Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 26. 26 juni 1956 - Andras erfarenheter - Vattenturbindrivna asynkrongeneratorer, av FÖ - Gjutgods av berylliumkoppar, av SHl - Skjuvbrott i betongramverk, av Bertil Löfquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
614
TEKNISK TIDSKRIFT
för asynkrongeneratorn till 30—40 °/o. Förutom vid mindre
vattenfall har asynkronaggregat också inbyggts i avloppet
från regleringsdammar där de dimensioneras för den
vattenmängd som måste utsläppas kontinuerligt.
Asynkrongeneratorer har även inbyggts i kemiska
fabriker där tillverkningsprocessen innefattar överföring av
vätska under högt tryck till behållare med lägre tryck
(Water Power april 1956 s. 127—133). FÖ
Gjutgods av berylliumkoppar. Under andra världskriget
växte användningen av berylliumkoppar snabbt och under
åren närmast efter dess slut utvecklades legeringar av
denna typ så att man omkring 1951 förfogade över
material som lämpar sig utmärkt till gjuten (Tekn. T. 1951
s. 810). Bearbetad och utskiljningshärdad
berylliumkop-pars användbarhet till fjädrar, icke gnistbildande
hand-verktyg, maskindelar m.m. och materialets stora
elasticitet, utmattningshållfasthet och goda korrosionsresistens
torde vara väl kända (Tekn. T. 1946 s. 761; 1949 s. 113;
1952 s. 1010). Att legeringar av denna typ också lämpar sig
utmärkt för gjutning är kanske mindre väl känt.
Brottgränsen för gjuten av vissa
berylliumkopparlege-ringar kan ökas från 45,5 kp/mm2 i upplösningsbehandlat
tillstånd till 119 kp/mm2 genom åldring vid relativt låg
temperatur. Härvid blir materialets hårdhet 450 Brinell.
Andra legeringar kan genom värmebehandling ges upp till
hälften så stor elektrisk ledningsförmåga som koppars.
Materialet har utmärkt nötningshållfasthet, god
beständighet i luft vid måttligt förhöjd temperatur och försprödas
inte vid låg temperatur.
Berylliumkoppar kan gjutas vid relativt låg temperatur i
sand- eller gipsform, permanent form eller kan
precisions-gjutas. Gjuttemperaturen är relativt låg, och legeringen
flyter mycket lätt varigenom gjuten med komplicerad form
kan tillverkas utan svårighet. Vid precisionsgjutning kan
man erhålla en godstjocklek på ned till 0,75—1,25 mm, och
hål med ned till 0,5 mm diameter kan fås i tunna
sektioner. Toleranser på ± 4 ^i/mm kan hållas. Krympningen är
i genomsnitt 1,5 %>.
Fyra berylliumkopparlegeringar för gjutning har
följande sammansättningar:
20 C 275 C 10 C 50 C
Beryllium ––- ..... »/o 1,90—2,15 2,50—2,75 0,45-0,75 0,30—0,55
Kobolt ....... ..... •/• 0,35—0,65 0,35—0,65 2,35—2,70 1,40—1,70
Silver ........ ..... •/• — — — 1,00—1,15
Kisel ......... ..... •/• 0,20—0,35 0,20—0,35 <0,15 <0,15
Järn .......... ..... o/o <0,25 <0,25 <0,10 <0,10
Aluminium .....•/• <0,15 <0,15 <0,10 <0,10
Tenn .......... .....•/• <0,10 <0,10 <0,01 <0,01
Bly ............ .....•/• <0,02 <0,02 <0,01 <0,01
Zink .......... .....•/• <0,10 <0,10 <0,01 <0,01
Nickel ........ ..... °/o <0,20 <0,20 <0,10 <0,10
Krom ......... ..... °/o <0,10 <0,10 <0,01 <0,01
Legering 20 C används mest både vid sand- och
precisionsgjutning och betraktas ofta som standardmaterial. De
övriga legeringarna har mera speciella
användningsområden. Formar för formsprutning av plast görs t.ex. i
allmänhet av 275 C som utnyttjas även i andra fall när ett
material med stor hårdhet behövs. Legering 10 C används
när man önskar stor elektrisk ledningsförmåga, medan
50 C erbjuder särskilda fördelar som elektroder vid
motståndssvetsning.
Legeringarna smälts vanligen i kiselkarbiddegel helst
upphettad i elugn; även koks-, olje- eller gaseldad ugn kan
dock användas. Elugn har fördelarna att smältningen går
snabbt och att temperaturen lätt kan regleras med relativt
stor noggrannhet. Gjuttemperaturen för 20 C är 1 040—
1 150°G beroende på gjutstyckets storlek och form; för
275 C är den 1 010—1 070°C samt för 10 C och 50 C 1 120—
1 200°C. Legeringarna kan överhettas ca 55°C utan att ta
skada.
Vid gjutningen skall metallen hällas så kort sträcka som
möjligt och med så liten turbulens som möjligt. Den största
svårigheten vid hantering av berylliumkoppar orsakas av
dess benägenhet att ge slagg. Smältningen bör därför
regleras noga vilket kan vara svårt vid upphettning med
bränslen som vanligen ger aggressiva avgaser. Stark
slaggbildning kan emellertid också uppstå genom för energisk
omröring av smältan i formen eller för stor vattenhalt
hos sanden.
Gjuten berylliumkoppar är inte friskärande men kan dock
utan svårighet bearbetas med lämpliga verktyg och
skärvätskor, om skärhastighet och matning väljs rätt. Dess
bearbetningsegenskaper liknar blyfria tennbronsers,
kisel-och aluminiumbronsers. Legeringarna 20 C och 275 G skall
bearbetas i upplösningsbehandlat tillstånd; 10 G och 50 C,
som inte blir lika hårda, kan bearbetas efter
utskiljnings-härdning.
Materialet kan mjuklödas, hårdlödas med silverlod,
båg-svetsas och motståndssvetsas men inte hårdlödas med
bronslod eller gassvetsas. All fogning utom mjuklödning
måste utföras före utskiljningshärdningen då övriga
metoder fordrar så hög temperatur att materialet blir mjukt.
Upplösningsbehandlingen består i upphettning minst 3 h
till 800°C för 20 C, 790°C för 275 C och 930°G för 10 C och
och 50 C. Den angivna temperaturen måste hållas inom
± 5°C. Efter upphettningen kyls arbetsstyckena genast i
vatten. Åldringen utförs sedan i en muffelugn eller en ugn
med luftcirkulation. Saltbad bör inte användas då de
flesta salter angriper berylliumkoppar. Temperaturen skall
kunna regleras på ± 5°C när. För uppnående av största
brottgräns och hårdhet rekommenderas upphettning 3 h
till 340°G för 20 C och 275 C samt 480°C för 10 C och
50 C.
Berylliumkoppar kan lätt göras ren eller poleras på
ungefär samma sätt som andra kopparlegeringar.
Sandblästring, som ger en ren och jämn yta, används ofta när en
matt, grov finish önskas. Arbetsstycken som
värmebehandlas i luft kan befrias från glödskal genom betning 15—30
min i 20—30 vol-°/o svavelsyra vid 70—80°G, sköljning i
kallt vatten, behandling 15—30 s i 30 °/o salpetersyra, som
tar bort en röd beläggning av koppar (I) oxid, och
noggrann sköljning i varmt vatten (enl. Beryllium Corp.,
Beading, Penna., USA). " SHl
Skjuvbrott i betongramverk. I USA har inträffat ett
misslyckande med en större förrådsbyggnad, vilket väckt
stor uppmärksamhet i fackkretsar. Vissa svagheter i de
amerikanska betongbestämmelserna har nämligen
därigenom kommit i dagen. Det gäller beräkningen och
utformningen av armerade betongkonstruktioner med hänsyn till
avskärningskrafter. Erfarenheterna från detta fall kan
även på andra håll ge anledning till en tankeställare.
Skillnaden mellan svenska eller europeiska bestämmelser
och dem i USA eller Kanada är huvudsakligen, att i de
senare antas betongen medverka vid upptagande av
skärspänningarna, även då betongens skjuvhållfasthet
överskridits. I Sverige räknar man med att skjuvarmeringen,
då sådan krävs, skall uppta hela avskärningskraften.
Vidare föreskrivs i de flesta europeiska länder en minsta
bygelarmering även vid låga skjuvspänningar. Inga
bestämmelser tar emellertid direkt hänsyn till de
kombinerade påkänningarna genom avskärning och samtidigt
verkande axiellt tryck eller dragning, som kan uppkomma
genom volymändringar (krympning, krypning) eller
horisontalbelastning. Vidare synes man i nuvarande
bestämmelser icke tillräckligt ha uppmärksammat, att
böjspän-ningar nödvändigtvis måste finnas i kombination med
skjuvspänningarna för att betong och armering skall
samverka såsom vi vanligen antar vid utformning av
skjuv-armering.
Byggnaden, i vilken tre betongbalkar kollapsade, utfördes
av US Corps of Engineers med US Air Force som
beställare. Den var 122 m bred och 610 m lång. Konstruktionen,
som bestod av betongramverk, var genom en längsgående
dilatationsfog uppdelad i två hälfter. De tvärgående ramar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
