Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 30. 21 augusti 1956 - När, var och hur korroderar aluminium, av Göte Renman - Andras erfarenheter - Oljan räcker medan vi väntar på atomåldern, av Wll - Isolerande emalj, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
th. augusti 1956
671
när kalciumbikarbonat, klorider, kopparsalter
och löst syre tillsammans finns närvarande,
vilket är ett vanligt förhållande i
vattenledningsvatten. Eftersom denna typ av punktfrätning
endast kan utbildas när korrosionsprodukter
täcker frätgropen, uppträder denna typ av
punktfrätning icke på föremål, som regelbundet
rengörs och torkas.
I varmt vatten kan beläggning av
kalciumkarbonat, som skyddar mot angrepp, utbildas, och
tendensen till punktfrätning avtar därför med
stigande temperatur.
Av vissa hårda vatten etsas aluminiumkokkärl,
varvid ytan mörknar eller blir svart genom att
små metallpartiklar lossnar och bakas in i
ytskiktet. Den mörkfärgning, som uppstår vid
kokning under en viss tid, kan minska vid fortsatt
kokning genom att de lösgjorda partiklarna
oxideras på ytan. Eloxiderat aluminium får icke
denna färgning.
Vatten, som cirkulerar i slutna system, t.ex.
kylsystem, förorenas i regel av koppar-, järn-,
bly- eller nickelsalter och är därför mycket
kor-rosivt gentemot aluminium15. Genom tillsats av
natriumkromat och inställning av pH till 7,5 kan
man emellertid helt hindra flera
aluminiumlegeringars korrosion i närvaro av salter av tunga
metaller i vattnet.
Om tjockare beläggningar av sand, jord eller
kalk bildas på aluminiumytan, räcker dock inte
tillsats av passiveringsmedel utan metallen måste
skyddas genom målning med
zinkkromatgrund-färg och täckfärg.
Litteratur
1. Aziz, P M: Views ön the mechanism of pitting corrosion of
aluminium. Corrosion 9 (1953) s. 85—90.
2. Pearson, E C, Huff, H J & Hay, R H: A metallographic study
of pitting corrosion induced in 25 aluminium alloy by exposure to
tap water. Can. J. Techn. 30 (1952) s. 311—316.
3. Aziz, P M & Godard, H P: Pitting corrosion characteristics of
aluminium. Corrosion 10 (1954) s. 269—272.
4. Beek, W, Keihn, F G & Gold, R G: Corrosion of aluminium in
potassium chlorid solution. J. electrochem. Soc. 101 (1954) s. 393—399.
5. Binger, W W, Wagner, R H & Brown, R H: Resistance of
aluminium to chemically contaminated atmospheres. Modern Metals
1953 april s. 66—72.
6. Symposium ön atmospheric exposure tests ön non-ferrous
me-tals. ASTM 1946 febr. 27.
7. Porter & Hudden: Corrosion of aluminium alloys in supply
water. J. appl. Chem. 3 (1953) s. 385—409.
8. Wright, T E & Godard, H P: Laboratory studies ön the pitting
of aluminium in aggressive waters. Corrosion 10 (1954) s. 195—198.
9. Godard, H P: The corrosion behavior of aluminium. Corrosion
11 (1955) s. 542—552.
10. Uhlig, H H: The corrosion handbook. New York 1948.
11. Copson, H R: The influence of corrosion ön the cracking of
pressure vessels. Welding J. 1953 febr. s. 9.
12. Champion, F A: The interaction of static stress and corrosion
with aluminium alloys. J. Inst. Metals 83 (1955) s. 385—392. Durability
of aluminium and its alloys. Light Metals 13 (1950) s. 344—349.
13. Clark, W D: Atmospheric corrosion of aluminium alloys in a
large chemical factory and their protection by painting. J. Inst.
Metals 84 (1955—56) s. 33—41.
14. Walton, C J & Englehart, E T: Performance of aluminium
alloys in marine environments. Föredrag i Soc. naval Arch. &
marine Engrs, Chesapeake Sect. 1949 nov. 30.
15. Sussman, S & Åkers, J R: Corrosion and its control in
aluminium cooling towers. Corrosion 10 (1954) s. 151—159.
Andras erfarenheter
Oljan räcker medan vi väntar på atomåldern. Är från
år förbrukas allt större mängder oljeprodukter i världen
och man frågar sig hur detta skall sluta och om oljan
räcker. Oljan svarar nu för mer än hälften av världens
(utanför Sovjetsfären) energibehov, och konsumtionen av
oljebränslen, inberäknat naturgas, har nästan sjufaldigats
under de senaste 35 åren. Enligt en färsk prognos kan
världens totala energibehov väntas öka med 3 °/o årligen,
vilket skulle innebära att oljebehovet kommer att öka
från ca 695 Mt 1955 till 1 600 Mt 1975, dvs. med 130 °/o
under denna 20-års period.
Denna ökade konsumtion kan inte fortsätta hur länge
som helst utan att oljereserverna minskar. Men
oljebranschen lägger ned enorma summor för att säkerställa
oljetillgången — dess totala kapitalinvesteringar 1955 var
42 000 Mkr. — och hittills har antalet nya oljekällor varje
år varit större än det antal källor som sinat. Världens
kända oljereserver, dvs. den olja som finns i redan
upptäckta oljefält, omfattar just nu ca 25 000 Mt. Om man
ställer denna siffra mot den förutsedda
konsumtionstakten finner man, att dessa kända reserver kommer att vara
tömda 1975.
Men detta är inte hela sanningen. En uppskattning av de
totala oljereserverna ger en annan bild. Med de totala
reserverna menar man förutom de kända reserverna även de
obestämda oljekvantiteter som väntar på upptäckt utanför
de s.k. kända oljeförande områdena.
Varje gång man beräknat de totala reserverna har
siffran blivit större än förut. År 1945 uppskattades de till
70 000 Mt och 1954 till 85 000 Mt. Färska siffror ger en
antydan om att om man gjorde om beräkningen nu skulle
resultatet bli ca 140 000 Mt. Denna siffra motsvarar 200
gånger den nuvarande årsförbrukningen.
Det är främst denna kraftiga oljereserv världen får förlita
sig på under de närmaste decennierna, även om man i
detta sammanhang givetvis inte får glömma kolet och
vattenkraften. Kolet har dock minskat i betydelse som
energikälla och dess andel i världens energiförsörjning har
på 30 år reducerats från fem sjättedelar till mindre än
hälften. Vattenkraftens andel har samtidigt ökat från 3
till 7 °/o.
Atomkraften står ännu i början av sin utveckling, men
är utan tvivel den energikälla som kommer att lösa
världens framtida energiproblem. Dess andel i
energiförsörjningen kan enligt de beräkningar som nu är möjliga att
göra väntas bli ca 7 °/o år 1975 och vid nästa sekelskifte
kan den väntas svara för bortåt en tredjedel av
energibehovet. Då man formulerar beskedet "oljan räcker" får
man också tänka på att ju mer atomkraften utvecklas,
desto större möjligheter får oljeindustrin att lösa sin
viktiga uppgift att hålla världens transportapparat i gång.
Som drivmedel är olja svårersättlig (J W Platt i
"Oljeindustrin — dess plats i världen och dess framtid", AB
Svenska Shell, Stockholm 1956). Wll
Isolerande emalj. Vanligen används ett tunt emaljskikt
på metaller som dekoration av ytan eller som
korrosions-skydd. Ett värme- och ljudisolerande emaljskikt med lika
stor beständighet och värmetålighet som de traditionella
emaljerna skulle emellertid vara mycket användbart som
ytskikt på metaller. Det skulle t.ex. göra god tjänst på
undersidan av korrugerad takplåt, på den ena eller båda
sidorna av plåtpaneler för hus, som värmeskyddande
beläggning på konstruktionsstål och på insidan av
lampskärmar av metall.
Man har därför i USA undersökt möjligheterna att
framställa en porös emalj, innehållande spjälkad vermiculit
(glimmer). Härvid blandades denna i relativt grovkornig
form med emaljpulver, och massan spreds på en
metallplatta, belagd med ett obränt koboltgrundskikt. Vid brän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
