Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 38. 16 oktober 1956 - Ingenjören och brandskyddet, av Ragnar Götherström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 oktober 1956
871
jörer måste ägna brandskyddet den största
uppmärksamhet, därpå är ju de många
fartygseldsvådorna, ofta med stor förlust av människoliv,
det klaraste beviset. Nu regleras ju de större
passagerarfartygens brandskydd av internationella
föreskrifter, som fordrar stor brandsäkerhet hos
passagerarfartyg, vilka förr ofta utfördes med
omfattande träinredning, trots att fartygen var
större än våra största hotell.
Brandorsaker
Svetsning
Av brandorsaker skall speciellt behandlas
svetsning och skärning, som synes vara den som
under senare år stigit mera än alla andra
brandorsaker (Tekn. T. 1954 s. 371).
Jag har aldrig kunnat förstå, att stora grupper
av ingenjörer och arbetsledare fortfarande ej
inser faran av de små glödande järn- eller
metallpartiklar, som uppstår vid svetsning och ännu
mer vid skärning. Allmänt anser man väl ännu
mångenstädes, att åtminstone elektrisk svetsning
är ofarlig. Omfattande prov visar emellertid, att
svetslopporna vid sådan svetsning blir större än
vid gassvetsning. Särskilt riskabelt är det
givetvis, när arbetaren ej ser, var svetslopporna faller
ner.
En svårare eldsvåda i en mekanisk verkstad i Stockholm
berodde på att en man uppe på en läktare höll på att
svetsa, varvid brand uppstod i emballage o.d. under
läktaren. Inför polis och domstol framhöll svetsaren, att han
ej hade haft någon tanke på att golvet på läktaren var ett
spjälgolv eller före arbetets påbörjande hade sett efter, vad
som fanns under läktaren.
En för bilindustrin utomordentligt viktig fabriksbyggnad
drabbades av en miljoneldsvåda. Orsaken var den att den
ansvarige arbetsledaren hade för svetsning och skärning
anvisat en utvändig plats utan att tänka på att det några
meter därifrån fanns ett dike, där man brukade slå ut
eld-farliga oljor, som använts för rengöring. Vi måste göra
prov på platsen för att visa driftingenjören och polis, hur
långt de glödande järnbitarna kan blåsas i väg vid
gassvetsning.
Hur ringa kännedom många ingenjörer även har om
brandfaran genom svetsning och skärning framkom
nyligen efter en miljoneldsvåda i en s.k. brandsäker
kontors-och lagerbyggnad för en grossist i pappersbranschen. I en
av våningarna pågick rationalisering av lagret under
ledning av en konsulterande ingenjör. Vid polisförhöret
uppgav svetsaren, att ingen påvisat för honom att det fanns
en massa eldfarliga varor intill arbetsplatsen. Nyssnämnda
ingenjör framhöll bl.a.: "Möjligen kan någon liten
slagggnista vara orsak till eldens uppkomst. Gassvetslåga
brukar emellertid icke stänka omkring sig."
Undersökningar har gjorts, som visat dels att
svetslopporna beroende på syrgastrycket kan
stänka lång väg, 10—15 m, dels att det vid varje
svetsning eller skärning uppkommer tusentals
små järn- eller metallkulor, fig. 9, som om de
tränger in i springor i ett golv eller i en trävägg
eller faller ner bland emballage o.d. lätt anställer
eldsvåda. I Sverige har vi snart sagt varje dag
eldsvådor eller eldsvådetillbud av denna
anledning trots all propaganda och upplysning om
brandfaran. Genom försök har påvisats, att det
vid elektrisk svetsning uppstår mycket flera
större svetspärlor än vid gassvetsning.
Dyrköpt erfarenhet visar, att eldsvådor genom
svetsning och skärning i regel uppkommer en
eller annan timme efter arbetets slut. En liten
glödhet järn- eller metallkula har då bland
emballage eller inne i en springa hunnit tillräckligt
uppvärma antändbart material. Det måste
därför rubriceras såsom oförstånd för att ej säga
värre, om en driftingenjör låter anordna en fast
arbetsplats intill en oskyddad med brännbar
fyllning försedd dubbel trävägg.
I Sverige har domstolarna allt oftare börjat
döma driftingenjörer och arbetsledare, som
tanklöst gett order om svetsning eller skärning utan
att undersöka platsen eller underrätta svetsaren
om faromomenten.
Givetvis måste den allra största försiktighet
iakttas, när det gäller svetsning i järnkärl, som
innehållit bensin eller liknande vätskor, som
suger sig fast i metallens fina porer.
För ett par år sedan hade vi en våldsam explosion i en
tankångare för bensen ("bensol"). Man hade visserligen
kemiskt undersökt att det i tankrummet ej fanns någon
med instrument påvisbar gas, men olyckan var att bensen
kan frysa till fast form, och det hade bildats stora klumpar
sådan farlig is inne i rören. När dessa klumpar smälte,
blev det explosiv gas, som antändes av svetslågan. Fartyget
revs upp och ett plåtstycke vägande ett par ton kastades
över ett trevåningshus och dödade en verkmästare.
En värre olycka inträffade 1933 i den lilla staden
Neun-kirchen i Ruhrområdet. Man höll på med att rengöra ett
par rör till en stor gasklocka. Genom oförsiktighet vid
svetsningsarbete antändes gasen, varefter gasklockan
detonerade med sådan kraft, att alla närliggande byggnader
jämnades med marken och över 100 personer dödades.
Fig. 9. Svetspärlor, t.v. från gassvetsning, i mitten från elektrisk svetsning; t.h. slaggpärlor som krossats mot plåt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
