Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 24. 12 juni 1956 - Debatt: Slagseghetsdata och sprödbrott, av Gunnar Malmberg och J Götzlinger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
584
TEKNISK TIDSKRIFT
ers uttalanden synes vara allt för pessimistiska och
kommer av den i förhållandena ej närmare initierade att tydas
så, att materialets egenskaper ej har betydelse för
konstruktionens bestånd. De gjorda undersökningarna har ej
gått i den riktningen utan visat att i varje fall måste det
använda materialets egenskaper beaktas. Materialnormerna
har därvid sin stora betydelse.
Här må slutligen hänvisas till de uttalanden som Édouard
Houdremont gjort i Metal Progress 1955, vilka uttalanden
väl överensstämmer med nu framlagda synpunkter.
Gunnar Malmberg
Litteratur
1. Malmberg, G: Slagprovet och dess betydelse vid materialkontroll
å järn och stål. Jernk. Ann. 116 (1932) TD s. 124.
2. Knüppel, H & Mayer, K E: Streuung und Trennschärfe
verschie-dener Verfahren zur Prüfung der Sprödbruchempfindlichkeit von
Ståhl. Arch. Eissenhüttenn. 27 (1956) s. 25.
3. Malmberg, G: Förslag till klassificering av mjuka stål med
hänsyn till deras benägenhet för sprödbrott. Jernk. Ann. 138 (1954)
s. 333.
4. Houdremont, E: A German view of brittle welded structures.
Metal Progr. 67 (1955) jan. s. 114.
För bergsingenjör G Malmbergs klarläggande och sakliga
inlägg får jag uttrycka mitt tack, inte minst då jag
därigenom får tillfälle att precisera min ståndpunkt.
Vid dragprovet bestämmes förutom sträck- och
brottgräns även förlängning och kontraktion. Sistnämnda
värden, som erhålles på köpet, ger värdefulla underlag för
bedömning av materialets förmåga till plastisk
deformation. Korrelationen mellan dragprovningsresultaten och
erfarenheten beträffande hållfastheten för statiskt
belastade svetsade byggnadsverk har dessutom i stort sett varit
tillfredsställande. När det är frågan om fleraxliga
spänningstillstånd ger dock skårade provstavar, t.ex. enligt
Kuntze, en klarare bild av materialets beteende under
svåra betingelser. Sistnämnda prov är för övrigt enklare
än slagarbetsbestämning vid sänkt temperatur och lämpar
sig därför bättre som leveransprov. Detsamma gäller för
de amerikanska klyvdragproven.
Åldringsprov är nödvändiga då plastisk deformation inte
kan undvikas vid tillverkning och användning av
stålkonstruktioner. Då sträckning eller stukning väsentligt
nedsätter seghetsegenskaperna hos åldringsbenäget material,
kan slagprovning i leveranstillstånd bli missvisande.
Då karaktären för slagseghetstemperaturkurvan i stort
sett är densamma efter åldring av materialet borde väl
provningen vid + 20°C efter åldring ge samma
klassificeringsmöjlighet som vid —20°C utan åldring, förutsatt
kurvan verkligen förskjutes 40°C.
Enligt tabell IV i Malmbergs undersökning hade emeller-
Tabell 1. Faktorer som pàoerkar sprödhrolt.srisken
Sprödbrottsrisken för stålkonstruktioner
beror av minskas genom
materialets sprödbrottsbenägenhet
formgivning forinfaktor
godstjocklek
kallbearbetning
svetspåverkan
.... . . svetsspänningar
tillverkning /
belastning
temperatur
anvisningar
största påkänning
slag eller stöt
ojämn
låg
Al-tätning, finkornighet
normalisering mm.
jämna övergångar
högre hållfasthet
skal- och lådkonstruktioner
glödgning
lämpligare svetsmetod
bättre svetsplan
värmebehandling
provöverbelastning
slipning, kontroll
rikligare dimensioner
fjädrar och dämpdon
dilatationsförband
tid 86,9 °/o av de provade tätade stålen vid —20°C en
slagseghet Ac ^ 5 kpm/cm2, medan endast 77,5 °/o
uppfyllde denna fordran vid + 20°C efter åldring. Som
nämndes i artikeln visade dessutom Lissner med Kuntze-prov
att ordningsföljden för stålsorterna ofta ändras efter
åldring.
Jag har ingalunda velat hävda att materialets egenskaper
ej har betydelse för konstruktionens bestånd, utan har i
i stället sökt påvisa de vanskligheter som uppstår, när
materialvalet skall baseras på
slagseghetstemperaturupp-giften.
Såsom Houdremont med rätta påpekar beror
sprödbrottsrisken för konstruktionen förutom av materialets
egenskaper av en rad andra faktorer (tabell 1).
Då var och en av de angivna faktorerna är av betydelse
för uppkomsten av sprödbrott, kan risken härför
nedbringas på flera olika sätt. Konstruktörens uppgift är att
utvälja de mest effektiva åtgärderna, dvs. de som för lägsta
kostnad ger bästa resultatet. Urvalet beror förutom av
åtgärdens verkningsgrad bl.a. av förhållandet mellan
material- och arbetskostnad, vilket förhållande varierar för
olika produkter och i olika länder. I USA är som bekant
materialpriserna betydligt lägre i förhållande till
arbetslönerna än i Europa. När man t.o.m. i USA tvekar
att för svetsade broar föreskriva dyrbara stål med höga
slagseghetsgarantier1 borde vi här i landet ännu mera
betänka oss att följa denna väg. Att för svetsade
byggnadsverk i större omfattning använda slagseghetsgaranterade
finkornsstål är lika orimligt som att fordra
avspännings-glödgning av stora stålkonstruktioner. Vid dynamisk
belastning fordras för övrigt redan med hänsyn till
utmattning jämna övergångar och noggrann kontroll av
utförandet.
Det är absolut nödvändigt att byggnadsverken äger
erforderlig säkerhet mot sprödbrott. Då, som synes, flera
vägar leder till detta mål, borde vi se till att varken
standard- eller normbestämmelser eventuellt stänger just den
vägen som i ett särskilt fall, ur både teknisk och
ekonomisk synpunkt, är den bästa. Detta innebär givetvis inte
att slagprovet är obehövligt, men det förefaller mig att
ståltillverkarna överskattar värdet av en siffermässig
slag-seghetsgaranti. Däremot beaktas alltför litet att stål
avsedda för dynamiskt belastade konstruktioner framförallt
borde äga låg skårkänslighet i samband med utmattning.
Tyvärr är det här snarast frågan om en mot slagsegheten
divergerande materialegenskap hos stål2.
Slutligen bör nämnas att det tyska förslaget för sortering
och provning av konstruktionsstål ("Grossbaustähle"), som
i sin första formulering år 1954 framlades av Grosse, ännu
inte är godkänt, men i sin nuvarande form3 omfattar tre
klasser med slagseghetsgaranti, därav två efter åldring,
nämligen
Prov Provnings- Fordrad slagseghet
temperatur i kpm/cm2
medel- minsta
"C värde värde
R DVMF 20 8 5
åldrat
C DVMR 0 7 3,5
ej åldrat
D DVMR 20 5 3,5
åldrat
J Götzlinger
Litteratur
1. La Mötte Grover: An interpretation of rcsearch and experience
in structural welding. Welding J. 1956 mars s. 209—224.
2. Götzlinger, J: Reduktionsfaktor för grundmaterialet i dynamiskt
belastad konstruktionsdel påverkad av svets. Svetsen 15 (1956) jan.
s. 4—11.
3. Rühl, K: Stånd der Sprödbruchfrage mit Berücksichtigung der
Stahlnormung. Schweissen u. Schneiden 8 (1956) s. 107—115.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>