Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 35. 25 september 1956 - Böcker - Det riskvilliga kapitalets förvaltning, av T Brehmer - Trätakstolar till bostadshus, av Karlerik Savén - Kontoplan för större fastighetsförvaltningar, av Hn - Die Gebäudebeheizung mit Heizöl, av Wll - Diecasting die design, av Tage Egnefors
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
808
’ TEKNISK TIDSKRIFT
Däremot synes metoden väl användbar för enskilda
företag. Detta visas av förf:s specialundersökningar av Volvo
för 1915—1953 och Turitz för 1918—1952. Sådana
undersökningar torde för såväl företagsledning som aktieägare
vara av största intresse. T Brehmer
Trätakstolar till bostadshus, av Harald Wale. K.
Bostadsstyr. Skr. 19, Stockholm 1955. I distribution:
Nordiska Bokhandeln. 88 s., 59 fig., 19 tab. 3 kr.
Här i landet har den svenska takstolen varit den
dominerande takstolstypen. Detta har förmodligen till stor del
berott på Royens dimensioneringstabeller, vilka dock är i
det närmaste trettio år gamla.
I föreliggande häfte har man tagit hänsyn till de nya
förutsättningar som framkommit på senare tiden
beträffande vindbelastningar, belastningskombinationer,
virkes-kvaliteter och tillåtna påkänningar. Vad man framför allt
fäster sig vid är dels det stora antalet behandlade typer
och dels de förnämliga anvisningarna beträffande
detaljutformningen.
De behandlade typerna är: svensk takstol utan innertak,
svensk takstol med innertak, takstol med stödben i
vägglivet, takstol med hanbjälke och utan stödben, uppstöttad
takstol med hanbjälke, två alternativ för takstol med
vertikala stöd samt fribärande fackverkstakstol vid
träbjälklag.
För alla typerna finns anvisningar rörande
takstolstypernas utformning, typritningar och dimensioneringstabeller
för vissa belastningar och spännvidder samt generella
beräkningsformler. För den första typen .finns dessutom
beräkningstabeller. Dimensioneringstabellerna anger inte
bara virkesdimensioner utan även antal och typ för de
i förbanden ingående spikarna. Eftersom man vid
utformandet av denna förträffliga uppslagsbok tydligen
sam-rått med K. Byggnadsstyrelsen får
byggnadskonstruktörerna bara hoppas, att den accepteras av byggnadsnämnderna
så att en enkel hänvisning kan ersätta de i vissa fall
ganska komplicerade beräkningarna. Karlerik Savén
Kontoplan för större fastighetsförvaltningar. SNB
Rapp. 35. Stat. Nämnd för Byggnadsforskning, Stockholm
1956. I distribution: Byggmästaren. 37 s. 4 kr.
Inom byggnadsbranschen lär det praktiseras lika många
sätt att fördela kostnader som det finns företag inom
branschen. Detta gäller både produktions- och
förvaltningssidan. I syfte att åstadkomma enhetlighet och reda med
dessa problem har inom Statens Nämnd för
Byggnadsforskning tillsatts arbetsgrupper med uppgift att utarbeta
enhetliga kontoplaner. Därmed har man avsett att på
längre sikt få fram kostnadsunderlag från ett flertal företag,
ur vilket man säkrare än hittills skall kunna bedöma vilka
kostnadssänkande åtgärder, som bör vidtas i ena eller
andra riktningen. Man har också velat skapa reda i
begreppen och ge ett hjälpmedel till sådana företag inom
vilka någon egentlig kostnadsfördelning ej görs.
Den arbetsgrupp, som haft förvaltningssidan om hand,
har bestått av representanter för enskilda fastighetsägare,
kooperativa och allmännyttiga fastighetsföretag samt
Nämnden för Byggnadsforskning. I och med föreliggande
publikation har gruppen slutfört första etappen av sitt
arbete. I den kontoplan, som där presenteras, har samlats
hittills vunna praktiska erfarenheter. Planen har vidare
utformats . med tillvaratagande av moderna
registreringstekniska rön, varigenom bl.a. möjligheter skapats för
hålkortsbearbetning. Samtidigt har planen gjorts elastisk i
den meningen, att både större och mindre företag samt
skilda företagsformer skall kunna använda den.
För mindre förvaltningsenheter har vidare utarbetats
speciella dagböcker, som upplagts med den stora kontoplanen
som underlag. Arbetsgruppen har för avsikt att senare
utkomma med en handbok i ämnet med utförliga
anvisningar och tillämpningsexempel.
Det är ett utomordentligt viktigt område Nämnden för
Byggnadsforskning gett sig in på. Att en första etapp
härmed slutförts måste hälsas med största tillfredsställelse
och man får hoppas, att publikationen får den spridning
den är värd. Hn
Die Gebäudebeheizung mit Heizöl, av Werner Hansen.
Springer, Berlin 1956. 102 s., 38 fig. 12 DM.
Oljeeldning för byggnadsuppvärmning har tidigare
knappast förekommit i Tyskland, men även där har man nu
börjat installera sådana aggregat i ett alltmer ökat tempo,
och man uppskattade sommaren 1955 antalet sådana
oljeeldningsanläggningar till ca 40 000: Då man tidigare inte
haft lämplig speciallitteratur på detta område har
föreliggande bok utgivits.
Först redogöres för olika slag av flytande bränslen,
nämligen stenkolstjärolja, brunkolstjärolja, skifferolja och
eldningsoljor ur bergolja, varvid huvudvikten är lagd på de
sistnämnda. Härpå följer beskrivning av olika
brännar-typer med analys av deras egenskaper och begränsningar
samt ett kapitel om råd för val av brännare. Här påpekas
bl. a. att man vid jämförelse av olika fabrikat inte bara får
se på inköpspriset utan också måste ta hänsyn till
leverantörernas serviceorganisation och förmåga att tillhandahålla
reservdelar.
Ett kapitel om vad man skall iaktta vid installering av ett
oljeeldningsaggregat innehåller många värdefulla uppgifter,
bl. a. om oljornas lagringsbeständighet och blandbarhet,
om inbyggnad av brännare med ett diagram över
riktvärden för erforderlig storlek på förbränningsrummet vid
olika brännarstorlekar samt om åtgärder för att höja
verkningsgraden och driftsäkerheten. Här behandlas även
rökgasernas daggpunkt och korrosionsfrågor samt tillsatser till
olja för att undvika siam i tankar, sotbildning vid
förbränningen och korrosionsskador. En uppgift om 2,5
kW/cm2 som den tillåtna maximala värmebelastningen på
förvärmare för olja måste man dock reservera sig mot;
det betyder nämligen 25 000 kW/m2, vilket torde vara 10 000
gånger för mycket. För värmeutvidgningskoefficient har
använts den egendomliga enheten t/m8 °G.
Slutligen görs en ekonomisk jämförelse med andra
bränslen och diskuteras den framtida utvecklingen på
bränsleområdet.
Även om vissa rekommendationer i texten på grund av
andra officiella bestämmelser inte är direkt tillämpbara
för svenska förhållanden, kan den svenske
oljeeldningsteknikern säkert ha nytta av denna välskrivna och väl
illustrerade lilla bok. Wll
Diecasting die design, av H K & L C Barton.
Machi-nery’s standard reference series. Machinery, London 1955.
158 s., 237 fig. 17 sh. 6 d.
I föreliggande bok har förff. sökt analysera olika typer
av verktygskonstruktioner för pressgjutning. För en
mångfald redovisade lösningar påpekas såväl fel som
förtjänster.
Boken inleds med en beskrivning av varm- och
kallkam-marförfarandena. En jämförelse görs mellan de båda
metodernas för- och nackdelar. Varmkammarförfarandet
rekommenderas, utan att någon skarpare gräns dras, för
metaller med låg smältpunkt inklusive zink, medan mässing
och lättmetaller anses böra formges- i en
kallkammar-maskin.
Gravyrens placering och fördelning i formhalvorna är
den för pressgjutningsförloppet viktigaste faktorn.
Effekten av skilda placeringar måste därför klargöras på ett
tidigt stadium. I anslutning till nämnda problem behandlas
ingjutens antal och placering i förhållande till gravyr och
formhalvor.
Få pressgjutningsdetaljer är så enkla att de kan
framställas i ett tvådelat verktyg. I boken behandlas fasta och
rörliga kärnor vilka liksom insatser av olika slag
underlättar och ibland utgör enda sättet för tillverkning av
komplicerade detaljer. Insatser av annat material tillgrips för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
