Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 28. 7 augusti 1956 - Bestämning av industrifärger, av Börje Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 augusti 1956
635
färgen skall anbringas. Det är t.ex. betydligt
svårare att få ett tillfredsställande resultat med en
gul färg på ett blått underlag än på ett grått.
Undersökning av färgers täckförmåga bör
begränsas till fall, där man verkligen eftersträvar
täckning. Vid t.ex. korrosionsförhindrande
färger är det viktigaste att man vid målningen får
på ett tillräckligt tjockt färgskikt, ej att man
uppnår täckning. Färger med stor täckförmåga
inbjuder till alltför tunn applicering.
Vidhäftning
För bestämning av färgers vidhäftning har man
i kommittén ej kunnat finna något bättre prov
än det bristfälliga ritsprovet. För vidhäftningen
spelar underlaget såväl som rengöringen en
viktig roll. Redan spår av föroreningar nedsätter
ofta vidhäftningen katastrofalt. Vidhäftningen
måste därför alltid provas på den typ av
underlag på vilket färgen i praktiken skall läggas.
Eljest är provet utan värde. Täckfärger provas
alltså på de underbehandlingsmaterial som
begagnas i praktiken.
Provet är mycket grovt och medger ingen
fin-gradering av vidhäftningen, vilket väl i
praktiken heller inte fordras. Det utsäger endast om
vidhäftningen är god eller ej. För att få riktiga
resultat måste man ge färgen tid att uppnå ett
fortvarighetstillstånd. Det är ej ovanligt att ett
färgsystem under torkningens
begynnelsestadium visar dålig vidhäftning, men att denna
sedan skikten stabiliserats blir god. Även exempel
på motsatsen finns.
God Vidhäftning är ett grundvillkor för all god
ytbehandling. Speciellt viktig är den vid
korrosionsförhindrande behandlingar men även i
andra fall leder dålig vidhäftning i regel snabbt till
dåliga resultat. Vidhäftningsprovning bör
begränsas till typprovning.
Tänjbarhet
För att provning av tänjbarhet med
lacktenso-meter skall bli av något värde måste färgens
vidhäftning på provytan vara god. Lossnar
färgskiktet, får man alltid dåligt resultat av
tänjbarhets-provningen.
I allmänhet gäller, att en färg med stor
tänjbarhet är av högre kvalitet än en i övrigt
likvärdig färg med liten tänjbarhet. På föremål som är
avsedda för användning utomhus bör man nog
i regel kräva att tänjbarheten är stor, då färgen
annars knappast klarar de av vädret förorsakade
spänningarna.
Bygger man upp ytbehandlingen på tjocka skikt
av spackelfärg, som i regel har ringa tänjbarhet,
är det nog i allmänhet ingen anledning att ställa
några större krav på lackfärgens tänjbarhet. Här
kommer spackelfärgen att vara den svaga länk
som bestämmer hållbarheten.
Man bör vara på det klara med att större tänj-
barhet ofta medför högre pris och emellanåt kan
dra med sig svårigheter att åstadkomma någon
annan eftersträvansvärd egenskap. Onödigt högt
krav på tänjbarhet hos t.ex. färger avsedda för
sådana föremål som aldrig utsätts för någon
yttre påverkan, innebär i regel en alldeles onödig
kostnad.
Bedömningen av tänjbarhet med
lacktensome-ter är ett relativt grovt prov. Man bör icke fästa
något avseende vid små skillnader mellan
värdena, och för de flesta ändamål skulle det vara
tillfyllest med enbart en gruppindelning, t.ex. i
läcker med tänjbarhet under 1 mm, 1—3 mm
samt över 3 mm, men utan alltför skarp
gränsdragning mellan grupperna.
Hårdhet
Bestämning av hårdheten hos ett lackskikt med
pendelapparat har rätt begränsat värde i dessa
sammanhang. Ofta är det väl produktens
rep-fasthet man söker, när man talar om hårdheten.
Inget enkelt samband råder emellertid mellan
pendelhårdhet och repfasthet, och man har inom
kommittén ännu icke lyckats finna något pålitligt
prov på repfastheten.
Bestämning av hårdheten är förenad med rätt
stora svårigheter, då denna egenskap är starkt
beroende av de yttre betingelserna, såsom
temperatur och fuktighet. Denna provning torde nog
främst ha sin plats på färgfabrikernas
utvecklingslaboratorier.
Vätskebeständighet
Vid den metod, som kommittén förordat, görs
provningen på filmer applicerade på glas. Det är
alltså enbart fråga om det angrepp som vätskan
i fråga utövar på filmen och icke om dess
inverkan på vidhäftning, blåsbildning och liknande,
som i hög grad influeras av underlaget.
Det är ett grovt prov som enbart bör användas
för jämförande provning. Valet av provvätska
bör göras med omsorg, och man bör se till att
man ej genom olämpligt val skärper provet
orimligt i förhållande till praktiken. Så ger t.ex.
provning av lackfärgens förmåga att klara
behandling med natriumhydroxidlösning helt andra
resultat än provning med sodalösning. Vid normal
tvättning förekommer sällan lut, men väl soda,
och provet bör därför inställas med hänsyn
härtill. Skärper man provet till lut passeras en
kritisk gräns. Vid studium av vattenbeständigheten
bör man observera, att provning med destillerat
vatten ofta är hårdare än med
vattenledningsvatten.
Detta prov är ett typprov som ej bör ingå vid
leveranskontroll.
Slitstyrka
Tyvärr har man alltjämt ej lyckats lösa
problemet att få en generellt användbar metod för be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
