Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 27. 31 juli 1956 - Nya metoder - Mätning av periodiskt varierande töjning, av Å I - Valsade profiler, av SHl - Borttagning av svavelväte ur luft från en rayonullsfabrik, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 juni 1956
627
Fig. 2. Katodstrålerörets skärmbild, t.v. vid obalanserad
brygga, t.h. vid balanserad; - förstärkarens ingång
periodiskt kortsluten,––hela tiden öppen.
dragen linje). Den streckade linjen anger den bild man
skulle få, om kretsen hela tiden vore öppen. Bryt- och
slutögonblicken kan avpassas så att man får med den del
av töjningsförloppet, som man intresserar sig för, t.ex.
maximivärdet. Wheatstonebryggan kan sedan balanseras
med i?3 (fig. 2 t.h.). Potentiometern kalibreras genom att
man utsätter trådtöjningsgivarna för en känd statisk
töjning.
Den enda faktor, som kan medföra att statisk och
dynamisk kalibrering inte stämmer överens, är
frekvensberoendet hos trådtöjningsgivarna. Denna faktor ger
emellertid ett relativt fel, som är mindre än 0,1 °/o. Om
Wheatstonebryggan är uppbyggd av lämpliga givare, medger
instrumentets känslighet att töjningen bestäms på 1 • 10 "
när. Olinearitet hos förstärkaren, som är av
växelspänningstyp, påverkar ej mätnoggrannheten.
Instrumentet har använts för kalibrering av
utmattnings-maskiner, varvid man haft goda erfarenheter av det (G
Gustafsson & C O Olssön i FFA Meddelande 63). Ål
Valsade profiler. Man kan snabbt tillverka profiler av
nästan vilken metall som helst genom kallvalsning av
band. Många av de profiler, som kan erhållas enligt denna
metod, kan också tillverkas genom strängpressning. Vilken
av de båda processerna som är lämpligast beror på hur
stor kvantitet som skall tillverkas, nödvändig precision,
tillgänglig utrustning för tillverkningen och det sätt varpå
materialet skall användas.
Valsade profiler behöver inte riktas och är färdiga när
de lämnar maskinen. De har vanligen mindre porös yta
än strängpressat material. Verktygsutrustningen för
sträng-pressning är billigare än för valsning, men den slits
snabbare. Därför är den förra metoden i regel lämpligast vid
tillverkning av små kvantiteter, medan den senare oftast
blir billigast för stora kvantiteter. Maskinutrustningen för
strängpressning är emellertid avsevärt dyrare än för
valsning och den senare metoden kan därför vara lämpligast
för små anläggningar.
Valsade profiler tillverkas mest av kallvalsat stål.
Kvarts-hårt eller halvhårt material är lämpligast. Man kan valsa
utan smörjning, men det är tillrådligt att använda ett
smörjmedel. Även varmvalsat, obetat stål kan formas på
detta sätt, men man måste då tillföra rikligt med
smörjmedel för att spola bort lossnat glödskal.
Ytbehandlat material av många slag kan formas utan att
ytskiktet skadas. Varmförzinkat stål kan sålunda lätt
bearbetas, om man ser till att zink inte fastnar på valsarna.
Metaller överdragna med organiska skyddsskikt kan
också valsas, t.o.m. utan smörjmedel. För att ytskiktet inte
skall spricka vid materialets böjning måste denna göras
med tillräckligt stor radie; hur stor den skall vara beror
på beläggningens seghet. I allmänhet bör man använda
högglanspolerade, förkromade valsar vid formning av
ytbehandlat material utan smörjmedel (E J Vanderploeg
i Materials & Methods nov. 1955 s. 100—102). SHl
Borttagning av svavelväte ur luft från en
rayonulls-fabrik. Nästan allt det svavel som förs in i
viskosprocessen som kolsvavla lämnar fabriken med den luft som dras
bort och leds till skorstenen. Största delen av svavlet ingår
i kolsvavla, men en del av det avgår som svavelväte. Den
mängd kolsvavla och svavelväte, som släpps ut av en
rayonullsfabrik, kan vara mycket stor. Från en brittisk
fabrik avgår t.ex. ca 14 m3/min luft, innehållande 800
ml/m3 CS2, 300 ml/m3 H„S och mindre mängder mycket
illaluktande svavelföreningar.
Man har därför utarbetat en metod för absorption av
svavelvätet och dettas överförande till svavel. Avsikten
härmed är framför allt att undvika förorening av
atmosfären; återvinning av svavel kommer i andra rummet.
Man strävar sålunda att minska luftens svavelvätehalt till
mindre än 20 ml/m3, helst till ca 10 ml/m3.
Svavelvätet tvättas ut med en alkalisk vätska
innehållande suspenderad järn (III) hydroxid. Vätskan cirkulerar
mellan en skrubber och en behållare där den erhållna sulfiden
oxideras genom inblåsning av luft. Härvid hålls den fasta
fasen i suspension, och det vid oxidationen bildade svavlet
flyter upp till ytan.
Vätskan innehåller natriumkarbonat och -bikarbonat
vilkas koncentrationer hålls konstanta. Vidare innehåller den
natriumtiosulfat, -sulfat samt polysulfider och sulfit i
liten mängd. Dessa ämnen uppstår som biprodukter vid
oxidationen. Svavelvätet löses i vätskan och reagerar
snabbt enligt formeln
NaX03 + HoS NaSH + NallCO,
(1)
Oxidationen sker med järn (III) hydroxiden som
katalysator. Det är därför viktigt att den har stor yta, dvs. är i
findispers form. En sådan fås bäst vid långsam fällning
av ett järn(lll)salt med soda ur en utspädd lösning. Man
kan också utgå från ett järn(II)salt, om fällningen utförs
under oxidation. Katalysatorns reaktivitet avtar genom
åldring eller vid upphettning. Det anses i allmänhet alt
oxidationen sker enligt formlerna
Fe203 + 3 NaSH
2 Fe»Sa + 3 0,
Fe2S3 + 3 NaOH
2 Fe20, + 6 S
(3)
Vid oxidationen bildas alltså NaOH som ger soda med
bikarbonatet. Dettas hindrande verkan på
jämviktsreaktionen (1) upphävs härigenom. Alkali förbrukas
emellertid genom bireaktioner, särskilt genom bildning av
tiosulfat
2 NaSH + 2 0,
Na,S,0, + ILO
(4)
Därför måste natriumhydroxid tillsättas för att
absorp-tionsvätskans alkalitet skall bibehållas och dess halt av
bikarbonat skall hållas nere.
Bildningen av tiosulfat kan inte undvikas. Den växer med
lösningens alkalitet vilket är orsaken till att en lösning av
hydroxid inte används som absorptionsvätska. Den mängd
tiosulfat som uppstår beror också på den hastighet varmed
syre tillförs vid oxidationen. Används syre i överskott,
omvandlas minst 90 °/o av sulfiden till tiosulfat. Man tillför
därför syre i underskott, men detta får inte göras så stort
att järn (III) sulfiden faller sönder enligt
Fe2S3 —► FeS + FeS2 (5)
Härvid blir lösningen grön och det är mycket svårt att
återfå järn (III) oxiden genom oxidation med luft.
Vid en brittisk rayonullsfabrik har man byggt ett
absorp-tionstorn av betong. Dess tvärsnitt är kvadratiskt med
4,9 m sida, och dess höjd är 7,3 m. Det innehåller 192
sprutmunstycken i 12 nivåer på 50 mm avstånd från var-
Fig. 1. Separering av
vätska och luft vid
bottnen av ett torn för
absorption av
svavelväte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
