- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 86. 1956 /
975

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 42. 13 november 1956 - En industris instrumentavdelning, av Gustav V Rosenqvist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

20 november 1956

975

En industris instrumentavdelning

Diplomingenjör Gustav V Rosenqvist, Kuusankoski, Finland

Instrumenteringen -inom en kemisk industri
omfattar huvudsakligen kontinuerligt
arbetande, visande, skrivande, räknande och reglerande
instrument och regleringsorgan, alla här kallade
"instrument", och deras användning i
produktionsprocessen.

Från början utnyttjade man inom kemisk
industri nästan hantverksmässiga,
diskontinuerliga förfaringssätt, som helt byggde på vissa
specialisters yrkeskunskap och erfarenhet, ofta
stödjande sig på nedärvda, hemliga recept.
Småningom växte industrin och vissa visande mätare
och enklare regulatorer visade sig nödvändiga,
likaså en laboratoriemässig driftkontroll.

Övergången till kontinuerliga processer i allt
större skala och med allt större krav på jämnhet
hos produkterna drev fram en vidlyftig
instrumentering, samlad kring den person, som sköter
avdelningen. En stor del av dessa instrument är
reglerande. De icke automatiskt styrda
motorstarterna, ventilerna o.d. är vanligen manuellt
fjärrstyrda från en manöverplats. En viss
inbesparing av arbetskraft har åstadkommits. Det
är närmast olika tillämpningar av detta
utvecklingsskede som vi ser i våra nyare pannhus,
cel-lulosakokerier, blekerier, pappersbruk etc.

Nästa steg i utvecklingen väntas bli i riktning
mot införandet av automatisk räkneteknik. Man
kan säga, att den övervakande och samordnande
mannen ersätts av en räknemaskin. En
förutsättning för detta steg är bl.a. ett långtgående
införande av olika kontinuerligt arbetande
ana-lysatorer. Det torde dock dröja minst ett eller
ett par decennier, innan vi är mogna att undvara
den sista mannen i våra avdelningar.

I många fall, t.ex. vid papperstillverkning,
torde detta icke vara möjligt ens då. Man måste
därför varna för en överskattning av den fulla
automatiseringens betydelse under nuvarande
förhållanden. Mycket återstår ännu att göra
innan de fördelar, som en måttfull
instrumentering till hjälp åt driftpersonalen kan bjuda, fullt
utnyttjats i alla våra fabriker.

Det är uppenbart, att instrumenteringens
utveckling har framskridit mycket ojämnt inte
bara i olika länder och inom olika industrigre-

Föredrag vid kontaktkonferens "Regleringsteknik och
instrumentering" inom kemisk industri och bergshantering i Stockholm den
13 april 1956 (Tekn. T. 1956 s. 415).

66.012.1 : 66.013

nar utan också inom olika bolag inom samma
industri och i samma land. I de nordiska
länderna, vilka inte kan anses ha gått i spetsen för
utvecklingen på automationens område, beror det
främst på företagsledningens framsynthet, i
vilken mån instrumenteringens möjligheter
utnyttjats. I alla de nordiska länderna finns
anläggningar, som i detta hänseende icke ligger
nämnvärt efter sina amerikanska konkurrenter, men
många bolag tvekar ännu att slå in på denna väg.

En förutsättning för framgång på
instrumenteringens område är, att man inte blott
investerar pengar i instrument utan att man också
skaffar sig nödig instrumentpersonal:
instrumentmekaniker, instrumentarbetsledare och
instrumentingen j örer.

Instrumentmekanikerna

Instrumentmekanikernas arbete innefattar
installation, kalibrering, igångkörning, rutinservis
(förebyggande underhåll) och vid behov
reparation av instrumenten. Fordringarna på en
instrumentmekaniker, som kan kallas
yrkeskun-nig, är mångsidiga och stora. Bland allmänna
egenskaper kan nämnas ansvarskänsla, flit,
noggrannhet och förmåga att arbeta
självständigt.

Instrumentmekanikern bör naturligtvis känna
till de olika förekommande instrumenten, deras
verkningssätt och kalibrering. I enklare fall bör
han kunna ställa in känsligheten hos
regulatorerna. För att kunna reparera instrumenten bör

Fig. 1. En del av de halvcirkelformigt uppställda
instrumentpanelerna i Kymmene cellulosafabriks kokeri.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:40:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1956/0995.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free