Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 26. 26 juni 1956 - Tillverkning av spånskivor enligt Behr-metoden, av Hans-Heinrich Fickler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
608
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 4. Bandtork.
lanskikts- eller ytskiktsmaterial. Om materialet är för
långt för att direkt kunna matas in i spånmaskinerna
kapas det med hjälp av sågar, som placeras före
spånmaskinerna.
Spåntillverkning
Spånen skall skäras ut parallellt med vedens
längdriktning för att man skall behålla det naturliga träets
hållfasthet i fibernas längdriktning. Dessutom skall spånytan
vara glatt för att man skall få minsta möjliga limåtgång.
Den använda maskinen, fig. 2, består av en under ett
magasin horisontellt liggande knivskiva med tio knivar och
en diameter av 1 500 mm. Den till högst 33 cm längd
kapade veden matas uppifrån med en sådan hastighet mot
knivskivan, att en spåntjocklek 0,1—0,8 mm uppnås. En
30 kW motor driver knivskivan och en 1,5 kW motor
magasinet. Tillverkaren anger för 24 h drift med 20 h effektiv
drifttid vid 12 °/o fukthalt hos träet följande kapacitet:
Spåntjocklek Kapacitet
mm kg/h
0,15 ................................................405
0,20 ..........................................................................540
0,25 ..........................................................................675
0,30 ..........................................................................810
Den för spånskivan optimala spånlängden, såväl för
ytskikten som för mellanskikten, uppnås dock inte alltid,
varför bägge spånsortimenten via en silo leds till kniv-,
hammar- eller slagkvarnar, vilkas slitsplåtinsatser ger den
önskade spånlängden. Ytskiktsspån och mellanskiktsspån
tillverkas i separata maskiner vilka dock genom
omkoppling av transportanordningarna och ändrade
maskininställningar kan användas för bägge spånsortimenten.
Transporten från spånmaskinerna sker vanligen
pneumatlskt till silor, varifrån spånen kontinuerligt faller ner i
eftermalningsaggregaten. Silon har lagts före
spåntork-ningsanläggningarna för alt man skall ha möjlighet att
magasinera spånen under fabrikationen. Vid tidigare
byggda anläggningar, som ej försetts med silor, har det visat
sig att driften blir alltför känslig för eventuella störningar.
För hackspån som efterbehandlats i kvarnar, kan man
ordna konventionella silor. Dessa lämpar sig emellertid
knappast för här behandlade spån på grund av en alltför
låg flytbarhet i materialet.
Använda silor har vanligen en kapacitet av 0,5—1 h och
kan användas såväl för limmade som olimmade spån.
Inmatningen sker oberoende av utmatningen, vilken kan
regleras med hjälp av en variator. Silorna är försedda med
säkerhetsanordningar, som visar, när dessa är nästan fulla
eller tomma. Spånen lämnar silorna i voluminös form och
behållarna är så konstruerade, att det material, som sist
matats in även matas ut sist, fig. 3.
Torkning och siktning
Torkningen av såväl mellanskikts- som ytskiktsspån sker
vanligen i bandtork, som finns i längder på 4—16 m. Då
apparaturen är uppbyggd av sektioner på vardera 2 m, är
det lätt alt ändra torkanläggningens kapacitet. Spånen leds
in på det översta bandet och faller efter detta bands slut
iinder uppluckring ner på det mellersta. Detsamma sker
Fig. 2. Spånmaskin.
bast, används för ytskikten, medan samtliga mindre
rå-varusortiment ingår grovbarkade i mellanskiktet.
Vedens förbehandling
Det har visat sig att helst allt råmaterial i form av
rundved eller åtminstone veden för ytskikten måste lagras i
hett vatten för att man skall få önskad kvalitet och
jämnhet i spånformen vid spåntillverkningen. Dessutom blir
slitningen av spånverktygen därmed väsentligt lägre än
när icke vattenbehandlad ved användes. Anläggningarna
för varmvattenbehandling motsvarar i konstruktion och
arbetssätt i stort sett de vid kryssfanertillverkning
använda.
Med hänsyn till att veden i de flesta fall har små
dimensioner, är det av vikt att man använder ändamålsenliga
transportanordningar i form av vagnar och ställningar, de
sistnämnda skall helst kunna sänkas ner i vattnet. Med
hjälp av dessa transportmedel överförs vedmaterialet till
barkningsanläggningarna samt därifrån till
spånmaskinerna. I flera fall uppdelas råvaran redan i vedlagret i mel-
Fig. 3. Placering av silor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
