- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 86. 1956 /
1054

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 45. 4 december 1956 - Ståls väteförsprödning vid elektrolytisk metallbeläggning, av Uno Trägårdh

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1054

TEKNISK TIDSKRIFT

Fig. 7. Katodisk
behandling i 10 °/o svavelsyra,
upptill bristningsvinkel,
nedtill stålets vätehalt; o
utan tillsats, • och ■ med

0,1 gli Te resp. Sb; -

stål A, - - - stål B.

betydligt större vid katodisk behandling i 10 %
svavelsyra än i 5 % eller 10 %
natriumhydroxid-lösning. Även den upptagna vätemängden är
större4.

Vid användning av bly som anodmaterial eller
som inklädnad i betkärl bör man inte bortse från
blysulfatets löslighet. De närvarande blyjonerna
kan fällas ut på stålet och genom vätets höga
överspänning på bly kan en hög koncentration
av väteatomer på stålytan erhållas varvid
spröd-heten kan tillta. En jämförelse visade också att
betydligt mindre sprödhet uppstår i blyfri
svavelsyra med nickelanoder än i svavelsyra, mättad
med blyjoner, och med renblyanoder.

Om det använda blymaterialet legeras med
främmande element, t.ex. antimon eller tellur,
för att dess mekaniska egenskaper skall bli
bättre, kan dessa legeringsämnen gå i lösning.
Undersökningen visade att tellur och antimon (0,1
g/1) medför starkt ökad väteförsprödning och
ökad vätgasmängd i stålet (fig. 7). Även det
minst vätekänsliga stålet C blev kraftigt
försprö-dat. Den tidigare iakttagelsen att stål B tar upp
större vätemängd än A och C bekräftades i ännu
högre grad vid katodbehandlingen i svavelsyra.

Anodisk betning med renblyanoder (99,998 %
Pb) används numera i stället för katodisk
betning. I detta fall blir sprödheten obetydlig. För
samtliga provade material (fig. 8) låg
bristningsvinkeln över 180° vid 5 min betningstid med 7,3

A/dm2 strömtäthet. För stål A erhölls efter 2 min
med 7,3 A/dm2 en bocktalsförlust av 22 %,
medan för material B och C ingen förlust kunde
iakttas. Då samtidigt en materialförlust
motsvarande endast 7 ^ tjockleksändring inträdde,
användes denna förbehandling vid de fortsatta
försöken med metallbeläggning.

Kemisk betning i 10 vikt-% saltsyra, i vilken
en del av syran ersatts med järn(II)klorid (8 %
HCl + 4 % FeCl2 • 4H20) för att den skulle
motsvara en delvis använd syra, gav vid 70°C en
liten minskning av sprödheten med växande
behandlingstid och betydligt mindre sprödhet än
vid 20°C, trots att upplösningen vid denna
temperatur är endast omkring en tiondel av den vid
70°C. För stål A erhölls följande resultat:

Betningstid
min

Temperatur
°C

Bocktalsförlust
°/o

5 20 99

5 70 84

10 20 99

10 70 67

Bestämning av stålens vätehalt visade att den vid
200°C avdrivbara mängden väte liksom tidigare
var störst för stål B, utan att detta visade
motsvarande sprödhetsökning.

Det är en principiell olikhet i vätebildningens
mekanism vid kemisk och katodisk betning. I
senare fallet kan det atomära vätets aktvitet i
kontakt med stålytan inom vissa gränser regleras
med yttre faktorer, såsom strömförhållanden,
temperatur, koncentration och tillsatser. Vid
kemisk betning däremot beror väteatomaktiviteten
invid stålytan på stålets upplösningshastighet i
syran, vilken sammanhänger med
materialegenskaperna. Det är därför lättare att jämföra olika
ståls vätekänslighet vid katodisk betning, ty
denna kan då anges entydigt.

Även vid kemisk betning kan små föroreningar

1 stålmaterialet ha stort inflytande på förloppet

2 H —■» H2, emedan föroreningarnas
ytkoncen-tration på lokala ställen kan bli hög. Ståls
löslighet i syror kan regleras genom närvaro av vissa
specifika organiska eller oorganiska ämnen,
in-hibitorer eller sparbetmedel. En sådan inhibitor

Fig. 8. Anodisk
svavelsyrabetning; - stål

A, B, C i 10 °lo H,SOi
samt stål B, C i 25 och
50 °lo HtSO^; –- och

–-stål A i 25 resp.

50 °/o H.SO^
Strömtäthet 7,3 A!dm1.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:40:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1956/1074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free