågavarande stål rekommenderat
Charpy-V-provsta-ven, möjligheten öppnats till ett enhetligt
provningsförfarande.
För angivandet av slagseghet-temperaturkurvans läge i
temperaturaxelns riktning anges en temperatur, som svarar
mot någon punkt på kurvan inom området mellan hög och
låg slagseghet. Denna temperatur benämnes ofta i
litteraturen "omslagstemperaturen" och definieras olika av
skilda författare, vilket omöjliggör enhetlig bedömning av
provningsresultaten. En dylik bedömning blev emellertid
möjlig när vid provning med Charpy-V-provstav
"omslagstemperaturen" definierades som den temperatur, vilken
motsvarar ett visst slagseghetsvärde och därvid som
lämpligt värde av IIW m.fl. rekommenderats medelvärdet
3,5 kpm/cm2 (motsvarande 20 ft-lbs).
I flera utländska normförslag och i det underlag till
normer för de allmänna konstruktionsstålen, som Götzlinger
berört har för några av stålen införts angivna
slagseghets-fordran vid — 20°C.
Av Götzlingers uttalanden framgår att han helst såge att
slagprovskontrollen ersattes med åldringsprov och som
stöd för sin uppfattning åberopar han en uppsats av
Knüppel och Mayer2. Dessa författares uttalanden gäller i
första hand för otätat stål. I det åberopade underlaget för
normer för de allmänna konstruktionsstålen har ej
förutsatts slagprovning av otätat stål.
Vid materialets åldring förskjutes som bekant dess
slagseghet—temperaturkurva mot högre temperatur. I en
redogörelse av G Malmberg3 för undersökningar som utförts
med Gharpy-nyckelhålprovstav på otätade, halvtätade och
tätade stål avsedda för svetsning visades, att det fanns en
påtaglig överensstämmelse mellan de slagprovsresultat som
erhållits vid provning vid —20°C utan åldring och vid
+ 20°G efter åldring. Detta visar att med ifrågavarande
provstav erhölls efter åldring en förskjutning av
slagseg-het-temperaturkurvan på ca 40°C. Storleken av denna
förskjutning kan givetvis variera med provningsmetod och
materialtyp.
Åldringsprovet utföx-es ofta vid rumstemperatur, vilket
medfört att det ansetts enklare att utföra än slagprov vid
sänkt temperatur. Med slagprovning vid rumstemperatur
efter materialets varmåldring erhålles emellertid ej önskad
gradering av stålen.
Arbetsgruppen som utarbetat underlaget för de allmänna
konstruktionsstålen har ej ansett det vara motiverat med
åldringsprov, då det praktiska åldringsförfarandet ej synes
vara tillräckligt utrett.
Götzlinger synes ha missuppfattat den historiska
utvecklingen av slagprovets användning vid
materialbedömningen. De av honom angivna katastroferna, som inträffat med
svetsade broar och fartyg, gav anledning till mycket
omfattande materialundersökningar, som, såsom tidigare
anförts, bl.a. ledde till uppfattningen att olika materials
sprickkänslighet kunde bedömas av slagprovsresultat vid
sänkt temperatur. Det var först vid mitten av 1940-talet
som detta förhållande blev klarlagt och slagprovskontroll
vid sänkt temperatur började tillämpas.
Götzlinger säger, att den "latenta omslagstemperaturen"
förutom av spänningstillståndet beror på den konstruktiva
utformningen, på tillverkningssättet samt på valet av
elektrod och svetsmetod och detta i så hög grad, att
materialets ursprungliga slagseghetsegenskaper ej längre behöver
vara utslagsgivande.
Vid de undersökningar som utförts för att klarlägga
anledningen till inträffade katastrofbrott, har den
konstruktiva och tillverkningstekniska sidan av saken behandlats
med samma grundlighet som materialundersökningen.
Betydande framsteg har undan för undan gjorts beträffande
för svetsning lämplig utformning av konstruktioner liksom
för konstruktionens framställning, svetsning osv. Götzling-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
