- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 86. 1956 /
724

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 32. 4 september 1956 - Nybyggen - 200 MW ångkraftaggregat med 41 % verkningsgrad, av Wll - Ryskt readrivet trafikflygplan, av hop - Nya metoder - Analogi för icke-stationär strömning, av Bertil Löfquist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

724

’ TEKNISK TIDSKRIFT

Nybyggen

200 MW ångkraftaggregat med 41 % verkningsgrad.

I ångkraftstationen Burlington, tillhörig Public Service
Electric and Gas Co., New Jersey, USA, har man satt in
ett 200 MW aggregat med ungefär samma ångtekniska data
som det senaste aggregatet i Kearny (Tekn. T. 1954 s. 313,
1955 s. 647). På grund av den större maskinstorleken blir
verkningsgraden dock något högre än i Kearny.

Ångtrycket är 187 bar i domen, 166 efter överhettaren
och 163 vid turbinen. Ångtemperaturen på högtrycksångan
är 593°C och efter mellanöverhettaren 565°C. Vid ett
mottryck i kondensorn på 0,051 bar och generatoreffekten 185
MW räknar man med nettovärmeförbrukningen 8 700
Btu/kWh, motsvarande 2 195 kcal/kWh eller 39,2 °/o
verkningsgrad. Denna verkningsgrad torde emellertid vara
beräknad på kalorimetriska värmevärdet hos bränslet, och
räknar man i stället med det effektiva (Tekn. T. 1955
s. 241) kommer man till något över 41 °/o verkningsgrad.
Kostnaden för aggregatet uppges vara 31,5 M$.
Ångpannan är för 565 t/h kontinuerlig belastning och 613
t/h under 4 h. Den har naturlig cirkulation och är försedd
med tryckeldstad. Eldstaden är 14,6 X 7 m och den är
delad med en vertikal vattentubvägg. Den är utrustad med
kontinuerlig slaggavtappning. Eldstadstuberna har 51 och
63 mm ytterdiameter. Pannan skall kunna eldas med
såväl kol som olja, och man har 20 kolpulverbrännare och
20 oljebrännare placerade på fyra olika nivåer.
Pannverk-ningsgraden uppges till 91,17 °/o, vilket bör motsvara
95,3 0/o räknat på det effektiva värmevärdet.

Högtemperaturdelen av högtrycksöverhettaren utgöres av
tubplattor placerade i gasutloppet från eldstaden.
Lågtem-peraturdelen och mellanöverhettaren är placerade i
parallella rökgaskanaler, och gasfördelningen kan regleras med
spjäll. Dessutom kan man påverka ångtemperaturerna
genom cirkulation av rökgaser. Man tar ut rökgaser före
ekonomisern och blåser in dem i eldstaden, antingen i dess
övre del så att rökgastemperaturen sänks vid full
belastning för att undvika slaggbildning i överhettaren eller på
en lägre nivå för att vid låg belastning hålla uppe
ångtemperaturen. Dessutom har man temperaturreglering på
ångan genom vatteninsprutning.
Ångpannan är vidare utrustad med ekonomiser, två
luftförvärmare av Ljungström-typ samt kombinerad mekanisk
och elektrisk stoftavskiljare, dimensionerad för 97 %>
verkningsgrad vid 283 m3/s rökgaser av 149°C. Pannan är
utrustad med 54 sotblåsare, 18 vid eldstadsväggarna, 28
utdragbara och 8 roterande. Man har fem kolpulverkvarnar
på 15,6 t/h, två luftfläktar med hydraulisk kraftöverföring
för 97 m3/s, 38°C, 1 040 mm vp, två rökgasfläktar för
147 m8/s, 144°C, 650 mm vp (endast för säkerhets skull) och
en rökgascirkulationsfläkt för 83 m3/s, 450°C, 425 mm vp.

Matarvattnet förvärms i åtta steg, fyra lågtryckssteg och
fyra högtryckssteg, till 265°C. Man har två
kylvattenpumpar på 4,1 m3/s vardera. Kondensorn är på 7 400 m2, och
inan har avgasning i kondensorn.
De två högtrycksångledningarna är av niobstabiliserat
18-8 stål med 268 mm ytterdiameter och 41 mm
godstjocklek. De båda ledningarna för den återöverhettade
ångan är av stål med 2,25 %> krom och 1 °/o molybden.
De har 458 mm ytterdiameter och 33 mm godstjocklek
(Power juni 1956 s. 102—104). Wll

Ryskt readrivet. trafikplan. Den 22 mars 1956 gjorde
ett ryskt, hittills okänt readrivet trafikplan ett kort besök
på London Airport. Den västliga världen fick därmed
ytterligare ett bevis för att man i Ryssland ligger väl framme
på det flygtekniska området. Flygplanet med
typbeteckningen Tu-104 har två motorer med 8 000—10 000 kp
dragkraft. Det torde väga ca 65 t och ha plats för ca 70
passagerare.

Vingarnas pilform är ca 30°, vilket möjliggör en fart av

Fig. 1. Det ryska reatrafikplanet Tu-104.

ca 850 km/h. Flygplanet är sålunda ungefärligen i klass
med det engelska de Havilland "Comet 4", som dock är
försett med fyra mindre motorer (Tekn. T. 1956 s. 259).
Det är däremot avsevärt mindre än de amerikanska DC-8
eller Boeing 707.

Flygplanet föreföll väl utrustat med radio, radar och
andra navigeringshjälpmedel. Däremot fanns icke
tryckkabin, utan passagerarna får vid flygning på höjd
använda syrgas från munstycken placerade vid varje stol. Med
hänsyn till att normala flyghöjden torde vara ca 10 km
är detta förvånansvärt (Flight 30 mars 1956 s. 372;
Avia-tion Week 2 april 1956 s. 28). hop

Nya metoder

Analogi för icke-stationär strömning. Vid
Vattenfallsstyrelsen har färdigställts en elektrisk analogiapparat, med
vars hjälp man snabbt och enkelt kan lösa vissa
komplicerade strömningsproblem. Vid dimensionering och
utformning av jorddammar är det t.ex. värdefullt att kunna
bestämma porvattentryckets storlek och variationer såväl
under uppbyggandet som under senare uppdämning och
avsänkningar. Man har då tvådimensionella,
icke-stationära strömningsproblem, som med hänsyn till de vanligen
oregelbundna randvillkoren är matematiskt mycket
komplicerade. Även med de nya automatiska räknemaskinerna
blir räkneoperationerna i de flesta av dessa fall besvärliga.

Apparaten består av ca 400 kondensatorer, inkopplade i
ett rutnät av elektriska motstånd. Kondensatorernas
spänning svarar mot porvattentrycket och laddningen
motsvarar den utpressbara vattenmängden i jordmaterialet. De
elektriska motstånden representerar jordens motstånd mot

Fig. 1. Manöversidan av analogiapparaten. I varje punkt
finns en strömbrytare. Uppströmsvattenytans variationer
införes med hjälp av strömbrytarna i vänstra kanten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:40:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1956/0744.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free