Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 44. 27 november 1956 - Andras erfarenheter - Kärnlös induktionsugn för lågfrekvens, av SHl - Hantering och mätning av kondenserade gaser, av SHl - Smärtstillande medel, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1040
TEKNISK TIDSKRIFT
nad uppvägs av större produktionshastighet hos
ljusbågs-ugnen. Denna fordrar emellertid yrkesskicklig betjäning
som är onödig för lågfrekvensugnen.
Några lågfrekvensugnar arbetar kontinuerligt med full
belastning, men vanligen har de en transformator med
uttag för 25, 50, 100 eller 125 % av full effekt. Det
sistnämnda uttaget används vid igångsättningen när ugnen
inte kan köras med full effekt därför att den innehåller
otillräcklig mängd smält metall. Först när degeln är
ungefär halvfull kan högsta effekt uppnås. För en ugn på
1 000 kW bör transformatorn vara på 1 100 kVA.
Lågfrekvensugnens framgång beror framför allt på att
man i dag kan erhålla en mycket god, statisk
balanserings-enhet för enfas. En lämplig spole för trefas kan nämligen
inte konstrueras utan ökning av förlustfaktorn och
minskning av verkningsgraden. Då värmetillförseln blir
effektivare, om ugnen satsas med stora metallstycken, bör man
börja med sådana och sätta till fint skrot först sedan en
smälta erhållits i degeln (Metallurgia april 1956 s. 171—
174). SHl
Hantering ocli mätning av kondenserade gaser. I
industrin används i dag åtskilliga vid rumstemperatur och
atmosfärstryck gasformiga ämnen i vätskeform. Detta
gäller framför allt kolväten, klor, svaveldioxid och
ammoniak. Dessa produkter levereras ofta i tankvagnar och tas
direkt från dessa till en process, t.ex. ammoniering av
superfosfat.
Vätskan i tankvagnen, t.ex. vattenfri ammoniak, står
under ett tryck som bestäms av temperaturen. När man
tappar ut vätska sjunker trycket, och ammoniak måste
övergå i ångform för att jämvikt skall uppnås. Härvid
sjunker temperaturen, och slutresultatet blir ett under
tappningen avtagande tryck i tanken. I ledningen från
tankvagnen till reaktionskärlet i fabriken måste trycket
falla, särskilt vid en regleringsventil, då ett reglerat flöde
annars inte kan upprätthållas. I ledningen uppstår därför
en ångbildning och avkylning som kan allvarligt störa
kontinuerlig mätning av vätskeflödet eller fördröja
fyllningen av ett mätkärl vid satsvis mätning.
I senare fallet måste man alltid släppa ut gas från
mätkärlet. Helst skall den komprimeras och återföras till
förrådskärlet (fig. 1), men man kan också släppa den genom
en förbiledning (streckad i figuren) till reaktionskärlet.
Då det ofta är fråga om bara 0,5—1 kg gas per sats, kan
den senare metoden användas utan olägenhet, t.ex. i
konstgödselfabriker.
Vid kontinuerlig mätning kan uppkomst av gasblåsor i
vätskan inte tolereras. Ångbildning kan då hindras genom
sänkning av vätskans temperatur eller höjning av trycket.
Helst bör man kunna tillgripa båda dessa åtgärder.
Vätskan kan kylas före flödesmätaren med en relativt liten
vätskemängd som tas ut före regleringsventilen (fig. 2)
och sedan släpps in på ledningen efter denna. Genom
tryckfallet i denna förbiledning blir förångningen och
kylningen tillräckliga för sänkning av den inkommande
vätskans temperatur de få grader som behövs.
Fig. 2. Kylning av vätskan före mätning.
Fig. 3. Tryckökning i förrådskärlet genom uppvärmning.
Fig. 4.
Ång-se paré ring i
ledningen
före
mät-apparaten.
Regulator
Fig. 1. Satsvis vät ske mät ning.
En nödvändig förutsättning för att denna metod skall
fungera är emellertid att trycket i förrådskärlet och
därmed tryckfallet över regleringsventilen är tillräckligt stort,
en fordran som inte alltid är uppfylld, t.ex. vid låg
lufttemperatur. Trycket i förrådskärlet måste då ökas genom
uppvärmning. Härvid behöver man emellertid inte höja
temperaturen i hela vätskemassan utan kan nöja sig med
att åstadkomma ett relativt varmt ytskikt genom att
förånga en uttagen del av väskan och återföra ångan till
förrådskärlets ångrum (fig. 3).
Tillräckligt tryck kan också åstadkommas med en pump
mellan förrådskärlet och mätapparaten. Med en sådan
kan man också undvika den ångbildning i ledningen från
förrådskärlet, som är ofrånkomlig på grund av tryckfallet
i den. Detsamma kan emellertid också uppnås genom
inkoppling av en ångseparator (fig. 4) från vilken gasen
släpps förbi mätapparaten och regleringsventilen (G A Lee
i Chemical Engineering maj 1956 s. 193—195). SHl
Smärtstillande medel. Man har länge trott att ett
smärtstillande medel liksom morfin måste innehålla en vid
kväve bunden metylgrupp. För många år sedan fann man
att N-allylnormorfin (Nalline) motverkar vissa av morfins
och andra smärtstillande medels biverkningar, t.ex.
andningsdepressionen. När man provade ämnen besläktade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
