Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 36. 2 oktober 1956 - De anställdas uppfinningar i Tyskland, av Fredrik Neumeyer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 oktober 1956
821
Ersättningen V (i riksmark) skall beräknas ur
omsättning eller vinst och med hänsyn till
värdefaktorerna för prestation L och rang R liksom
till en särskild licensfaktor K.
F=röåitö’c,(i riksmark)
där U är omsättningen eller vinsten (i riksmark),
antagen eller verklig.
Som riktlinje för bestämning av licensfaktorn
K kan man utgå ifrån att följande licenssatser
av omsättningen är brukliga:
i elektroindustrin 0,5—4 %,
i maskin- och verktygsindustrin 0,5—10 %,
i den kemiska industrin 2—5 % och
i farmaceutiska industrin 2—10 %.
I riktlinjerna antyds en förmånsbehandling av
uppfinnarna ur skattesynpunkt enligt en särskild
förordning från 1944. Denna har omarbetats och
lett till två nya förordningar, en för fria
uppfinnare av den 30 maj 1951 och en för anställda
uppfinnare av den 6 juni 1951. Kärnan i båda
förordningarna är att skatten på inkomst av fri
uppfinnareverksamhet resp. på den del av
arbetslönen som utgör ersättning för patenterbar
uppfinning hos en arbetstagare, endast utgår med
hälften.
Nytt lagförslag 1956
De relaterade förordningarna och riktlinjerna
är idag i sina väsentliga delar gällande lag i
Tyskland.
Efter andra världskrigets slut upptogs snart
försök till en omfattande ny reglering av lagarna
om rätt till de anställdas uppfinningar. Ett
lagförslag i 49 paragrafer skall föreläggas
parlamentet i Bonn under 1956.
"Lagen om uppfinningar av arbetstagare och
tjänstemän" är uppdelad i fyra avsnitt:
användningsområde och definitioner, uppfinningar av
arbetstagare i privat tjänst, uppfinningar av
arbetstagare i offentlig tjänst samt övergångs- och
slutbestämmelser.
Uppfinningar i lagens mening är endast sådana
som är patenterbara eller skyddbara som
"Ge-brauchsmuster" (skydd som beviljas på modeller
för arbetsredskap och bruksföremål, vilka
kännetecknas genom en ny formgivning). Lagen
skiljer endast mellan två huvudkategorier av
uppfinningar: bundna och fria.
Som bundna eller tjänsteuppfinningar
betecknas alla sådana uppfinningar, vilka gjorts under
pågående anställningsförhållande och antingen
framkommit Ur den verksamhet som är ålagd
arbetstagaren i företaget eller i den offentliga
förvaltningen eller som väsentligen beror på
företagets eller den offentliga förvaltningens
erfarenheter eller arbeten. Alla övriga uppfinningar är
fria uppfinningar.
Det tyska lagförslagets definition av
tjänsteuppfinningen är avsevärt mera omfattande än
motsvarande bestämmelse i svenska lagen.
Alla tjänsteuppfinningar skall omgående
anmälas till arbetsgivaren i skriftlig form. Anmälan
skall innehålla beskrivning av den tekniska
uppgiften och lösningen samt ånge hur
tjänsteuppfinningen kommit till stånd. Vidare krävs
uppgift om de åt arbetstagaren i tjänsten lämnade
anvisningarna eller riktlinjerna, om de av honom
använda erfarenheter eller de arbeten som
härrör från företaget, om medarbetarna, om arten
och omfånget av deras medarbete samt om vad
arbetstagaren betraktar som sin egen andel.
Detta system medför att arbetstagaren själv
måste avgöra om en tjänsteuppfinning föreligger,
likasom en rad andra för honom svårbedömbara
omständigheter. För att undvika de risker genom
underlåtenhet att anmäla en uppfinning — det
må vara genom misstag eller med avsikt —
inför lagen även för fria uppfinningar ett slags
försvagad anmälningsskyldighet, kallad
"skyldighet att meddela". Bryter arbetstagaren mot
anmälningsskyldigheten är han enligt motiveringen
till det tyska lagförslaget skadeståndsskyldig.
Arbetsgivaren äger ta en tjänsteuppfinning i
anspråk i begränsat eller obegränsat omfång.
Besked till arbetstagaren måste lämnas senast
inom sex månader.
Vid övertagandet av en tjänsteuppfinning
föreligger för arbetsgivaren skyldighet att söka
patentskydd för uppfinningen i hemlandet.
Skyldigheten bortfaller endast om uppfinningen
frigivits, om den anställde har gått med på att ingen
patentansökan göres eller om hemlig uppfinning
föreligger. Har arbetsgivaren vid obegränsat
övertagande icke fullföljt sin skyldighet att söka
patent kan arbetstagaren ge honom en viss
fristförlängning, varefter den anställde har rätt att
i arbetsgivarens namn och på hans bekostnad
ordna patentskyddet av tjänsteuppfinningen.
Denna bestämmelse är mycket omstridd och
någonting liknande finns varken i Sverige eller
andra länder med motsvarande lagstiftning.
Även den nya lagens motivering har tillgodogjort
sig de många invändningar som kan andragas
mot ett sådant generellt patentanmälningstvång.
Patentanmälningsplikten genom arbetsgivaren
synes numera vara begränsad till de fall
arbetsgivaren övertar hela uppfinningsrätten. Vid
sådant obegränsat övertagande får arbetsgivaren
vidare anmäla uppfinningen i utlandet. I länder,
där han ej vill förvärva patent, skall arbetsgivaren
frige uppfinningen men kan förbehålla sig enkel
licens mot skälig ersättning.
Ersättningsanspråk kan resas av den anställde
när arbetsgivaren övertagit tjänsteuppfinningen i
obegränsad omfattning. För bedömning av
ersättningen hänvisar lagen särskilt till
uppfinningens ekonomiska användbarhet, arbetstaga-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
