Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 42. 13 november 1956 - Plastråvaror och plastframställning, av Olof Sundén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20 november 1956
973
tinuerliga processer, som leder fram till våra
moderna plastmaterial. Sulfitspriten är återigen
en biprodukt beroende av många svårbedömbara
tekniska och ekonomiska faktorer.
Winnacker1 analyserade bl.a. i ett föredrag i
IVA i Stockholm karbidugnens nackdelar på
grund av de stora mängder fasta material, hela
15 kg, som skall hanteras för framställning av
1 kg acetylen. Svårigheten att rationalisera
processen åskådliggör han med att
lönekostnaderna utgör 55 % av totalkostnaderna, varvid han
dock även inräknar elkraftproduktion över kol.
Mot denna osmidiga process har man att ställa
den flytande gasfasprocessen, i vilken metan
eller etan omvandlas till acetylen vid hög
temperatur, ca 1 200°C. Denna typ av gasfasprocess
är emellertid inte tilltalande vid närmare
granskning, principiellt beroende på att endast låg halt
av acetylen erhålles i reaktionsgasen (8—16 %)
och att denna måste kylas oerhört snabbt för att
den bildade acetylenen inte skall falla sönder.
Härigenom omöjliggörs ett ekonomiskt
tillvaratagande av värmet.
Denna process är sålunda av samma
principiella typ som Birkeland—Eydes gasfasprocess
för fixering av kväve genom dess oxidation i
elektrisk ljusbåge. Processer av denna typ har
vi faktiskt ännu i dag inte lärt oss att
invänd-ningsfritt utnyttja ekonomiskt. Av USA:s
ace-tylenproduktion på 250 000 t tillverkas också
ännu 90 % över karbid. Man arbetar emellertid
intensivt på området och kampen om vägen till
acetylenen är onekligen en av de mera
spännande i vår tids kemisk-tekniska utveckling.
Winnackers ekonomiska kritik av karbidvägen
för framställning av acetylen synes emellertid
ha en vidsträckt giltighet för ugnen som kemiskt
reaktionsrum över huvud taget i våra dagar. För
metallurgiska processer är ju smältugnen det
Tabell 3. Analys av ugnsprocessers ekonomi
Karbidugn Elmasugn Skifferoljeugn
Ingående 800 kg koks 1 900 kg 16 000 kg
primära 1 900 kg malm skiffer
råmaterial kalksten 400 kg koks
500 kg
kalksten
3 200 kWh 2 500 kWh —
Utgående 1000 kg 1000 kg 800 kg olje-
produkter karbid, järn produkter,
400 kr/t 10 öre/kg
(eller 300 kg 200 kg svavel,
acetylen, 25 öre/kg
1,33 kr/t)
1 000 Mcal 2 000 Mcal 5 000 Mcal,
gas, gas,
1 öre/Mcal 1 öre/Mcal 1 öre/Mcal
Produktvärde 410 kr. 420 kr. 180 kr.
kraft-
kostnaden
2,5 öre/kWh
oräknad 330 kr. 357 kr. 180 kr.
hävdvunna reaktionsrummet, till vilken inget
alternativ ges, varför givetvis järnpriset stiger
överallt i takt med de stigande kostnaderna för
ugnsdrift, särskilt arbetslönerna. Om man gör
en beräkning i enlighet med Winnackers, t.ex.
för järnframställning i elmasugn, kommer man
till en del intressanta jämförelsetal, såväl för
1 000 kg färdigproduktmängd som för
produktvärde (tabell 3).
På samma sätt har en skifferugns
materialbalans och ekonomibalans analyserats, och som
synes har en skifferoljeugn, i vilken svensk
lågvärdig 5-procentig oljeskiffer bearbetas,
ofördelaktig ekonomi och materialbalans, vartill
kommer att man torde kunna sätta arbetskostnaden
till långt över 55 %. Detta belyser de svårigheter,
som en sådan skifferoljeutvinning måste brottas
med icke minst med tanke på en stigande
levnadsstandard och stigande arbetslöner. En
ekonomisk råvara för plaster eller andra kemikalier
kan skiffer, upparbetad i ugn, aldrig bli.
Givetvis visar dessa analyser av några
ugnsprocesser inte hela sanningen, men de torde dock
belysa bakgrunden till de allmänna strävandena
att ersätta den termiska omsättningen av fasta
material med kontinuerliga gas- och
vätskefas-processer, när så visar sig tekniskt möjligt.
I Sverige tillverkas ca 70 000 t/år karbid,
motsvarande något mer än 20 000 t acetylen.
Karbidpriset i Sverige är givetvis svårbedömt, men man
torde kunna få en viss uppfattning av att priset
vid export (enligt SOS) 1955 var genomsnittligt
464 kr/t och att exportemballaget är inräknat
häri. Ett karbidpris på 400 kr/t är därför
rimligt, vilket ger ett acetylenpris av 1,30 kr/kg.
Karbidpriset varierar starkt i olika länder och
man kan få fram representativa noteringar från
1955 och början av 1956 på 37—38 £/t (520 kr.)
i Storbritannien, 3 300 fr/t (490 kr.) i
Frankrike och 134 $/t (700 kr.) i USA. Den svenska
karbidproduktionen står internationellt högt i
effektivitet och kvalitet.
Cellulosasprit
Att klart bedöma den svenska etylalkoholens
konkurrensförmåga som råvara för plaster är
synnerligen svårt beroende på den komplicerade
prisbildningen för denna vara. I USA är det
officiellt noterade alkoholpriset 1956 43 ct/gallon,
dvs. 59 öre/1 eller 73 öre/kg 100 % alkohol och
vid detta pris kan alkoholen inte konkurrera
som råvara för eten ëller butadien, som direkt
genom krackning kan erhållas av lätta
petroleumgaser. Däremot går även i USA en del
alkohol över acetaldehyd till kemiska produkter.
Man kan i dag möjligen räkna med ett
spritpris av 40—50 öre/kg 100 % vara från vissa
befintliga svenska anläggningar6. Vid detta
spritpris synes tillverkning av de för mjukningsmedel
erforderliga högre alkoholerna, oktanol och bu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
