Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 35. 25 september 1956 - Slagseghetsprovning och sprödbrottsrisk, av Cyrill Schaub - Andras erfarenheter - Betongkonstruktioner utan skjuvarmering, av Hn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 september 1956
797.
Charpy-V-temperaturen Tv3,s för de undersökta
29 materialen har benägenhet att falla med ökat
värde på sträck-brottgränsförhållandet os/oB
(fig. 3). En Charpy-V-temperatur (Tv3,6) på 0°C
skiljer dessutom de vanliga otätade och
halv-tätade stålen från de tätade eller
specialbehand-lade materialen.
Stål, framställda vid Fagersta Bruk i basisk
martinugn, basisk ljusbågsugn och
bessemerkonverter, har provats i obehandlat eller
normaliserat tillstånd som 10—25 mm plattstål och
25—94 mm rundstål och fyrkantstål. Av
resultatet (fig. 4) framgår att Tv3,5-temperaturen
ligger under den på fig. 3 angivna streckade
skiljelinjen för alla de 16 proven. Även i fig. 4 kan
en fallande tendens för Tv3,5 med stigande
värden på osloB skönjas. Spridningen är dock av
naturliga skäl stor beroende på skillnaden i
dimension, framställningssätt och behandling.
Slutord
De här diskuterade utländska och svenska
undersökningarna samt praktiska erfarenheter
av sprödbrott i svetsade stålkonstruktioner ger
vid handen, att risken för sprödbrott vid
användning av tryckkärls- och allmänna
konstruktionsstål i svetsade konstruktioner på land synes
sammanhänga i huvudsak med olämplig användning
av vissa otätade eller halvtätade stål.
För att undvika dessa risker bör våra blivande
SIS-normer i hållfasthetsklasserna 37 och 44
kp/mm2 även omfatta standardstål med
slagseg-hetsfordran enligt Charpy-V medelvärde 3,5
kpm/cm2 vid 0°C.
Dessa standardstål med slagseghetsfordran kan
konstruktörerna utan risk använda till krävande
detaljer hos svetsade utomhuskonstruktioner,
såsom broar, kranar och oljebehållare, medan
konstruktionens övriga, mindre vitala delar som
förut kan utföras i SIS-stål 1311 och 1411.
Något behov av ett standardstål med
slagseghetsfordran i hållfasthetsklassen 50 kp/mm2
synes för närvarande inte föreligga, ty detta tätade
stål med hög manganhalt fyller redan i dagens
läge helt de stipulerade slagseghetsfordringarna.
En mindre, redan föreslagen, justering av
kol-och manganhalterna hos detta stål kommer
ytterligare att medföra en förbättring i
svetsbar-hets- och seghetshänseende.
Bedömningen av slagseghetsprovningen skall
grundas på medelvärdet. Skulle någon post ej
fylla fordringarna vid första provningen, tar
man ut ytterligare högst två provserier, vilkas
resultat skall ingå i medelvärdet, varpå posten
godkännes eller kasseras.
Uppkommer i specialfall behov av ett material
med ännu bättre slagseghetsegenskaper än de
angivna kan tillverkning och leverans av dylikt
material ske från fall till fall enligt särskild
överenskommelse mellan ståltillverkare och för-
brukare. Därigenom erhålles en viss garanti för
att dessa dyrare specialstål inte används i
onödan av ovidkommande psykologiska skäl.
Litteratur
1. Failures in welded ships. Nat. Bur. Stånd, techn. News Bull. 37
(1953) s. 24—29.
2. Audigé, A: Notch toughness of hull-quality ship steels evaluated
by means of keyhole and V-notch Charpy tests. Brit. Welding J.
1956 s. 246—254.
3. Malmberg, G: Förslag till klassificering av mjuka stål med
hänsyn till deras benägenhet för sprödbrott. Jernk. Ann. 138 (1954)
s. 333—349.
4. Bobertson, T S: Propagation of brittle fracture in steel. J. Iron
& Steel Inst. 175 (1953) s. 361—374.
5. Schaub, C: Brottmekanismen hos stål avsedda för svetsning.
Jernk. Ann. 139 (1955) s. 154—172.
6. Norén, T: Den nominella klyvningshållfastheten hos stål. Jernk.
Ann. 139 (1955) s. 141—152.
7. Feely, F J m.fl.: Studies ön the brittle failure of tankage steel
plates. Welding J. Bes. Suppl. 1955 s. 596 s—607 s.
8. Norén, T: Den nominella klyvningshållfasthetens
temperaturberoende. Svetsen 15 (1956) nr 3 s. 51—57.
Andras erfarenheter
Betongkonstruktioner utan skjuvarmering. Då
armerade betongbalkar beräknas enligt den klassiska teorin
antas att betongen spricker i dragzoner och att sprickorna är
vinkelräta mot balkens axel. Detta gäller där momentet
har maximum och tvärkrafterna är små. Alla försök visar
emellertid att detta antagande är felaktigt för balkar utan
skjuvarmering, vilka utsätts för stora tvärkrafter. I
sådana fall blir sprickorna alltid sneda. Det är också sedan
länge välkänt att den klassiska teorin ej ger tillförlitliga
värden på säkerheten mot skjuv- och vidhäftningsbrott.
Försök visar att man med de traditionella
beräkningsmetoderna inom ramen för gällande betongbestämmelser
kan få konstruktioner vars säkerhet mot skjuv- och
vidhäftningsbrott är lägre än den beräknade. Med en
pågående undersökning med anslag från Statens Nämnd för
Byggnadsforskning söker man nå fram till säkrare
beräkningsmetoder. Jämsides med försöken, som omfattar
en avslutad provning med en serie fritt upplagda balkar
och en serie med provkropparna utformade som
grundplattor med jämnt fördelat tryck, har även gjorts
teoretiska studier. Syftet med dessa är att få fram en
beräkningsmetod som är bättre än den klassiska. Resonemanget
gäller förankringszonen i balkar utan skjuvarmering.
I undersökningen har man utgått från att sprickriktningen
är sned och bestämt läge och riktning hos sprickorna så
att ogynnsammast tänkbara förhållanden uppstått.
Om man med denna utgångspunkt beräknar dragkraften
D i järnen i en godtycklig punkt med lägeskoordinaten x
och på vanligt sätt beräknar vidhäftningen genom att
bilda derivatan dD/dx finner man i många fall helt
orimliga värden på vidhäftningen. Man måste i stället
förutsätta att balken är osprucken på ett stycke mellan den
yttersta sprickan och balkänden. Inom detta betongblock
förankras en viss dragkraft genom vidhäftning. De
krafter, som därigenom överföres till betongen, ger upphov till
dragspänningar. Då dessa dragspänningar överskrider
betongens draghållfasthet, uppstår en ny spricka närmare
upplaget. På detta sätt minskas förankringslängden för
armeringen. Brott kan tänkas uppstå, då
förankringslängden blir så kort, att dragkraften icke kan förankras
genom vidhäftning. Brottlasten blir alltså beroende av
vidhäftningshållfastheten samt av betongens draghållfasthet,
som bestämmer sprickans läge. Dessutom blir brottlasten
beroende av vidhäftningsfördelningen inom det ospruckna
betongblocket, eftersom denna fördelning påverkar
betong-dragspänningens storlek.
Vissa ansatser har gjorts för att söka numeriska sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
