Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 33. 11 september 1956 - Nya material - Högtemperaturlegering för gasturbinskovlar, av SHl - Fluorplaster som ytbeläggningsmaterial, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
746
’ TEKNISK TIDSKRIFT
Nya material
Högtemperaturlegering för gasturbinskovlar. Man har
i USA utvecklat en ny högtemperaturlegering med stor
hållfasthet och relativt liten halt av svårtillgängliga
metaller. Hittills har man tillverkat mer än 500 t av den.
Legeringen som kallas GMR-235 hestår av 0,10—0,20 %> C,
< 0,25 % Mn, < 0,60 °/o Si, 14,00—17,00 %> Cr, 8,00—
12,00 °/o Fe, 4,50—6,00 % Mo, 2,50—3,50 °/o Al, 1,50—
2,50 °/o Ti, 0,025—0,100 °/o B och resten nickel. Den uppges
ha en krypbrottgräns på 2 380—2 870 kp/cm2 för 100 h
vid 815°C.
Legeringen har ovanligt stor halt av titan och aluminium
vilka ökar dess hållfasthet. Härigenom och genom
bortill-satsen, som ökar materialets hållfasthet vid hög
temperatur och dess seghet, har man kunnat erhålla en önskad
kombination av egenskaper vid så stor järnhalt som 12 °/o.
Att en total titan-aluminiumhalt på upp till 6,5 °/o ökar
legeringens kryphållfasthet (fig. 1 upptill) anses bero på
ändring av dess mikrostruktur. Trots att den är liten
inverkar borhalten mycket på legeringens seghet vid hög
temperatur och även på dess hållfasthet ehuru i mindre
grad (fig. 1 nedtill). Största förlängning har erhållits hos
gjutna provstavar vid 0,15 % B.
Vid böjprov med 3 mm gjutna stavar har man funnit att
en titanhalt på upp till 2 °/o förbättrar legeringens seghet
vid rumstemperatur; större halter (till 5 °/o) har relativt
liten inverkan. Vid en titanhalt på 2 °/o minskas
legeringens seghet vid rumstemperatur, om dess aluminiumhalt
överstiger 4 °/o. Den bästa kombinationen av egenskaper
vid rumstemperatur och hög temperatur tycks man erhålla
vid nominella haller av 3,5 %> Al och 2 °/o Ti.
Förberedande arbeten på legeringens värmebehandling
har visat att tiden till brott vid 870°C och 1 960 kp/cnr
dragspänning i vissa fall nästan fördubblas genom
upplösningsbehandling 1 h vid 1 150°C och luft- eller
vattenkylning. Legeringens egenskaper förbättras inte genom åldring
16 b vid 982°C efter upplösningsbehandling, men en viss
förbättring av gjutet materials egenskaper kan uppnås
genom åldring 5 h vid 980°C. Denna metod föredras av
kommersiella skäl framför upplösningsbehandling (Metal
Industry 30 dec. 1955 s. 543—546). SHl
Fig. 1.
Kryphållfasthet
och
förlängning hos [-GMR-235-legering,-]
{+GMR-235-
legering,+}
upptill med
varierande [-titan-aluminiumhalt,-]
{+titan-alumi-
niumhalt,+}
nedtill med
varierande
borhalt;
temperatur
816°C,
spänning 2 450
kp/cm1; -
tid till brott,
• • •
förlängning.
Fluorplaster som ytbeläggningsniaterial. Sedan man
funnit sätt att framställa dispersioner av
polytetra-fluor-eten (Teflon) och polymerer av klorhaltiga fluorkolväten
(t.ex. Kel-F) har dessa materials användbarhet ökats
väsentligt (Tekn. T. 1952 s. 1049). Bl.a. har man nu till
förfogande preparat vilka kan användas som beläggning på
metaller, plast, keramik och glas. De är av två huvudtyper,
nämligen lufttorkande och ugnstorkande. Båda kan
strykas med pensel, sprutas eller anbringas genom doppning.
De lufttorkande bestrykningsmedlen innehåller
polyklor-triflouretener med relativt liten molvikt, vilka är flytande,
halvfasta eller vaxartade och används i lösning. De ger
filmer genom att lösningsmedlet avdunstar vid
rumstemperatur. Beläggningen kan relativt lätt lösgöras från
underlaget, och den ger därför endast temporärt skydd.
De ugnstorkande preparaten är suspensioner av
högpoly-mer tetrafluoreten eller högpolymera, klorhaltiga
fluorkolväten i vatten eller en organisk vätska. Efter anbringandet
bränns beläggningen vid relativt hög temperatur för att
den skall få största varaktighet, resistens mot kemikalier
och värme samt bästa elektriska egenskaper. Dessa
beläggningar klibbar ovanligt litet vid andra material och är
fullständigt resistenta mot mögelangrepp t.o.m. vid 100 %
relativ luftfuktighet. De är därför av största intresse.
Som dispersionsmedium används vatten för Teflon och en
organisk vätska för de klorhaltiga fluorplasterna.
Suspensionernas plasthalt är 25—50 °/o. Partikelstorleken i Teflon- »
suspensionerna är ca 0,5 [A och i genomsnitt ca 3 jx i
suspensioner av klorhaltiga fluorplaster. Ju mindre
partiklarna är, desto lättare smälter de samman vid bränningen.
Med stora partiklar uppstår svårigheter att undvika termisk
sönderdelning av plasten.
I USA tillverkas Teflon-suspensioner i form av två
grundfärger, en opigmenterad suspension och fem täckfärger. En
grundfärg måste användas för alla utom en täckfärg som
är en enskikts suspensionsfärg. Grundfärgerna är avsedda
för stål och aluminium. Den för stål har utmärkt adhesion
till detta material, nickel, krom och dess legeringar,
aluminium, sandblästrat glas och porös keramik. Den speciella
grundfärgen för aluniiniumlegeringar ger gott resultat
även på porös keramik men bara tämligen gott på
järnmetaller.
Enskikts täckfärgen används för snabb beläggning med
en relativt tunn film. En svart suspensionsfärg innehåller
ett koaguleringsmedel varigenom den kan läggas på i ett
relativt tjockt skikt (50 [i per bränning). Av de övriga
suspensionsfärgerna iir en vit, en grå och en röd. Den
opigmenterade suspensionen ger filmer med bästa
elektriska egenskaper och nötningshållfasthet, största resistens
mot kemikalier och värme. Den används som yttersta film
på nästan alla beläggningar med Teflon-suspensioner.
Av Kel-F-material finns tre preparat, betecknade N-l,
N-2 och Nw-25-TR, med xylen, amylacetat resp. xylen som
dispersionsmedium. N-2 som har medelstor viskositet är
avsedd för doppning eller strykning med pensel. Nw-25-TR
är en blandning av N-2 med växer och oljor av klorhaltiga
fluorkolväten, särskilt sammansatt för sprutning. N-l är
avsedd för blandning med andra suspensioner. Under
handelsnamnet Polyfluoron finns vidare en pasta och en
grundfärg av samma typ som Kel-F-preparaten. Alla dessa
suspensioner är visserligen flytande men tixotropa;
penselmärken kan utjämnas genom mekanisk vibration.
Suspensionerna ger filmer med i huvudsak samma
egenskaper som hos plasterna (Tekn. T. 1952 s. 1049). De
material på vilka de skall läggas måste först och främst tåla
den temperatur som behövs för bränningen, nämligen
245—270°C för suspensioner av Kel-F-typ och 350—400°C
för Teflon-suspensioner. De flesta inetallegeringar, glas,
glasväv och keramik kan beläggas. Deras ytor måste
emellertid vara så släta som möjligt därför att suspensionerna
inte fyller oregelbundenheter utan upphettning till så hög
temperatur att de sönderdelas (G Bartczak i Materials &
Methods nov. 1955 s. 90—95). SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
