Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 46. 11 december 1956 - Debatt: Mottryckskraft och atomenergi, av Ragnar Liljeblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20 november 1956
1095
ligt lättare att uppskatta relativa kostnaden mellan olika
förslag. Jämförelsen är ekonomiskt motiverad även om
det endast är de största städerna som själva kan tänkas
bygga stora kondenskraftverk. Ur nationalekonomisk
synpunkt är det tydligen utan betydelse om kraftvärmeverken
och kondenskraftverken skulle ha olika ägare.
Vi betraktar alltså ett stort atomenergidrivet
kondenskraftverk på minst 100 000 kW eleffekt. I ett sådant verk
ingår kapitalårskostnaderna med ett belopp som är minst
dubbelt så stort som de rena bränslekostnaderna vid
normal utnyttjningsfaktor (ca 6 000 h/år). Vi kallar
kWh-kostnaderna som hänför sig till kapitalkostnader och
bränsle (alltså med bortseende från övriga drift- och
administrationskostnader) a; kapitalkostnadens andel i detta
pris är då 2/s a och bränslekostnaden V3 a.
Vad blir då kWh-kostnaden i ett mottrycksverk? Vi får
ta hänsyn till vad kostnaderna blir i detta verk utöver ett
rent värmeverk för samma värmeeffekt i jämförelse med
kostnaderna för en utökning av kondenskraftverket med
samma kW-belopp som mottrycksverket.
Förutsättningarna gäller ett mottrycksverk med vattenkyld reaktor som
Farsta-verket. För kapitalkostnad + bränslekostnad får
man då
1,3 • 1 • 2/3 et + 1,4 • 1,9 • Vs • Vs a = 1,17 a
Ser vi till en början på andra termen, bränslekostnaden,
så blir denna i mottrycksstationen i första
approximationen ca V3 av kostnaden i kondenskraftstationen, då
värmemängden som bortkyles i kondensorn ej behöver
betraktas som en förlust. Men här tillkommer ett par faktorer,
som verkar i motsatt riktning. Möjlig utbränning i en stor
elkraftreaktor är ca 1,4 gånger utbränningen i en reaktor
för värme och mottryckskraft av ca V3 så stor total
energiutveckling i reaktorn. (Det motsvarar ungefär
förhållandet mellan Eva och Adam.) Vidare tillkommer att
kaps-lingsmaterialet för mottrycksreaktorn måste helt göras av
zirkonium, under det att den rena värmereaktorn kan
använda aluminium. En undersökning visar att detta
motsvarar en ytterligare faktor 1,9, och då har ändå priset på
zirkonium satts till knappt hälften av det pris som nu
betalas i USA för rörmaterial. Det är att märka att
kaps-lingsmaterialet måste betraktas som förbrukningsvara
jämställt med själva bränslet.
Vad första termen angår står faktorn 1,3 för det
förhållandet att möjliga utnyttjningstiden i en
kondenskraftanläggning är åtskilligt större än i en mottrycksstation för
stadsuppvärmning. Faktorns storlek kan naturligtvis
diskuteras. Göres atomvärmereaktorn tillräckligt liten, medan
tillsatsvärmen genom oljeeldning i motsvarande grad ökas,
kan tydligen utnyttjningstiden ökas. Men gäller det att
spara utländsk olja, bör reaktorn väl göras så stor som
ekonomiskt kan försvaras, dvs. så att vinsten blir så stor
som möjligt. Och i så fall torde faktorn 1,3 knappast vara
för stor. Utnyttjningstiden kan visserligen ökas i en
mot-trycksanläggning, om turbinen förses med en extra
kondensor och går som kondensturbin under den varmare
delen av året, varvid överflödig reaktorvärme kyles bort.
Men då får man självfallet ej räkna med den för
mottryck lägre bränslekostnaden. Tvärtom blir kostnaden
väsentligt större än i kondenskraftanläggningen som följd av
faktorn 1,4 och den lägre verkningsgraden vid den
mindre, vattenkylda anläggningen. I verkligheten blir bränslet
nära dubbelt så dyrt.
Skillnaden i kapitalkostnader har försummats och
faktorn härför alltså satts till 1. I verkligheten är kostnaden
per kW för en liten mottrycksturbin med generator
ungefär densamma som för utökningen av en ca 10 gånger
större turbin med 10 °/o, då mottrycksturbinen är enklare
i konstruktionen. Men merkostnaden för b}’ggnader i
bergrum och övrig elektrisk utrustning är dock vida större i
mottrycksfallet. Likaså följer en merkostnad för
mot-trycksfallet av den i allmänhet mera komplicerade
konstruktionen på grund av högre tryck m.m. i mottrycks-
reaktorn i jämförelse med den rena värmereaktorn. Antas
det att mängden tungt vatten ökas i kondenskraftreaktorn
i proportion till effekten, så fordras endast ca 1/s av denna
ökning för mottrycksreaktorn, då avloppsvärmen ju ej får
belasta mottryckskraften. Denna merkostnad motsvaras
emellertid av förut nämnda merkostnader för byggnader
m.m. och dessutom merkostnad för zirkonium för
tryck-rören i mottrycksreaktorn.
Resultatet blir alltså att mottryckskraften blir ca 17 °/o
dyrare än kondenskraften. Härvid har till
mottrycks-kraftens fördel bortsetts från allmänna drift- och
administrationskostnader. ökningen i dessa för ett
mottrycksverk i jämförelse med ett rent värmeverk är naturligtvis
väsentligt större än ökningen orsakad av något större
storlek av kondenskraftverket.
För ett mottrycksverk avsett för cellulosaindustrin med
en möjlig utnyttjningstid av ca 8 000 h/år ligger
förhållandet något gynnsammare, och här får man gå mera i detalj
innan man träffar ett val.
Skulle man stanna för mottryckskraft, är det emellertid
min bestämda uppfattning att man i så fall bör gå in för
en liten Eva-reaktor kyld med gas vid högt tryck. Vid
kylning med tungt vatten, såsom föreslagits för Farsta, får
man ett temperaturfall för turbinen på föga mer än 100°C.
Vid gaskylning kan man lätt få ett tre gånger så stort
temperaturfall, vilket ger en mycket större eleffekt. Skall man
ta komplikationen med en mottrycksanläggning, vill man
självfallet ha en elkrafteffekt som verkligen betyder något
ekonomiskt. Dessutom tillkommer att den gaskylda
reaktorn av skäl som jag här ej skall beröra torde kunna göras
icke oväsentligt billigare än den vattenkylda,
överhuvudtaget kommer mottryckskraften i ett vida gynnsammare
ekonomiskt läge i kombination med gaskyld reaktor.
Man har på detta resonemang svarat att, om de
kommunala verken önskar mottrycksanläggningar, måste man
vara beredd att leverera sådana. Detta har naturligtvis sin
riktighet. Det är i sådana fall alltid kunden som har
avgörandet. Men när det gäller ett så nytt område som
atomenergin, där de tekniska kunskaperna av naturliga skäl är
ganska begränsade, är det dock den eventuelle
leverantörens plikt att lägga fram hela problemet sakligt och
objektivt för kunden. Vid oljeeldade verk har det i
allmänhet varit en icke oväsentlig ekonomisk fördel att
kombinera värmeverk med mottryckskraft, och det är därför
ganska naturligt att avvaktande kunder tänker sig att
något liknande gäller vid atomdrift. Det är då viktigt att
komma ihåg att förhållandena här ligger annorlunda till.
Vad som är avgörande för skillnaden är i första hand den
relativt olja låga bränslekostnaden vid atomdrift och i
samband härmed den stora roll som kapitalkostnaden
spelar i detta fall samt slutligen — vid vattenkyld reaktor —
det ringa temperaturfallet.
Huruvida en reaktor för mottryck av Farsta-typ har något
existensberättigande trots dess underlägsenhet i
ekonomiskt avseende såväl på kortare som längre sikt vill jag
här inte yttra mig närmare om. Så mycket kan jag dock
säga, att prov på värmeelement för högre temperatur och
kylda med gas utan större svårighet kan utföras i en
reaktor av Adam-typ och på grund av den enklare
konstruktionen säkert lättare än i en reaktor av Farsta-typ. De
begränsade lärdomar som kan erhållas från det föreslagna
Farsta-verket för en elkraftreaktor av Eva-typ kan lika
väl erhållas från en värmereaktor av Adam-typ.
Eva-reaktorn blir nämligen mycket olika dessa båda, då den bör
kylas med gas eller smält metall.
Vår erfarenhet inom industrin är ju den att man i ett
utvecklingsarbete ej bör frångå den ekonomiskt riktiga
linjen, om ej särskilda tekniska skäl för en omväg
föreligger. De skäl som angetts för byggande av
Farsta-reaktorn skulle vara hållbara, om reaktorn kyldes med gas.
Enligt min mening skulle en sådan reaktor ej heller vara
svårare att på en gång utföra än en vattenkyld
högtempe-raturreaktor. Ragnar Liljeblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
