Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 33. 11 september 1956 - Elektroniska apparater för automatisk materialkontroll, av Olof Josephson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•i september 1956
737
sprickorna mer lokalt än värmebehandlingsfel
och kan då skiljas därifrån.
Magnetinduktionsmetoden
för spricksökning i stål
Vid provning av magnetiskt material har
kopplingen i fig. 8 gett gynnsamma resultat.
Själv-jämförelsemetoden användes här och anses av
många vara den enda möjliga i fråga om
magnetiskt material. Även inom samma charge kan
nämligen oväsentliga variationer i
legeringssammansättning, struktur, segringar,
spänningstillstånd m.m. ge utslag som skymmer inverkan av
sprickor och andra allvarliga fel.
Katodstrålerörets horisontalavlänkning är linjär. En
pulsstyrd fasdetektor (i fig. 8 betecknad "spaltförstärkare")
mäter periodiskt under ett tidsmoment, som blott är en
bråkdel av sveptiden, den på skärmen avbildade kurvans
ordinata. Mätvärdet avgör sorteringen av materialet.
Fasläget för mätningen väljes med fasvridaren för att
eliminera den störande inverkan av permeabilitetseffekten,
som hos magnetiskt material sammanhänger med
dimension och inre spänningar. Däremot kan effekten av
sprickor ej heller i detta fall skiljas från variationer i de
egenskaper som övervägande påverkar ledningsförmågan, t.ex.
legeringssammansättning.
Kurvorna antar typiska utseenden allt efter felens art,
fig. 9. Normalkurvan är heldragen. Den streckade kurvan
har uppstått på grund av mekaniska spänningar i material,
och den prickade kurvan beror på sprickor. Det valda
mätfasläget markeras av den inlagda vertikala spalten,
och man observerar, att just i denna skär den streckade
kurvan den heldragna normalkurvan, vilket innebär att
materialspänningar ej påverkar sorteringen.
Betecknande för virvelströmsmetoderna är att
de på grund av strömförträngningen främst ger
utslag för beskaffenheten av materialet i ytan.
De lämpar sig därför främst för att avslöja
ytsprickor i löpande gods och ythärdningsfel —
mjukfläckighet — och ytavkolning hos detaljer.
Provningens djupverkan sammanhänger direkt
med arbetsfrekvensen. För magnetiskt material
används oftast 50 Hz, men för omagnetiska
metaller och legeringar förekommer upp till 10
MHz.
Läckfältsmetoder
Om en rund, rak stång eller ett rör
magnetiseras i radiell riktning, blir fältet utanför lika med
noll. Magnetiseras den i sin längdriktning blir
fältet utefter cylinderytan svagt och homogent
bortsett från ändarna. Finns det ett materialfel
i stången, en spricka eller porositet, uppstår på
grund av reluktansändringen ett läckfält vid dess
plats. Genom sådana läckfält kan således fel —
även sådana som är dolda under ytan —
lokaliseras.
De sprickor som oftast förekommer har
vanligen liten bredd, ofta några få p,, och läckfälten
däromkring får mätas i mikroörsted (jx oe).
Det effektivaste medlet att upptäcka dessa i
regel ytterst obetydliga fältförändringar är en
metod, efter sin uppfinnare kallad "Förster-
Fig. 9. Typiska magrietiseringskurvor erhållna vid
sortering av stålaxlar efter sprickor med apparaten i fig. 8; –
normalkurva,–-material med starka inre spänningar, • ■ •
sprucket material.
sonden". I det minsta utförandet är
Förster-son-dens aktiva element blott millimeterstora och
kan mäta fältgradienter inom ett område av
några millimeters utsträckning.
Variationer i reluktansen hos stål kan dock
även ha andra orsaker än sprickor: ojämnheter
i strukturen på grund av små variationer i den
kemiska sammansättningen, lokal avkolning,
ojämn avkylning, bearbetning genom slag m.m.
Hårt material uppvisar dock i regel mindre av
dessa störande biinflytanden och provas i flera
fall framgångsrikt på detta sätt. Så kontrolleras
t.ex. med Förster-sonden i stor omfattning
sprickfriheten hos muttrar i automobilfabriker.
Muttrarna träds upp på en kopparbult och
magnetiseras med en strömstöt. De förs sedan
automatiskt över en roterande sönd. Finns det en
spricka i muttern, alstras en strömpuls i sonden,
då den passerar genom det vid sprickan
utbildade läckfältet. Denna strömpuls påverkar en
mekanism som sorterar ut muttern.
En variant av läckfältsmetoden används för
kontroll av stållinor, t.ex. hisslinor, fig. 10. I
Fig. 10. Provning av stållina; linan
likströmsmagnetise-ras med spolarna A och B och ändringar i induktionen
(vid trådavbrott) registreras med den mellanliggande
mätspolen M av skrivaren längst till höger på bilden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
