Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 47. 18 december 1956 - Stockholms flygplatsfråga och den tekniska utvecklingen, av Bo Lundberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1104
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 2. Kombinationsplan typ Fairey Rotodyne för A0—50
passagerare under byggnad i England.
Fig. 3. Amerikanskt rotorflygplan, Bell XV-3, vars
propellrar kan vridas 90
Fig. 4. Vindtunnel modell av transportplan med vridbar
vinge, som undersöks vid NACA, Langley Field, USA.
fall rentav 20—25 km, från stadscentrum till
flygplatsen. Detta har i viss mån blivit en
vanesak, som man accepterat i tron, att då relativt
långt avstånd till flygplatsen hittills varit
nödvändigt, det även måste förbli så i framtiden.
En ny utvecklingsepok förestår
Det är mot bakgrund både av denna
vanemässi-ga inställning till stort flygplatsavstånd och
farhågorna att anspråken på banlängd skall
fortsätta att öka som man bör se den senaste tidens
märkliga flygtekniska framsteg, syftande mot
att radikalt reducera eller i vissa fall helt
eliminera luftfartygs start- och landningssträcka
utan nämnvärd försämring — i vissa fall med
förbättring — av flyghastighet och
transportekonomi. Dylika luftfartyg betecknas i det
följande antingen "kort-start-flygplan" eller
STOL-flygplan ("Short Take-Off and Landing"), och
häri må, såsom ett specialfall, inkluderas helt
vertikal start och landning, VTOL-flygplan
("Vertical Take-Off and Landing").
Denna utveckling, fig. 1—8, omfattas sedan
någon tid med våldsamt intresse av
flyglaboratorier och flygindustrier världen runt (Tekn. T.
1955 s. 473). Det senaste och principiellt sett
märkligaste flygtekniska framsteget är
"strål-klafflygplanet", fig. 8. Reaktionsgaserna från
motorerna — som lämpligen är många, ganska
små och gömmes i vingen — blåses där ut
genom en långsträckt spalt i vingens bakkant. Den
skivformade reastrålen riktas nedåt eller snett
nedåt vid start och landning — varigenom den
direkta reaktionslyftkraften mångfaldigas —
och i huvudsak bakåt vid planflykt. Principen
har utomordentliga potentiella möjligheter, men
det kommer säkerligen att ta lång tid att plöja
igenom detta nya forskningsfält.
Experiment-plan torde dock komma fram redan omkring
1960, men tidigast i slutet på 1960-talet kan
kommersiell luftfart i mera nämnvärd
omfattning beräknas komma att bedrivas med
strål-klaffplan, sannolikt i första hand på
medeldistanser.
Fig. 5. Hillers "flygande plattform". En dubbel,
motrote-rande propeller är inbygd i den aerodynamiskt profilerade
ringen. Plattformen styrs genom förskjutning av
kroppstyngden åt det håll man vill färdas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
