Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 32. 4 september 1956 - Plaster inom elektroindustrin, av Hilding Högberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
712
’ TEKNISK TIDSKRIFT
åverkan. Polyetenisolerade ledare används bl.a.
av telefonindustrin för utomhusbruk ("drop
wire"). Polyetenet brytes emellertid ned kemiskt
vid solbelysning. För att hindra detta blandar
man det med små mängder sot", som färgar
ledaren svart och som absorberar den förstörande
solstrålningen redan i ledarens ytskikt. De små
mängder sot, som behövs, påverkar ej nämnvärt
polyetenets isolationsegenskaper.
Vid förbindning inom en telefonstation
(stationskabel) kan man tänka sig att använda
poly-etenisolering av samma slag som i de förut
nämnda telefonkablarna. Den har emellertid två
allvarliga nackdelar, dels brandfaran, dels att
polyetenet lätt kan skadas vid de mekaniska
påfrestningar, som en ledningsdragning innebär.
Brandrisken med polyeten har man på olika sätt sökt
nedbringa10, men PVC-ledningarna är dock
tryggare. Den högre dielkonstanten och större
förlustfaktorn hos PVC-ledningarna kan man
tolerera med hänsyn till att ledningarna är
förhålladevis korta.
Försöker man förbättra en polyetenisolerad
ledares mekaniska hållfasthet genom oinsprutning
med ett yttre hölje av PVC, verkar detta
störande på ledarens isolationsegenskaper. PVC-skiktet
kommer nämligen även att befinna sig i det
elektriska växelfältet från ledaren. Skiljer inan
de båda plastmaterialen åt genom en skärm t.ex.
i form av en flätad metallstrumpa möter man
ändå svårigheter. De mjukningsmedel, som finns
i PVC-skiktet kan nämligen långsamt diffundera
in i polyetenet, inigrering (en fysikalisk
process). Mjukningsmedlen, som vanligen är
polära, ökar de dielektriska förlusterna i
polyeten-skiktet. En dylik ledarkonstruktion kan därför
vanligen ej användas för högfrekventa
strömmar. Mjukningsmedlens inigrering, som nära
sammanhänger med PVC-blandningarnas
flyktighet, har behandlats i litteraturen11.
I samband med ledningar för förbindning är det
av intresse att nämna en helt ny
förbindningsteknik, med vilken man helt frigjort sig från de
sedvanliga ledningarna. Det är
folieförbindningen (även benämnd tryckta kretsar, "printed
cir-cuits")1’13, vid vilken man kan använda
koppar-belagt plastlaminat. Metoden är
arbetsbesparande, men för att den skall kunna konkurrera med
konventionell ledningsförbindning, fordras att
man har tämligen stora serier av likartade
kopplingsenheter.
Specialledare
Inom flygplansindustrin behöver man ledare,
soin ej påverkas av olja, bensin och andra
drivmedel, och som tål såväl hög som låg
temperatur. Många andra industrier har var och en sina
speciella önskemål. I alla dessa fall måste
speciella material och konstruktioner tillgripas.
Kiselgummi är av aktuellt intresse för special-
ledare14- Det har visserligen rätt dåliga
hållfasthetsegenskaper — dess brottgräns är ungefär
en tredjedel av naturgummiblandningars — men
dess starka sida är främst dess stora
värmebeständighet och goda åldringsegenskaper. Det
blir ej sprött ens efter lång tids användning vid
så hög temperatur som 180°C. Beständigheten
mot ozon är även mycket god. Den mekaniska
hållfastheten hos en kiselgummiisolerad kabel
kan man förbättra genom att förse kabeln med
en textilomspinning av glasgarn.
Kopplingsledare, isolerade med kiselgummi,
används i elspisar. Westinghouse i USA har t.ex.
i sina spisar en termistor för temperaturkontroll,
isolerad med kiselgummi. För isolering av
kopplingsledningarna i spisar har man även försökt
asbest med impregnering av kiselhartser.
Keramik och glimmer är sålunda ej längre de enda
isolennaterialen i spisar. Kiselgummit är på
stark frammarsch, trots sitt höga pris.
Elindu-strins förbrukning är i ständigt stigande.
Jämfört med naturgummi är kiselgummit ca 8
gånger så dyrt, men dess värdefulla egenskaper
gör att man i många fall kan betala detta
högre råvarupris. Bearbetningen av kiselgummi är
även väsentligt dyrbarare än för vanligt gummi.
Bl.a. beror detta på att detaljer av kiselgummi
i allmänhet kräver en efterbehandling i värme.
Isolationsegenskaperna hos kiselgummi är
synnerligen förnämliga, varför detta material även
kan användas inom teletekniken, där man
kräver en låg dielkonstant och låga dielektriska
förluster vid höga frekvenser. Som exempel kan
nämnas att kiselgummi använts för inkapsling
av klystroner i flygplansutrustningar.
Temperaturen hos dessa kan stiga till 150°C.
Kiselgummit har varit ett gott skydd inot fukt och
hindrat koronaurladdningar vid lågt lufttryck.
Koronabeständighet kan sägas vara materialets
förmåga att motstå kemisk nedbrytning vid
elektronbombardemang. Påfrestningarna beror bl.a.
av materialets dielkonstant (fältstyrkan i
isolatorn blir lägre då dielkonstanten är hög),
fyll-medlets natur och det elektriska fältets
diver-gens och frekvens16. Koronabildningen uppträder
även om det finns små blåsor inuti
isolermaterialet såsom i polyetenisolerade kraftkablar.
Man får skilja på värmebeständighet ocli
brännbarhet. Kiselgummi är brännbart trots sin
goda värmebeständighet. Då det brinner bildas
kiseldioxid som även är isolerande. En
brinnande kabel av kiselgummi kan därför fortfarande
vara isolerad. Kiselgummikablar lär av denna
anledning få allt större användning för militära
ändamål bl.a. inom amerikanska flottan. Ett
annat militärt användningsområde är
fälttelefonkabeln, som isolerats med polyeten och sedan
omsprutats med nylon som mekaniskt skydd
mot nötning.
Polytetrafliioreten (Teflon, Fluon, Algoflon)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
