Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 27. 31 juli 1956 - Mikrovågsantenner med optiska analogier, av Göran Svennérus - Nya metoder - Mätning av periodiskt varierande töjning, av Å I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
626
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 11. Luneb er glins; a inom linsen varierar
brytningsindex n som funktion av radien r varför från
matningspunkten F utgående vågor bryts till en plan vågfront AR.
b och c olika praktiska utföranden.
beräknad enligt dessa principer kan man teoretiskt
erhålla ända upp till 100° total avsökningsvinkel med en
endast 2° bred lob, sålunda 50 strålvidder. Denna siffra
är dock knappast realiserbar. Vid beräkningen har
nämligen endast fasen över aperturen beaktats. Det finns
andra förhållanden, som begränsar
avsökningsmöjligheterna. Man bör dock kunna räkna med att med en enkel
linsantenn kunna avsöka 20—25 strålvidder alltefter kraven
på strålningsdiagrammets konstans.
Luneberglinser uppkallade efter R K Luneberg kan
teoretiskt sett ge en fullkomligt aberrationsfri avsökning över
360°, fig. 14.
Linsen är i det cylindriska fallet en cirkulär skiva, i det
sfäriska en sfär. På ytterytan rör sig mataren ständigt
pekande mot anordningens centrum. Brytningsindex varierar
inom linsen och måste för att ej störa symmetrin endast
vara en funktion av radien r. Luneberg har visat, att en
plan utgående fasfront AR erhålles, om brytningsindex
följer funktionen
n(r)
(8)
En sfärisk Luneberglins är mycket svår att tillverka. Den
cylindriska typen är enklare och kan utföras på olika sätt.
Det brytande mediet kan t.ex. bestå av utrymmet mellan
två metallskivor. Om E-vektorn är parallell med skivorna,
fig. 14 b, bestämmes fashastigheten och därmed
brytningsindex av avståndet mellan skivorna som vid ett
metall-skivmedium. Utrymmet mellan plattorna är här fyllt med
dielektrikum för att möjliggöra ett brytningsindex lika
med 1 vid övergången till luft. Utan dielektrikum skulle n
vara mindre än 1 överallt inom linsen. Andra utföranden
t.ex. med E-vektorn vinkelrät mot plattorna är också
möjliga, fig. 14 c.
En nackdel med Luneberglinsen som avsökningsantenn
är, att matarbanan blir lång. Mataren rör sig på utsidan
om linsen, varför rörelsen inte kan bli så snabb som
önskvärt. Det finns dock vissa metoder att minska banan.
Slutord
En parabolisk reflektor är i princip enklare i
sin konstruktion än en lins. Toleranserna på
konturen är dock betydligt snävare för
reflektorn. Man kan tillåta en avvikelse på — för en
16
parabolisk reflektor medan motsvarande siffra
X
för en lins är —. Detta betyder, att för kort
våg-4
längd och stora antenner kan en lins vara den
mekaniskt sett enklaste lösningen.
Med en reflektor kan man få ett antennsystem
med en effektivitetsfaktor på ca 60 %.
Förlusterna beror huvudsakligen på ofrånkomligt spill.
Med en normal linsantenn uppnås i regel ej mer
än 50 % effektivitet på grund av de
reflexions-förluster som i detta fall tillkommer. Det finns
dock en linsantennkonstruktion, som är
effektivare. Med en linskorrigerad trattantenn kan i
bästa fall en effektivitetsfaktor på 80 % uppnås,
emedan där inget spill finns.
Det är tydligt, att, när hög direktivitet är det
väsentliga kravet, reflektorantenner eller
lins-korrigerade trattar skall användas, t.ex. vid fasta
mikrovågslänkar. Som
vidvinkelavsökningsan-tenner är linskonstruktioner utan tvekan att
föredra. .
Utvecklingen av reflektorantenner kan sägas
ha mer eller mindre stabiliserats.
Linsantennerna däremot, som är av betydligt senare datum,
befinner sig under kraftig utveckling. Nya,
enklare dielektrika, bättre anpassningsmetoder av
brytningsmediet, goda sfäriska system för
vid-vinkelavsökning är några önskemål beträffande
linsantenner som i framtiden kan bli
förverkligade.
Litteratur
1. Silver, S: Microwiwc antenna thcory and design. Mc Graw:Hill,
New York 1949.
2. Brown, J: Microwave lenses. Methuen & Co., London 1953.
3. Sears, F W: Principles of phusics III, oplics. Addison-Wesley
Press, Cambridge, Massachusetts 1946.
Nya metoder
Mätning av periodiskt varierande töjning. Med ett
nytt instrument (fig. 1) kan man mäta periodiskt
varierande töjning med stor noggrannhet. I det omvandlas
töjningen till en elektrisk spänning, t.ex. med
trådtöjnings-givare kopplade i Wheatstonebrygga (Rlt R2, R3 och Rt).
Bryggan matas med likspänning och kan balanseras med
en graderad potentiometer R5. Utspänningen från bryggan
går genom en förstärkare till ett katodstrålerör.
Förstärkarens ingång kan kortslutas, varvid bilden på
katodstråle-rörets skärm blir en horisontell linje.
Ett hjälpaggregat sluter och öppnar kortslutningskretsen
med en frekvens, som är synkroniserad med
töjningsför-loppets. Skärmen visar då en bild enligt fig. 2 t.v. (hel-
Fig. 1. Rlockschema för dynamisk töjningsmätare; Rt—Ri
trådtöjningsgivare, Rs graderad potentiometer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
