Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 28. 7 augusti 1956 - Nybyggen - Nytt förslag till Öresundsbro, av G Lbg - Radarstationer i havet, av G Lbg - Nya metoder - Krympfribehandling av ylle, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
th. augusti 1956
643
Fig. 1. Radarstation i havet utanför USA:s östkust.
På vardera sidan anordnas dels 7 m breda körbanor, dels
2 m breda cykelbanor och 1 m breda gångbanor. All trafik
kommer i samma plan för att förbilliga tillfarterna.
Den segelfria höjden blir 45 m, vilket är 5 m mer än
Kiel-kanalens. Grundläggningen för bropelarna förutsätts
bli nedförd till fast berg, som antagits ligga 10—60 m
under vattenytan.
Kostnaden för hela anläggningen, längd 5 730 m, har
beräknats bli i det närmaste 300 Mkr. Företaget skulle kräva
ca 5 års byggnadstid ("Förslag till bro över Öresund",
Hälsingborg 1956). G Lbg
Radarstationer i havet. För att möjliggöra tidig varning
för luftangrepp mot USA:s östkust anlägger man fem
radarstationer på fasta bryggor i havet utanför kusten, fig. 1.
De placeras på en jämförelsevis grund bank ca 150 km
från land. Varje brygga är bemannad med 70 man.
Bryggan, fig. 2, vilar på tre pelare med 3 m diameter i
hörnen av en liksidig triangel med sidan 50 m. Den har
två däck, varav på det undre placerats personallokaler och
förråd. På övre däcket finns ett 18 X 60 m däckshus
inrymmande kontor och manöverlokaler för de tre
radarstationerna. Dessutom har man här två 32 m radiomaster
och två utliggarkranar med 24 m bommar. Utrymme på
däcket finns också för helikopterlandning. Bryggan är
byggd på varv och bogserad till monteringsplatsen.
Pelarna sticker in 4,5 m i bryggan, med vilken de förenats
genom svetsning, och 14,5 m i den hårda sandbottnen,
varigenom man får stabilitet utan diagonalförstyvningar.
Pelarna är utförda av stålkassuner, vilka tillverkats på
varv och bogserats ut. Nedre delen är vidgad till 4,5 m
diameter. Mellanrummet utfylles med prepaktbetong. Under
utbogseringen och resningen av dessa stålkassuner stödes
de av andra, provisoriska kassuner med 1,5 m diameter.
Sedan de permanenta kassunerna kommit på sin plats,
sätts de provisoriska inuti. I mellanrummet gjuter man
betong.
Bryggan lyftes till sin plats ca 10 m över vattenytan med
hjälp av två 300 t luftdomkrafter anbringade på konsoler
på var och en av de provisoriska kassunerna. Arbetet
försvårades av stormar med upp till 27 m/s vindhastighet,
vågor med 10 m höjd och perioder med dimma (G
Fletcher i Civil Engineering jan. 1956 s. 59). G Lbg
Nya metoder
Ivrympfribehandling av ylle. De flesta metoderna för
minskning av ylles filtning vid tvättning består i
behandling med klor eller klorföreningar. På senaste tiden har
man emellertid utarbetat förfaranden vid vilka andra
kemikalier används.
Vid ett sådant, kallat Epilox-processen, behandlas yllet
med natriumhydroxid löst i en blandning av paraffin och
butylalkohol. Härvid ändras ullfibrernas yta så att deras
filtningsbenägenhet minskas eller avlägsnas. Fiberns
struktur förblir i huvudsak oförändrad; bara ett lätt angrepp
på fjällen sker. I elektronmikroskop kan man nämligen
se att fjällen finns kvar efter Epilox-behandlingen; bara
deras kanter har förändrats.
Processen kan användas även för blandningar av ull och
andra fibrer, t.ex. rayon, utan att den senare komponenten
skadas. Också vävnader, innehållande gummitråd, kan
behandlas. Den kan utföras i vilket stadium av
tillverkningsprocessen som helst, t.ex. såväl före som efter färgningen.
Den fordrar emellertid specialutrustning som är beständig
mot natriumhydroxidlösningen.
Rostfritt stål rekommenderas för alla delar som kommer
i beröring med både lösning och ylle, medan mjukt stål
eller gjutjärn kan användas till förrådskärl, pumpar,
rörledningar m.m. Behandlingen sker vanligen vid
rumstemperatur. Yllet måste ha en viss fuktighetshalt innan det
läggs i lösningen, och man måste därför ha tillgång till
en konditioneringsanläggning.
Ett helt annat sätt att krympfribehandla ylle består i
impregnering av ylletyg med en nylon. Härvid binds
ull-fibrerna samman i sina korsningspunkter så att de inte
längre kan glida i förhållande till varandra. Denna metod,
som kallas Si-Ro-Fix-processen, är ingalunda det första
försöket att hindra filtning genom impregnering med
syntetiska polymerer, men den förefaller mera lovande än de
tidigare.
I praktiken uppnås bästa resultat med en modifierad
nylon löst i metanol. Sedan den lagts på fibern hydrolyseras
den till vanlig nylon. Behandlingen inte bara minskar
Fig. 2. Disposition av bryggan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
