Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 44. 27 november 1956 - Bygge på tjälad jord, av Walter Wredenfors
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20 november 1956
1023
den till mer än 3 % av vikten utgöres av korn
med mindre diameter än 0,02 mm och då
olikformighetstalet U är större än 15 eller om 10
viktprocent av jorden utgöres av korn med
mindre diameter än 0,02 mm och U större än 5.
Olikformighetstalet definieras enligt Hazen som
förhållandet mellan den diameter, som 60 %
av kornen underskrider, och den diameter, som
10 % av kornen underskrider. För U = 15 är
tydligen kornen mycket olika stora, medan U —
5 anger att kornen är mer jämnstora.
Det angivna kriteriet på tjälfarlig jord är
givetvis inte exakt, men lämnar upplysning om i vilka
jordarter man med viss grad av säkerhet ej
behöver räkna med tjälskjutning och vilka
jordarter, som man måste räkna såsom tjälfarliga.
Beräkning av tjälskjutning
Det vore givetvis av största värde, om man
kunde förutsäga hur omfattande tjälskjutning, som
är att vänta i den mark där man tänker
bygga. Denna påverkas av partikelsammansättning,
porositet och genomsläpplighet. Dessa faktorer
kan bestämmas med modern jordfysik.
Temperaturförhållandena kan vara tämligen väl
kända liksom grundvattenytans läge. Det är
ändock ett i sammanhanget i viss mån försummat
tekniskt problem att avgöra om
tjälskjutnings-risk föreligger eller ej.
Den vattenmängd, som fryser, utvidgas härvid
ca 9 %. Utvidgning i sidled är i stort sett
förhindrad. Med denna approximation kan man
någorlunda beräkna hur stor tjälskjutning, som är
att påräkna, om man känner vattenhalten. Vid
en normal porvolym om 33 % hos en
vattenmättad jord vid 1 m tjäldjup blir skjutningen
ungefär 3 cm. Detta gäller endast om kapillärt
eller på annat sätt transporterat vatten icke
tillföres. Å andra sidan påverkas icke sand- eller
grusjordar på detta sätt, emedan det av
isbildningen undanträngda vattnet avgår nedåt.
Man kan icke göra några bestämda
beräkningar av den väntade tjälskjutningens storlek, men
det angivna sambandet förklarar varför
tjäl-skjutningsrisken i stabiliserade lerjordar är
relativt ringa. Orsaken är, som synes, dessa jordars
ringa grad av genomsläpplighet.
Israndbildning utan kontinuerlig
vattentillförsel underifrån kompenseras till sin tjällyftande
verkan delvis av en genom vattenavgången
uppstående komprimering av den avvattnade jorden.
Då vattentillförseln kommer från sidoliggande
mark, blir som regel tjälskjutningen mycket
betydande. I detta fall inverkar så många variabler
på tjällyftningens storlek, att den icke låter sig
matematiskt beräkna.
Särskilt svår blir tjällyftningen om vatten
kontinuerligt under fryspèrioden tillföres från
grundvattenmagasin, vilket förutsätter att
mellanliggande jordarter är genomsläppliga. En
Fig. 3. Balkgrund på sandbädd utlagd på frusen jord,
mon-teringsfärdigt Siporexbjälklag under pannrum och bad, i
övrigt bjälklagselement av trä. Märk ventilationshål och
öppen papptäckning av jorden.
sådan strömning kan man ofta beräkna.
Förloppet karakteriseras av en tjälskjutning, som
är någorlunda proportionell mot frostperiodens
längd och som kan orsaka katastrofala skador.
Tillämpas Darcy’s formel för vätskors
strömning i porösa material, finner man efter diverse
approximationer, att
där q är vattenhöjden (ungefärligen =
tjälhöj-ningen) i cm, k genomsläpplighetstalet i cm/min,
H/h kapillära stighöjden i materialet dividerad
med avståndet från grundvattenytan till
tjälbild-ningszonen samt t tiden i minuter.
I denna formel är genomsläpplighetstalet k
av största betydelse. Det varierar mellan 102
cm/min för mosand och 10-® cm/min för fet
lera. Den kapillära stighöjden varierar mellan 80
cm för mosand och möjligen 8 000 cm för lera.
Försök
Markförhållandena för vissa tillämnade
vinterbyggen har studerats med avseende på
tjälskjut-ningsriskerna. Grundbyggandets teknik har
anpassats efter kravet på minsta möjliga ingrepp
i den frusna jorden. Sålunda har utvecklats en
metod med monteringsbara grunder till
källar-lösa hus, som provats under vintern 1956 på fem
hus byggda på plan mark bestående av mosand
på gränsen till t j älf ärlighet.
I detta fall sopades snötäcket, som var 45 cm
tjockt, bort från grundytorna. Provgropar
visade, att marken var tjälad med fina isränder till
ett djup av 30 cm i genomsnitt. Under det
blivande grundbalksystemet lades ut strängar av
sand, som avjämnades. Grundbalkarna, som
tillverkats på en cementvarufabrik, transporterades
därifrån med en kranförsedd bil och placerades
direkt på sandbädden, fig. 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
