Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 45. 4 december 1956 - Kan tungt vatten framställas billigt? av SHl - Titan genom reduktion med natrium - Lågtryckspolyeten - Energitillgången i luftrörelserna - Nya material - Lätt lagermetall, av SHl - Korrosionsskydd av vinylplast, av SHl - Hårda och sega matriser för smidespressning, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1050
TEKNISK TIDSKRIFT
ning kombinerad med en destillationsanläggning för
flytande väte bör vara utmärkt för koncentrering av en
anrikad produkt.
Ett tänkbart sätt att direkt utnyttja väte ur vattengas är
kondensation av gasen och destillation. Denna metod ger
en mycket stor separeringsfaktor varför man kan erhålla
praktiskt taget rent HD i ett steg med normalt väte som
utgångsmaterial. Föroreningar i detta, t.ex. kväve och
argon, kan dock ställa till trassel genom att de fryser. Det
erhållna HD bränns till HDO ur vilket D20 kan
framställas elektrolytiskt.
Utbytesmetoder
En mycket lovande metod är grundad på kemiskt utbyte
av deuterium mellan två ické biandbara vätskor vid två
olika temperaturer. Deuteriums fördelning mellan de två
faserna varierar med temperaturen. Är denna hög, anrikas
deuterium i den ena fasen och, när den är låg, i den
andra. Om vätskorna flyter i motström genom en stor
utbyteskolonn, erhålls en skillnad mellan topproduktens
och bottenproduktens deuteriumhalter.
Denna metod har fördelen att inget avfall uppstår. I
några system ingår vidare inget steg i vilket mycket energi
förbrukas liksom vid elektrolys eller destillation. En
olägenhet är emellertid att vätskorna måste vara
korroderan-de, eftersom antingen syror eller baser måste användas
för att ett snabbt utbyte av deuterium skall uppnås.
En möjlighet att förbättra utbytesprocessen är
användning av vätgas och vatten. Båda dessa produkter är billiga,
icke korroderande och ger den nästan största kända sepa^
reringsfaktorn. Utbytet av deuterium mellan väte och
vatten går emellertid mycket långsamt; även med en
katalysator blir hastigheten tillräckligt stor bara vid förhöjd
temperatur.
Man kan använda joniserande strålning, som ger
väte-och deuteriumatomer, för att katalysera utbytet över
reaktionerna
H + HD0^±D + H„0 (1)
H + HD H, + D (2)
Aktiveringsenergin för reaktion (1) är ca 12 kcal och för
reaktion (2) 7 kcal. På grund av dessa relativt höga
värden blir reaktionshastigheten liten t.o.m. vid hög
temperatur.
Utbyteshastigheten kan emellertid ökas genom tillsats av
litet saltsyra varvid man i gasfasen får reaktionerna
H + HCl H„ + Cl (3)
D + HCl ^±HD + Cl (4)
för vilka aktiveringsenergin är bara 4—5 kcal. I
vätskefasen sker reaktionen
HCl + HDO DC1 + HoO (5)
för vilken ingen aktiveringsenergi behövs. På grund av de
låga aktiveringsenergierna för reaktionerna (3)—(5)
uppnås jämvikt relativt snabbt. SHl
Titan genom reduktion med natrium (Tekn. T. 1955
s. 114) är en brittisk process som nu utnyttjas även i en
amerikansk anläggning för 7 500 t/år titan. Metoden har
fördelen framför reduktion med magnesium att natrium
kan hanteras i vätskeform.
Lågtryckspolyeten (Tekn. T. 1955 s. 900) börjar man
1957 tillverka enligt den tyska metoden i en brittisk fabrik
för 1 000 t/år. Något senare väntas en holländsk
anläggning bli färdig.
Energitillgången i luftrörelsema över bela jorden
under ett år uppskattas till 13 • 1012 kWh. Teoretiskt kan högst
59,3 »/o av vindenergin tillgodogöras i en ideal luftmotor.
Nya material
Lätt lagermetall. Man lär numera kunna göra lager
vilkas vikt är bara tredjedelen av tennbronslagers för
samma ändamål. Detta har möjliggjorts med en
aluminiumlegering som saknar aluminiums benägenhet att häfta vid
stål, varigenom repning eller hopskärning av lagret
undviks. Man anser att aluminiumlegeringen är särskilt
lämpligt för lager till järnvägsvagnar. Den påstås förhindra
varmgång och kan inte medföra en indiffusion av
koppar i stålaxlarna genom vilken dessas hållfasthet minskas
så att axelbrott inträffar.
Den nya legeringen innehåller 0,5—9,0 °/o Si, 0,2—5,0 °/o
Cd och 0,1—0,5 % Cr. Järn, som tillsammans med kisel
finns i handelsaluminium, får ingå i legeringen med upp
till 0,5 o/o. För att lagermetallen skall få största
korrosionsmotstånd kan man ge den en indiumhalt på 0,03—
0,5 o/o, helst 0,1—0,15 %>.
Enligt uppgift blir den nya lagermetallen troligen
billigare än de gängse, t.ex. tennbrons. Dessutom lär den visa
gott uppförande även under extrema betingelser därför
att den har särskilt stor utmattningshållfasthet och
slagseghet. Vidare har den god korrosionsresistens mot syror
i smörjoljor (Engineers’ Digest sept. 1956 s. 361). SHl
Korrosionsskydd av vinylplast. Korrosionsskydd för
metaller, anbringade genom målning eller elektrolytisk
metallutfällning, kan ges endast relativt liten tjocklek.
Visserligen kan man åstadkomma tjockare skyddsskikt genom
sprutning, men härvid åtgår stor mängd dyrbart
lösningsmedel, och det är svårt att erhålla ett jämntjockt skikt,
särskilt på mera komplicerade delar.
Man har emellertid nu utarbetat en teknik genom vilken
man lär kunna belägga metaller med ett 0,1—0,25 mm
tjockt kemiskt resistent skyddsskikt med relativt liten
kostnad. Härvid utgörs metalldelarna av plåt som på den ena
eller på båda sidorna laminerats med en
polyvinylklorid-folie. Denna har bättre värmetålighet och kemisk resistens
än skikt, erhållna genom beläggning med ett lösligt
sam-polymerisat. Folien kan vidare läggas på plåten
mekaniskt till mindre kostnad än påsprutning av plast i
lösning.
Polyvinylkloridfolier kan bindas vid stål, magnesium- och
aluminiumlegeringar, mässing och koppar, troligen med
ett speciallim vars natur inte anges. Det erhållna
lamina-tet påverkas inte av fuktighet, och lär ha stått sig mycket
bra utomhus vid långtidsprov. Viktigt är att laminatet kan
formas genom t.ex. böjning, stansning, valsning och
kalldragning. Om ytan skadas kan den repareras genom
utbyte av en del av folien (Engineers’ Digest aug. 1956 s. 321).
SHl
Hårda ocli sega matriser för smidespressning. Ett stål,
innehållande 0,2—0,5 °/o C, 0,6—0,8 %> Mn, 3,25—3,5 °/o Mo,
3,0—-3,25 % Ni och 0,2—0,3 °/o Si, lär ge matriser som är
utomordentligt resistenta mot snabba temperaturväxlingar,
har god slagseghet och motstår deformation under tryck.
Dessutom bibehåller stålet under användningen så stor
hårdhet att matrisernas nötning blir liten.
En anmärkningsvärd egenskap hos det nya stålet lär vara
att det efter lämplig värmebehandling är tillräckligt mjukt
för bearbetning, medan det sedan vid matrisernas
användning får stor ythårdhet genom utskiljningshärdning i
kontakt med det heta arbetsstycket. Härdningen fortskrider
tills största hårdhet uppnåtts, men matriserna blir bara
ythärdade och har därför en seg kärna som ger dem stor
slagseghet.
Stålets förnämligaste egenskap sägs emellertid vara dess
stora resistens mot temperaturväxlingar. Den är
överraskande då det är känt att nickel vanligen gör stål benäget
för sprickbildning i värme och icke särskilt
värmebeständigt (Engineers’ Digest sept. 1956 s. 359). SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
