Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 38. 16 oktober 1956 - Andras erfarenheter - Tätningslabyrint för turbiner och pumpar, av F Ö - Motgift för nervgaser, av SHl - Förbättrad värmeöverföring genom vibrationer, av Wll - Böcker - Konsten att laga mat, av Sven A Hansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 oktober 1956
883
fig. 1, och skruvens mantelyta är konisk, varför den
fungerar på annat sätt än skruvtätningen. Vid rotation
uppstår en pumpverkan som vid rätt dimensionerad labyrint
motverkar trycket och hindrar all läckning. Är labyrinten
överdimensionerad kan den ge för högt tryck och
följaktligen suga in luft mot vätsketrycket. Då tätningen ej är så
beroende av läckningen mellan gängtopparna, är storleken
av spelet mellan dem ej så kritiskt, men då mantelytan är
konisk kan lämpligt spel lätt inställas genom justering av
axelns läge. Den gängade bussningen måste i allmänhet
göras delad, såvida den ej kan föras över hela axeln från
trycksidan.
Emedan den roterande delen ej berör den stillastående
bussningen är tätningen praktiskt taget friktionsfri och
slites därför ej, såvida vätskan mot vilken tätningen sker
ej innehåller slitande föroreningar (Water Power mars
1956 s. 115). FÖ
Motgift för nervgaser. Man har tidigare funnit att vissa
hydroxylaminderivat har en viss effekt som motgift för
nervgaser (Tekn. T. 1955 s. 884). De kan nämligen binda
nervgasens fosfor som inaktiverar acetylkolinesterasen och
därigenom orsakar förgiftning genom blockering av
nervsystemets funktion. För att ett sådant motgift skall bli så
verksamt som möjligt måste det ha en starkt
elektroposi-tiv grupp, som binds vid kolinesterasens intakta negativa
grupp, och dessutom ha en molekylstruktur som passar
till enzymets så väl att fosforn bringas att snabbt reagera
med hydroxylaminresten.
Det senare villkoret har de tidigare prövade motgifterna
tydligen inte uppfyllt, ty de är relativt ineffektiva och
måste användas i stor mängd för att göra verkan trots
att de har en starkt elektropositiv grupp. I
2-pyridinal-doximmetyljodid (PAM)
har man emellertid nu funnit ett ämne som visat sig fulll
effektivt mot dödliga doser av insektbekämparna paraoxon
och diisopropylfluorfosfat vid prov på möss.
Insektbekämparna är visserligen inte identiska med
nervgaserna tabun och sarin, men de är enligt uppgift så lika
dessa i sitt verkningssätt att man med fog kan vänta
att PAM skall vara lika effektivt mot nervgaser som mot
insektbekämparna. PAM uppges vara 100 000 gånger så
aktivt som enkla hydroxylaminderivat. Det kan lätt
framställas av 2-pyridinaldehyd, hydroxylamin och metyljodid
vilka alla är tillgängliga i handeln. Det har emellertid inte
provats på människor (Chemical & Engineering News 26
mars 1956 s. 1446). SHl
Förbättrad värmeöverföring genom vibrationer. En
experimentell undersökning har gjorts för studium av
vibrationers inverkan på värmeövergången vid fri
konvektion. Man har härvid använt elektriskt värmda trådar, som
fick göra transversalsvängningar i luft. Proven gjordes på
tre olika horisontala trådar med 0,64, 1,01 och 2,06 mm
diameter vid temperaturskillnader mellan tråd och
omgivande luft på 4—200°C. Svängningsamplituden,
definierad som avståndet mellan två ytterlägen för tråden,
varierades mellan 1,4 och 5,9 mm och frekvensen mellan 39
och 122 Hz. Kontrollprov gjordes utan vibrationer, och
resultaten av dessa prov stämde väl med andra forskares.
Det visade sig att man fick en ökning av
värmeövergångstalet genom vibrationerna, och ökningen blev större
såväl genom ökning av frekvensen som genom ökning av
amplituden. Upp till fyra gånger så högt
värmeövergångstal som vid stillastående trådar uppmättes. Vidare
framgick det av proven att svängningsplanets läge var utan
betydelse; man fick samma resultat vid vertikala som
horisontala svängningar. Sistnämnda förhållande kan
förklaras, om man tänker sig att gränsskiktet runt tråden icke
följer med i vibrationerna utan den svängande tråden
omger sig med ett avlångt gränsskikt som täcker trådens
ytterlägen (R Lemlich i Industrial & Engineering
Che-mistry juni 1955 s. 1175—1180). Wll
Böcker
Konsten att laga mat, av H Gyllensköld. Wahlström
& Widstrand, Stockholm 1956. 223 s., ill. 15 kr.
Förre ordföranden i Svenska Arkitektföreningen har
skrivit denna kokbok, som inte innehåller några recept, men
så mycket mer grundläggande kunskap om matlagningens
fysik och kemi.
På grundval av den magra litteraturen på området och,
efter vad man förstår, talrika och under många år
bedrivna egna försök har förf. sökt sig fram till vad som
verkligen sker med födoämnena under
tillagningsprocessen, och hur denna skall tillrättaläggas för att utbytet i
näring och framför allt smak skall bli optimalt.
Icke helt överraskande har han sålunda funnit att en
temperatur av 100°C är allt för hög för en rationell
tilllagning av kött, fisk, ägg, grönsaker etc., och att dess enda
berättigande är lättheten att hålla just denna temperatur
konstant.
Införandet av kokkärl med termostater, som möjliggjorde
konstanthållande av temperaturer inom området 75°—95°,
och av värmekällor med regleringsmöjlighet för dessa
låga temperaturer, skulle medföra stora fördelar, vad
gäller såväl tillagningsprocessens jämnhet som utebliven
vid-bränningsrisk och eliminerad avgång av smakämnen.
Den berömde Point, ägare till Europas bästa restaurant,
La Pyramide i Vienne, ansåg tillagningen av ägg vara så
svår, att det var det enda som ban på de senaste åren
alltid utförde själv, med stöd av sin enorma erfarenhet.
Nu kan vem som helst koka ett perfekt ägg: kokning i
76° vatten under 10 minuter ger enligt förf. en absolut
jämnt stelnad vita med lagom flytande gula.
Förf. har även undersökt mekanismen vid kötts
viktsförlust under långvarig upphettning. Den beror på en inre
nedbrytnings- och krympningsprocess, som driver ut vätska
till en mängd motsvarande 50 %> av råvikten, och som
är i det närmaste helt opåverkad av yttre omständigheter.
Märkligt — och övertygande — är förf:s försök med
torrkokning av ett stycke kött vid 95° under fyra timmar.
Därvid avgick halva vikten i form av en klar vätska, som efter
utspädning gav en buljong som på intet vis skilde sig från
den som parallellt hade tillagats på vanligt sätt — genom
"urlakning" i kokande vatten under samma tid!
Intressant är också förf:s undersökningar av saltningens
mekanism. Han har dels undersökt den saltmängd som
för olika födoämnen framlockar optimal smak, och därvid
— icke helt överraskande — funnit en anslutning till
We-berska lagen för sinnesintryckens intensitet. Dels har han
också tagit reda på hur saltupptagningen sker, och funnit
att denna är mycket ringa innanför ytskiktet — vid
kokning av oskalad potatis i även saltmättat vatten är den
praktiskt taget obefintlig, för att ta det mest överraskande
rönet.
Vid saltning av större stycken, t.ex. kött, krävs alltså,
enligt förf., helt andra metoder än ytsaltning eller kokning
i saltad vätska. Själv föreslår han insprutning av
saltlösning — gärna blandad med aromatiska ämnen — med
hjälp av en grov injektionsspruta. Idén iir icke ny — som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
