Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 42. 13 november 1956 - Plastråvaror och plastframställning, av Olof Sundén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20 november 1956
969
Plastråvaror och plastframställning
Civilingenjör Olof Sundén, Stockholm
Den plastproducerande industrin ökar i våra
dagar mycket snabbt sin produktion, och man
anger i USA, att denna industrigren växer med
20—25 % per år eller ca 5 gånger så fort som
industrin i gemen; vissa plastprodukter har
under åren 1954—1955 ökat med 50—60 % per
år. Världsproduktionen av syntetiska plaster,
elaster och fibrer, dvs. konstitutiva organiska
material, kan för 1955 uppskattas till 7 Mt
varav USA svarar för närmare 3 Mt. Dessa material
överträffar sålunda nu världens totala
metallproduktion, om järn och stål inte räknas med.
Man kan få en ungefärlig uppfattning om den
relativa mängd, i vilken de konstitutiva
materialen tillverkas, genom att sammanföra siffror,
hämtade ur flera olika källor2’ 3> 5>9 (tabell 1).
Tyvärr avser de delvis olika år, vissa gäller för
sålda kvantiteter, andra för
produktionskapaciteten, och några är uppskattade. Siffermaterialet
kan därför endast ge en grov bild och en allmän
överblick; detta gäller givetvis i allra högsta
grad för prisuppgifterna i tabellen.
Av den amerikanska produktionen att döma
bestod de organiska konstitutiva materialen 1955
av ca 50 % plaster, 25 % elaster och 25 %
fibrer. Även ur värdesynpunkt gäller i grova drag
dessa procenttal.
Den kontinuerliga gasfasprocessens segertåg
Den organiska kemins råvaror och metoder
framstår för den icke initierade mestadels som
mångfaldiga och oöverskådliga men trots detta
avtecknar sig i dag ett begränsat antal råvaror
och metoder som svarande för huvudparten av
den kemiska plastindustrins fenomenala
expansion; en ytterligare koncentration till ett fåtal
råvaror och processtyper fortgår i hastig takt.
Den kemiska industri, som framställer
organiska. konstitutiva material, såsom plaster,
elaster och fibrer, har i dag få gemensamma drag
med den klassiska organisk-kemiska industrin,
som tillverkar färger och organiska produkter i
allmänhet, även om man för vissa "mindre"
plaster fortfarande använder "klassiska" råvaror och
metoder.
Tekniskt har plastindustrin i stor utsträckning
övergivit satsvisa produktionsmetoder vid
framställning av utgångs- och mellanprodukter och
övergått till kontinuerligt löpande processer och
678
utgångsprodukterna har blivit enkla
grundkemikalier och icke komplicerade halvfabrikat, som
inom färgämnesindustrin. Plastråvaruindustrin
har därför ur administrativ och teknisk
synpunkt mera anknytning till modern
ammoniak-syntes eller cementindustri än till den äldre
färgämnes- och läkemedelsindustrin.
Sedan 1930-talet har inom den organiskt
kemiska tekniken en utveckling mot kontinuerliga
processer allt mer gjort sig gällande. Haber—
Boschs ammoniaksyntes får kanske ses som
förebild för den kontinuerliga kemiska
processen, och det är också de kontinuerliga
katalytiska gasfasprocesserna, som utvecklats längst
och mest rationellt i denna riktning.
Kontinuerliga vätskefasprocesser och framför allt
kombinerade gas-vätskefasprocesser har snabbt
utvecklats och kunnat rationaliseras.
För de fasta ämnenas kemiska upparbetning
har däremot kontinuitetskravet icke kunnat
tillfredsställas i önskad utsträckning. Man har dock
i många industrier lyckats med fluidisering av
fasta material, så att de kemiska processerna
kan genomföras kontinuerligt. Exempel härpå
är cementindustrin, där man som bekant arbetar
med siam av kalk och lera, trots de ökade
bränslekostnader detta drar med sig. I andra
industrigrenar har fasta ämnen fluidiserats i den
gas de reagerar med, en utveckling som kan
ses som en vidare påbyggnad av
kolpulvereldningen.
Trots dessa strävanden har emellertid det fasta
kemiska råmaterialet blivit relativt obekvämt
och kostsamt att handskas med, och det är
påtagligt att de processer som utvecklats för
framställning av de nya plastmaterialen till
övervägande del grundar sig på gasformiga och
flytande basprodukter, vilka bearbetas i rationella
kontinuerliga processer. Ja, man kan t.o.m.
konstatera att alla snabbt expanderande och billiga
plaster undantagslöst är grundade på
kontinuerliga gas- och vätskefasprocesser, åtminstone vid
framställningen av de monomera
utgångsprodukterna (tabell 2).
Framställningstekniken
För den i dag mest använda plasten,
polyvinyl-kloriden, framställs monomeren, vinylkloriden,
företrädesvis genom en kontinuerlig gasfasreak-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
