Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 29. 14 augusti 1956 - Om sedlar, av Åke Eldh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
650 ’ TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 2. Svensk kreditwsedel från
1666. (Foto ATA.)
( )riginalarbetet
Utformningen av sedeln tar sikte på att så
mycket som möjligt försvåra efterbildningen, dock
utan att komplicera säkerhetselementen så att
allmänheten ej tydligt kan urskilja dem. Detta
kan man göra genom att välja de dekorativa
elementen sådana att de lätt känns igen, att
komplicera dem genom skyddstryck så att de endast
med svårighet kan reproduceras, att välja
tryckförfarande av lämplig karaktär samt att
kombinera färger på bästa sätt. Dessutom finns
möjligheten att kombinera nummer och
namnteckningar efter något visst system. •
Trycket innehåller för det första vissa
officiella data av legal karaktär, t.ex. utgivande
organ, tidpunkt för utgivningen, laghänvisning,
dessutom valör i text och siffror på flera ställen,
huvudmotiv samt sekundära element av olika
slag. Normalt förekommer alltid numrering samt
namnteckningar, även om vissa politiskt mindre
stabila stater föredrar att utge sina sedlar utan
namnteckningar. Baksidan utformas i regel i
viss överensstämmelse med framsidan, dock så
att tyngdpunkten för intresset ej dras därifrån.
Den nya belgiska sedeltypen, fig. 4, ger en
ganska god bild av en enkel men trots detta
effektivt säkrad sedel, med en uppbyggnad av
ornamentiken enligt kontinental stil. Till höger
har sedeln en fri talong med valörsiffror och
papperets vattenmärke, i mitten de legala data,
valörangivelse i bokstäver och underliggande
dekorativa element i polykromt utförande, samt
längst till vänster sedelns huvudmotiv, det
graverade porträttet med underliggande rasterlinjer
i brunaktiga eller grå toner.
Ett av de typiska sedelelementen är
maskingravyren, som förekommer både som positiv- och
negativgravyr, den senare även kallad
vitlinje-gravyr. Med denna arbetsmetod kan man utbilda
Banco Tub feri
tfatwàtteTaßtfüticrttfnA
lärt arrdWat, giiwn wf ©
gjtlctvenficmc Dat^Égcf
Ibakr tooo. jfepjwu^irt.
Papperet
Sedelpapper är nästan alltid ett rent
lumppapper. Höga krav ställs på det. Det måste ha
tillräcklig styrka för att tåla den ofta omilda
behandlingen av sedlarna ute i cirkulationen men
ändå möjliggöra ett skarpt och vackert tryck.
Vattenmärke förekommer i de flesta
sedelpapper, lokaliserat eller genomgående, helst
"dubbelverkande", dvs. vattenmärket innehåller både
ljusare och mörkare partier än papperet i övrigt.
Vissa sedeltyper baserar nästan helt sin säkerhet
på papperet och dess vattenmärke, t.ex. de
engelska 5-pundssedlarna.
För att öka säkerheten mot förfalskningar
förekommer ibland t.ex. ett tunt metall- eller
plastband vertikalt genom sedeln. Vidare finns papper
med inblandade konfettiliknande pappersspån
eller pappersband med mikrotryck.
Sedelomlopp
Mkr
Fig. 3.
Sedelomloppet i
Sverige 1900
—1955.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
