Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 44. 27 november 1956 - Nya metoder - Kallsvetsning av korrosionsfasta nickellegeringar, av SHl - Analys med neutronstrålar, av SHl - Kvarn för finmalning, av SHl - Emulgering med en vibrerande metallskiva, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1036
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 1. Svetsning av en stuts på ett pumphus; t.v. svetsen
utförd, t.h. kanalen borrad.
struktion och svetsteknik som medger användning av bara
ca 60 A för upp till 50 mm svetssektioner. På grund av
den ringa inträngningen och önskvärdheten att hålla så
låg temperatur som möjligt lägger man ca 40 strängar
med 2,4 mm svetstråd. Detta är kallsvetsningsteknik då
arbetsstycket inte förvärms.
Vid t.ex. svetsning av en stuts på ett pumphus fästs ett
stutsämne först vid detta med en bult (fig. 1 t.v.) varefter
svetsningen utförs. Sedan borras en kanal genom
stuts-ämnet och huset (fig. 1 t.h.) varvid något svetsmetall
kommer att ingå i kanalväggen. Svetsmetallen måste därför
vara så lik grundmetal’.en som möjligt, framför allt måste
den ha lika gott korrosionsmotstånd. Man använder därför
kalldragen svetstråd av nickellegering.
Den obelagda svetstråden förs för hand och man
använder alltid horisontal-svetsning med elektroden i ca 20°
lutning mot lodlinjen. Man drar en rak sträng längs fogen.
Svetshastigheten vid 60 A är mindre än 25 mm/min. Varje
sträng sprickprovas, och är den inte felfri, tas den bort
med skärande verktyg; slipning används inte (ej heller vid
putsning av den färdiga svetsen). Svetsarna stabiliseras
genom värmebehandling 40 h vid 820°C i en atmosfär av
70 °/o helium och 30 °/o väte (E Nutter i Iron Age 16 febr.
1956 s. 111—113). SHl
Analys med neutronstrålar. Man har under senare år
utnyttjat ß- och y-strålar för bestämning av
kol-väteförhållandet i petroleumprodukter (Tekn. T. 1955 s. 529).
Metoderna är grundade på att en viss vikt väte absorberar
strålningen dubbelt så effektivt som samma vikt av andra
ämnen. Då väteatomen har nästan exakt lika stor massa
som neutronen, bromsar väte emellertid neutronstrålning
mycket effektivare än andra ämnen. Detta har man i
Storbritannien utnyttjat vid konstruktion av en serie
instrument för bestämning av väte.
I Harwell håller man sålunda på med utveckling av ett
portabelt instrument i vilket strålningskällan består av
a-strålande polonium och beryllium som ger snabba
neutroner när det träffas av a-partiklar. Strålningskällan är
förbunden med en BF3-räknare för långsamma neutroner
och en pulsfrekvensmätare. Genom att lägga instrumentet
på marken kan man på några sekunder bestämma jordens
totala vätehalt till ca 100 mm djup. Resultatet är också
ett mått på vattenhalten, om man inför en liten
korrektion för organiskt bundet väte. Vid laboratorieförsök med
så olika material som sand, lerjord och sågspån har man
kunnat bestämma vattenhalten med en noggrannhet av
±0,01 g/cm3.
Instrumentets användbarhet för jordundersökningar
begränsas genom störningar från ämnen med stort
absorp-tionstvärsnitt för neutroner. Närvaro av t.ex. klor eller
mangan i betydande mängd orsakar avsevärda fel. I ett
franskt instrument har denna olägenhet praktiskt taget
undanröjts genom användning av en speciell detektor,
känslig bara för neutroner med ca 100 eV energi, vilka
absorberas avsevärt mindre än termiska i jorden.
Detektorn består av en indiumfolie som blir radioaktiv när den
träffas av neutroner. Folien är skärmad med kadmium
som absorberar termiska neutroner.
Det brittiska instrumentet väntas få användning också
för bestämning av vattenhalten i t.ex. spannmål och kera-
miska material. Transportabla neutronstrålare kan vidare
användas för identifiering av material genom
(n,y)-reaktionen. Den y-strålning, som sänds ut prompt vid denna
reaktion, kan analyseras med en förenklad
scintillations-spektrometer varvid upplysningar om materialets
sammansättning fås (J L P ut man i föredrag vid Instruments &
Measurements Conference, Stockholm 1956). SHl
Kvarn för finmalning. Det är inte lätt att pulvrisera
material till 1—10 ^ kornstorlek utan att de förorenas
eller förändras genom upphettning eller oxidation, särskilt
om det gäller ömtåliga ämnen, såsom penicillin och
ägg-albumin. Man har emellertid konstruerat en kvarn med
vilken detta kan göras och i vilken även t.ex. vismut,
mo-lybdensulfid och kiseldioxidgel kan finmalas.
Vid en temperatur under 0°C kan kvarnen avverka ca 0,5
kg/h. Den består av en slät, cirkelrund aluminiumskiva,
150 mm i diameter och 25 mm tjock, som roterar med upp
till 42 000 r/m i ett hus med kylmantel. Spelrummet
mellan skivans periferi och husets innervägg är 0,5 mm.
Material med 0,35 mm kornstorlek, som matas in på rotorns
ena sida med en svag ström av luft eller annan gas, måste
passera genom det trånga ringformiga rummet mellan
rotor och hus och finfördelas härvid.
Man tror att mikrovirvlar uppstår i gasen vid rotorns
periferi varigenom de fasta partiklarna sätts i mycket
snabb rotation, enligt beräkningar från tio miljoner till
flera hundra miljoner varv per minut. Härvid uppstår så
stora inre spänningar i partiklarna att de dras sönder. Då
alltså målningen sker genom sprängning av partiklarna
på grund av spänningar i dem och inte genom tryck, stöt
eller rivning som vid andra malningsprocesser, förorenas
materialet inte eller i alla händelser obetydligt vid
målningen (Industrial & Engineering Chemistry juni 1956
s. 13 A). SHl
Emulgering med en vibrerande metallskiva. I en
apparat, kallad Minisonic, dras dispersionsmediet av en pump
P (fig. 1) från nedre delen av en tratt A tillsammans med
en genom ventilen V reglerad mängd av den vätska, som
skall dispergeras varefter blandningen trycks i en fin
stråle genom ett munstycke in i kammaren C. Strålen
träffar en skiva av rostfritt stål, placerad 5—8 mm från
munstycket, och sätter den i vibration med ca 22 kHz.
Härigenom utsätts vätskeblandningen för slag som
gynnar emu’geringen. Den återförs till A genom ett
genomskinligt rör T av PVC. Cirkulationen fortsätts tills B tömts
och vätskan i T har ett tillfredsställande utseende. Detta
tar vanligen bara några minuter. Den övre ändan av rör
T tas då ur tratten och förs över till ett annat kärl
(Chemical Products dec. 1955 s. 472—474; ref. i EPA Technical
Digest No. 681). SHl
Fig. 1. Emulgeringsapparat; A och B behållare för
disper-sionsmedium resp. vätska för dispergering, C kammare
med vibrerande stålskiva, P pump, T rör av PVC, V
regleringsventil.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
