Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 38. 16 oktober 1956 - Ingenjören och brandskyddet, av Ragnar Götherström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
872
’ TEKNISK TIDSKRIFT
Tyvärr inträffar ofta explosioner av
acetylen-och syr gasbehållare, som användes vid
gassvetsning. När trycket i behållaren ofta uppgår till
100 at, behövs det icke mer än en enda behållare
för stark explosionsverkan, om behållaren värms
till hög temperatur. Detta kan givetvis innebära
livsfara för brandmän och andra såsom i ett fall
i Stockholm, där en brandman vid vindsbrand
slungades ner från en brandstege.
Man måste således fordra, att gasbehållarna
ovillkorligen, även vid tillfälliga arbeten,
placeras på en bestämd, särskilt utmärkt plats nära
utgång. Förråd av behållare måste placeras på
ofarlig plats och ej inne i brandfarliga lokaler
eller utanför fönster. Exploderar flera behållare
samtidigt, kan t.o.m. brandsäkra byggnader
raseras, såsom vid en gasfyllningsstation i Malmö.
Ej sällan händer det vid slarvig tändning av
svetslågan att det uppstår bakslag, så att
gummislangarna bränns av. Då måste självfallet
kranen till acetylengasbehållaren snarast möjligt
stängas, och detta är sannerligen ej lätt, om man
ej har en asbesthandske. Vi yrkar således
bestämt på att sådan skall finnas vid varje
svetsningsplats, vare sig denna är fast eller tillfällig.
Med hjälp av asbesthandske räddade en brandman i
Gävle ett tankfartyg. Intill en av tankarna höll man på
med reparationsarbete. Det blev bakslag i en av
gasbehållarna och snart brann det runt fyra behållare. Svetsarna
stod handfallna, men en av den tillkallade brandkårens
brandmästare lyckades med fara för eget liv med en
asbesthandske vrida till kranarna på behållarna.
Svetsaggregat eller blåslampa användes ju rätt
ofta till att tina upp frusna vattenledningsrör
eller t.o.m. att ta bort färg från putsade väggar
o.d. Arbetarna tänker då sällan på att även den
ej lysandè lågan har mycket hög temperatur och
kan tända. Det är ej ovanligt, att
korkisoleringen bakom tjocka järnplåtar i fartygens kylrum
en tid efter arbetets slut antändes av värmet i
plåten. Man bör därför på skeppsvarven allmänt
tillämpa principen att vid svetsningsarbeten i
kylrum anordna vakt även på korksidan samt
att denna vakt stannar kvar 1—2 h efter arbetets
slut. Vid en mycket allvarlig fartygsbrand i
Göteborg hade dylika normala försiktighetsåtgärder
ej vidtagits.
Oljecisterner
I Sverige har på senaste tid tre stora
oljecisterner sprungit sönder, varjämte en del mindre
skador uppkommit på andra cisterner. Vid två av
olyckorna vällde all brännolja ut utan att
antändas. Så lyckligt gick det tyvärr ej vid den
tredje olyckan (i Nynäshamn), då en tank för
10 000 m3 råolja sprängdes och oljan antändes.
Miljonskador uppkom, men genom ett kraftigt
och livsfarligt arbete av tre samverkande
brandkårer lyckades man i sista ögonblicket avvärja
en mångdubbelt större brandkatastrof (jfr Tekn.
T. 1954 s. 271).
Erfarenheten lär således att svetsningen av
större oljebehållare måste noga kontrolleras,
bl.a. genom röntgenundersökningar, och att man
vid beställningen måste ha klart för sig, att
tankplåten är av lämpligt och fullt likartat slag.
Andra brandorsaker
Ofantligt mycket mer skulle givetvis vara att
säga om brandorsaker, t.ex. genom elektrisk
ström och självantändning, men här skall endast
framhållas, att ingenjören ofta måste befatta sig
med sådana brandskyddsdetaljer, som han nog
i allmänhet anser betydelselösa.
Vad sägs om att Sveriges största glasbruk för
kort tid sedan drabbades av en miljoneldsvåda,
därigenom att ingen tänkt på att en typ av
gummipackningar långsamt fräts upp av brännolja?
Försök visade, att katastrofbranden uppkom
genom att brännolja sprutade ut genom en otät
rörskarv och antändes.
En miljoneldsvåda i en läderfabrik berodde på
att man där ej genomfört den önskvärda
ordningen, att fläkten till sprutmålningsrummet
rengjordes en gång i veckan, som normalt torde
fordras.
En explosion med fyra dödsoffer berodde på att
ingenjören för en liten industri ej kände till att
dammet från aluminiumpulver explosivt kan
antändas av oskyddad drossel i lysrör, och en av
landets största takpappfabriker drabbades av en
explosion, därför att personalen icke kände till
explosionsfaran hos dylikt pulver, utan vid
rengöring av lokalerna använde en provisorisk
elektrisk handlampa utan skyddsglas, vilken föll i
golvet och antände det explosiva metalldammet.
Hundratals för att ej säga tusentals sådana
olyckor har berott på att man saknat kunskap
om brandriskerna.
Ekonomiska synpunkter
Givetvis måste en ingenjör vid behandling av
många av de brandskyddsfrågor, som här
berörts, ta hänsyn till vad förbättringar av eller
anskaffningar för både det förebyggande och
släckande brandskyddet kostar. Ofta måste det
bli en kompromiss mellan brandsäkerhet och
ekonomi, men i det långa loppet betalar sig
brandskyddet säkert. Genom bättre
brandförsvar, bättre stadsplanering och bättre
byggnadstekniskt brandskydd samt även ökad
brandteknisk upplysning har väl brandskadeprocenten
sakta men säkert sjunkit i alla de skandinaviska
länderna.
Skulle allmänheten i Sverige nu betala samma
brandpremier som när
brandskyddsorganisationerna började sin systematisk
upplysnings-och propagandaverksamhet, skulle svenska
folket årligen betala omkring 350 Mkr. mer än det
nu gör och det beloppet förräntar ju stora
investeringar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
