Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 39. 23 oktober 1956 - Lerfyllda sprickor i den fasta berggrunden, av Pontus Ljunggren - Potatis hållbarhet kan ökas - Ett eldfast rep - Sampolymerisat av styren och natrium-p-styrensulfonat - Upptäckte att kobolt ingår i vitamin B12 - Fenolplasts resistens mot ljusbågar kan ökas - En frikolvsmotor för bildrift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
900
TEKNISK TIDSKRIFT
lösningar eller genom inverkan av från dagytan
nedträngande markvatten.
I berggrunden ligger dessa lersubstanser vanligen i
sprickor av varierande storlek, från miilimetersmala till
mång-meterbreda. Sprickorna, liksom även lerfyllningen, kan
vara av geologiskt hög ålder (flera hundra miljoner år),
och de har uppkommit genom smärre eller mera
omfattande rubbningar och sättningar i berggrunden, ofta i
samband med bergskedjebildande rörelser inom
angränsande delar av jordskorpan. Sådana sprickor är ingen
sällsynthet, med eller utan lerfyllning påträffas de vid
alla ingrepp i den fasta berggrunden.
Undersökta lersprickor
Undersökningar över mineralsammansättningen hos våra
kvartära leror2 har visat att illit är det dominerande
ler-mineralet. Kaolinit och montmorillonit kan förekomma
lokalt, kaolinit bl.a. i östra Skåne intill den stora
kaolin-förekomsten vid Ivö-sjön. Relativt få
lermineralförekoms-ter i sprickor i berggrunden har beskrivits.
Vid sprängningsarbeten för Bergeforsens kraftstation3
påträffades lervittrade stråk i gnejs. En tid efter
utspräng-ningen började bergarten flyta sönder till en
grus-lerbland-ning. Vid undersökning av lersubstansen med
röntgenanalys och differentialtermisk analys visade sig
huvudkomponenten vara en montmorillonit.
Mekanismen för detta beteende hos de lervittrade stråken
i gnejsen var följande. Före bergets öppnande förelåg
montmorillonit med låg vattenhalt, alltså få
vattenmolekyler i mellanrummet mellan montmorillonitens
gitter-lager. Vid bergets öppnande kunde montmorilloniten i de
blottade partierna ta upp vatten ur luften, varigenom
lersubstansen flöt ut och i vissa fall friskt berg mellan de
lerhaltiga partierna sprängdes bort. Ett maximalt
svällnings-tryck på 1,6 kp/cm2 kunde teoretiskt beräknas. Genom
påvisandet av svällande lermineral i de lervittrade skikten i
gnejsen kunde speciella förstärkningsarbeten göras.
Vid utsprängningen av tilloppstunneln för Lettens
kraftstationsanläggning i norra Värmland påträffades på ca
100 m djup under bergytan en 10—12 m bred,
brantståen-de zon av helt lervittrat berg7. En röntgenkristallografisk
och differentialtermisk undersökning av lersubstansen
visade att lermineralet var kaolinit, alltså ett lermineral utan
svällande egenskaper. Speciella åtgärder för att motväga
svällande och sprängande verkan av leran behövde alltså
icke vidtas.
Vid flera bergrumssprängningar i göteborgs-trakten har
lerfyllda sprickor påträffats. Röntgenkristallografiska och
differentialtermiska undersökningar har visat att
montmorillonit och illit förekommer tillsammans i varierande
proportioner. Kaolinit har däremot icke kunnat påvisas.
De lerfyllda sprickorna var dock som regel endast några
få millimeter breda, varför någon risk för skadlig inverkan
av montmorillonitens svällning icke kunde anses föreligga.
Lera från en och samma spricka men från olika djup
under bergytan (2 och 35 m) undersöktes med de nämnda
metoderna, men någon olikhet i
lermineralsammansätt-ning kunde icke påvisas.
I vissa delar av gruvorna vid Malmberget förekommer
rikligt med grottor fyllda med lersubstans. I sin
monografi över Gällivare malmfält nämner Geijer4 vita, gråa
och grönaktiga lerskölar. Dessa lerbildningar är mycket
gamla. I vissa delar av gruvorna förekommer lergrottor
rikligt och kan orsaka en del komplikationer genom att
lersubstansen flyter ut. Röntgenkristallografiska och
differentialtermiska undersökningar av lera från
Vitåfors-gruvan (300 m avvägning) och Kaptenslagret (460 m
avvägning) visar att montmorillonit är det helt dominerande
lermineralet, något som förklarar lerans beteende vid
bergets öppnande.
Såsom framgår av denna kortfattade karakteristik av de
viktigaste lermineralen är det av stor vikt att känna till
om leran är av svällande typ eller ej, när lerfyllda sprickor
eller djupvittrade zoner påträffas. Wahlström8 nämner
ett flertal fall från nordamerikanska bergrumsarbeten vid
vilka svällande leror orsakat mycket svåra ras och
igen-flytningar genom att de tagit upp fuktighet ur luften vid
bergets öppnande. Han uppger att tryck på upp till 20
kp/cm2 noterats.
Som exempel omtalas arbeten vid en guldgruva, där en
tunnel skar en gång av till synes frisk porfyr. Inom ett
par dygn efter bergets öppnande hade tunneln så gott som
fullständigt fyllts igen av en seg, lerig massa, ett resultat
av att porfyrens fältspatkomponent varit omvandlad till
lermineral av svällande typ, vilket vid bergets öppnande
snabbt upptagit fuktighet ur luften. Vid en annan
tunnel-sprängning genom en till synes frisk granit hade
furustockar av tjockleken 40 X 50 cm splittrats genom de
svällande lerornas tryck.
Dessa båda exempel liknar mycket det fall som v.
Eckermann beskrivit från Bergeforsen. Vid sådan "dold" vittring
av bergarter till leror har mikroskopiska undersökningar
av bergarterna visat sig vara ett värdefullt komplement till
de röntgenkristallografiska och differentialtermiska3.
Litteratur
1. Refererice clag minerals. Amer. Petroleum Inst. Proj. 39. New
York 1949
2. Collini, B: Om våra kvartära lerors mineralogiska
sammansättning. Geol. Fören. Förh. 72 (1950) s. 192—206.
3. v. Eckermann, H: Montmorillonitbildning i Bergeforsens
gnejs-granit. Geol. Fören. Förh. 76 (1954) s. 456-459.
4. Geijer, P: Gällivare malmfält. Sveriges geol. Unders. Ser. Ca
1930 nr 22.
5. Grim, R E: Clag mineralogg. New York 1953.
6. Kurs i röntgenteknik. Teknisk Tidskrift, Stockholm 1943.
7. Ljunggren, P: A kaolinized fault zone in gneiss at Letafors,
northern Vermland. Geol. Fören. Förh. 77 (1955) s. 265—274.
8. Wahlström, E E: Application of geology to tunneling problems.
Träns. amer. Soc. civil Engrs 113 (1948) s. 1310—1321.
Potatis hållbarhet kan ökas genom radioaktiv
bestrålning. En stråldos på 15—30 kR lär vara tillräcklig för
att avsevärt öka potatisens hållbarhet utan att dess smak
eller utseende märkbart ändras. Man gör nu försök med
32 t potatis som bestrålats i materialprovningsreaktorn
MTR.
Ett eldfast rep av en keramisk fiber kan belastat
upphettas med blåslampa utan att gå av. Det lär behålla sin
form och sina egenskaper vid upp till 1 260°C och kan
användas som packning vid hög temperatur, bl.a. för
expansionsfogar i ugnar.
Sampolymerisat av styren och
natrium-p-styrensul-fonat ger latex som under vissa betingelser har stor
stabilitet gentemot salt och låg temperatur. Partikelstorleken
kan regleras med ett katalysatorsystem, innehållande en
vattenlöslig och en oljelöslig initiator.
Upptäckten att kobolt ingår i vitamin B12 har lett till
att man vid utfodring av svin försatt fodret med kobolt i
i stället för vitamin B^. Härigenom sparas 13 kg foder per
100 kg viktökning vilket synes visa att vitamin Bu bildas i
djurens matsmältningskanal vid närvaro av tillräcklig
mängd kobolt.
Fenolplasts resistens mot ljusbågar kan ökas med upp
till 1 000 °/o genom tillsats av ett inert material till det
torra plastpulvret. Kiseldioxid och oxider av aluminium,
titan och zirkonium sägs vara lämpligast. Dessa ämnen
avbryter ljusbågens väg längs isolatorns yta. Bara 1 %
tillsats uppges ha gynnsam effekt.
En frikolvsmotor för bildrift har byggts av General
Motors men man vet ännu inte när den kan komma att
utnyttjas kommersiellt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
