Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 30. 21 augusti 1956 - När, var och hur korroderar aluminium, av Göte Renman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
th. augusti 1956
669
Fig. 5. Aluminiumklädda syrabehållare vid sulfitfabrik.
är i regel varmförzinkat eller rostskyddsmålat.
Härigenom hindras galvanisk korrosion och
missfärgning av aluminiumplåten. För att
underlätta plåtens fastsättning skruvar man ibland
träreglar vid stålkonstruktionen, och plåten
spikas i reglarna.
I allmänhet stannar inte vatten mellan
stålprofilerna och plåten, varför galvanisk korrosion
mycket sällan uppstår även om stålet är
oskyddat. Man bör dock rostskyddsmåla det och helst
måla de ställen av plåten, som kommer i kontakt
med stålet. Detta bör framför allt ske om
byggnaden innehåller varma, fuktiga lokaler och
isoleringsskiktet har dålig fuktbarriär. Om t.ex.
salter eller konstgödsel lagras eller hanteras i
byggnaden, rekommenderas målning av
aluminiumplåtens insida överallt där allmän korrosion kan
förutses.
Spaltkorrosion kan uppstå på aluminium i
direkt beröring med fuktigt trä, särskilt om detta
är impregnerat med kopparsalter. Korrosion
uppstår framför allt, om metallen utomhus är i
beröring med trä på ställen, där vatten kan stå
kvar, t.ex. trätrallar på balkonger. Gott
korrosionsskydd ger i sådana fall impregnering av
träet med tjärolja, fernissa e.d., beläggning av
plåtens baksida med ett tjockt asfaltskikt eller
ett mellanlägg av tät papp.
För att aluminium skall kunna konkurrera med
andra material för fasadbeklädnad måste de
effekter, som uppnås genom dess färg och
reflexionsförmåga, vara beständiga eller vid
förändringar bibehålla dekorativ verkan. Med tiden
kan kemiska förändringar av en aluminiumyta
ske, och den beläggs med smuts och damm. För
att den skall förbli dekorativ måste den därför
framför allt vara kemiskt beständig och ha liten
tendens att hålla kvar smuts, så att den kan
göras ren.
I inlandsklimat behåller aluminium sin
reflexionsförmåga under många år; en liten
dämpning av den sker dock så småningom genom svag
etsning och beläggning med damm. I
industri-och stadsatmosfär kan betingelserna variera
mycket. Man kan dock vänta att ytan skall etsas
jämnt eller fläckvis och att ibland punktangrepp
kan uppstå. Damm och sot kan häfta så starkt
vid ytan att rengöring försvåras. I marint klimat
sker i stort sett samma förändringar, men
beläggning med intorkade salter och punktangrepp
blir ofta mera påtagliga.
Oskyddat aluminium bör därför anses vara ett
mindre lämpligt material för dekorativa
ändamål i industri- och stadsatmosfär och i marint
klimat. För andra ändamål, t.ex. taktäckning och
väggbeklädnad på industribyggnader, kan det
däremot med fördel användas i många fall. Då
aluminium inte korroderar på samma sätt som
stål, har det oskyddat stor livslängd i de oftast
förekommande atmosfärerna och är därför
un-derhållsfritt.
Om krav på dekorativa effekter ställs, t.ex. på
monumentala byggnader och affärshus, bör
aluminium skyddas genom t.ex. eloxidering. En
el-oxiderad yta är beständig mot de
korrosionsangrepp, som kan uppstå i inlandsklimat och
stadsatmosfär. Detta gäller i regel även vid
industri-, marin- och industri-marin atmosfär. En
eloxiderad yta är även lätt att tvätta och hålla
ren. Oxidskiktet måste dock ha en tjocklek av
minst 15—20 \i och vara ordentligt eftertätat. I
samband med eloxideringen kan även färgning
av ytan utföras,* och för närvarande finns ett
flertal ljusbeständiga färger.
Överklädnad på isolerade behållare
Utomhus placerade isolerade behållare och
rörledningar måste kläs över med ett
korrosions-beständigt material, som lätt kan anbringas.
Aluminiumplåt, som används för detta ändamål,
utsätts för mycket varierande betingelser. Luften
kan vara starkt korrosiv i ett fabriksområdes
centrala delar, men trots detta har aluminium
visat sig stå emot korrosion mycket bra och
används allmänt utan ytbehandling (fig. 5).
Aluminiumplåten kan läggas direkt på
isoleringen, om denna hålls torr. Detta villkor är
uppfyllt för t.ex. värmeavgivande behållare.
Beklädnaden måste emellertid göras vattentät. I fuktiga
lokaler kan isoleringen hållas torr genom
insättning av en fuktbarriär. Isoleringsmaterial, som
avger alkaliska eller sura ämnen, bör givetvis
inte bringas i kontakt med aluminium. I sådana
fall ger målning av plåtens baksida med t.ex.
bi-tumenfärg eller ett mellanlägg av diffusionstät
papp ett gott skydd.
Feral- och aluminiumlinor
En ferallina består av en kärntråd eller
kärn-lina av varmförzinkat stål och ett eller flera
lager av aluminiumtråd. De har liksom
aluminiumlinor använts för distribution av elenergi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
