Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 47. 18 december 1956 - SAS och Stockholms flygplatsfråga, av Henning Throne-Holst - Stockholms flygplatsfråga ur militär synpunkt, av Rickard Åkerman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1116
TEKNISK TIDSKRIFT
av en hård kamp mellan nationella företag, som
delvis har avsevärt stöd från sina respektive
länder. För de skandinaviska folken är det av stor
nationell betydelse att kunna ha flygförbindelser
över hela världen. Det skapar en goodwill för de
nordiska länderna och det underlättar dessa
länders kontakter utåt i världen. Som förhållandena
nu är, kräver det mycket stora ansträngningar
att upprätthålla en sådan över hela världen
spridd verksamhet. Om Stockholms storflygplats
förflyttas till Halmsjön, skulle det för
flygtrafiken i Sverige ävensom för SAS innebära en
belastning, som varken de resande eller SAS
rimligtvis bör påbördas.
Skå-Edeby — alternativ
Något väsentligt bättre bör kunna
åstadkommas. Sedan storflygplatsberedningen avlämnat
sitt betänkande, har regeringen tillsatt en ny
kommitté, som skall utreda frågan om
Skå-Ede-bys lämplighet som flygplats. Denna kommitté
har också möjlighet att i den utsträckning den
så önskar undersöka andra lösningar. Tills
vidare föreligger inget definitivt yttrande från de
militära myndigheterna. Mycket tyder dock på
att de militära myndigheterna kommer att ställa
sig väsentligt mer tillmötesgående till Skå-Edeby
än vad fallet har varit med Jordbro. Vidare måste
markförhållandena på Skå-Edeby undersökas.
Även härom föreligger uppgifter, som motiverar
en viss optimism. Om Skå-Edeby skulle bli
platsen för det blivande storflygfältet, är det
väsentligt, att tillfartslederna ordnas snarast möjligt.
Avståndet från centrum till den nya flygplatsen
kommer att bli ca 20 km, vilket inte är mer än
att allt trafikflyg kan koncentreras till
Skå-Ede-by. Det borde även vara goda förutsättningar för
att där lägga en underhållsbas för SAS.
Vad som i detta sammanhang är för SAS det
mest bekymmersamma är tidsfaktorerna. Våra
nya reaflygplan DC-8 skall insättas i trafik i
januari 1960. För att inte komma efter i
konkurrensen är det för oss ofrånkomligt att vi kan
komma igång med de nya flygplanen på samma
tid som våra viktigaste konkurrenter. Om detta
skall lyckas, måste vi vid årsskiftet 1959/60 ha
hangarer färdiga och dessutom en så lång
start-och landningsbana att åtminstone viss begränsad
flygverksamhet blir möjlig. Detta kan uppnås,
om den nu tillsatta kommittén för
flygplatsfrågan blir färdig med sitt betänkande i så god tid
att förslag kan föreläggas vårriksdagen 1957 och
om riksdagen då beslutar att nytt flygfält skall
byggas på Skå-Edeby samt slutligen om man
därefter sätter in all nödig kraft på byggnadsarbetet.
Det återstår sålunda alltjämt flera frågor att
utreda, innan man kan bestämt veta, om
Skå-Edeby är lämplig som Stockholms blivande
storflygplats. Men det bör kunna sägas, att det i dag
är berättigat att hoppas på en positiv lösning.
Stockholms flygplatsfråga
ur militär synpunkt
Generalmajor Rickard Åkerman, Stockholm
629.139(487.1) : 355.45
Storflygplatsutredningen har anfört, att de militära skälen
varit utslagsgivande då det gällt dess ställningstagande mot
Jordbro. Eftersom huvuddelen av de civila
remissinstanserna varit emot Jordbro, även de, måste det också finnas
betydande civila skäl för utredningens ställningstagande.
Dessa får man sällan höra framförda vilket är synd.
Militära skäl mot Jordbroprojektet
Från försvarets sida — och "militären" talar här i hela
folkets namn eftersom det är folkets och landets försvar,
totalförsvaret, det gäller — kan först deklareras ett
bestämt intresse för, att den civila lufttrafiken utvecklas och
att en flygplats, som kan tjäna som flygimporthamn,
kommer till stånd. I avspärrningsläge och krig blir tillgången
till ett svenskt brofäste för en luftbro av mycket stor
betydelse. Som ett sådant är emellertid Jordbro direkt
olämpligt. För det första har platsen ett för utsatt läge. Den kan
icke med säkerhet försvaras mot överraskande anfall,
framförallt icke mot flyganfall på låg höjd. Risken för att
försvaret skall varnas för sent är stor. Andra
försvarsanordningar med liknande läge, t.ex. örlogsbasen vid
Hårsfjärden och Tullingeflottiljen, har av den anledningen fått
inbyggas i berg. Jordbro skulle för att kunna användas som
importhamn i krig också få inbyggas i berg — icke bara
hangarer o.d. utan även förrådsplatser för de
betydelsefulla varor, som då måste förvaras där. Ändock skulle
både platsen och trafiken till och från den bli mycket
utsatt. Halmsjön har inget idealiskt läge den heller men
är dock ur försvarssynpunkt betydligt bättre.
För det andra skulle i beredskap och krig trafiken till
Jordbro ligga i vägen för luftförsvaret av
Stockholmstrakten. Trafikvägarna från och till Jordbro går nämligen
mellan de flygplatser, där jaktflyget är och måste vara
baserat, och de luftområden där det har att uppta strid mot
en anfallande som vill åt Stockholmstrakten. När
jaktflygplanen startar på varning från sina framskjutna
radarstationer är det en fråga om sekunder, om de skall hinna
möta den anfallande, särskilt om denne kommer på låg
höjd, innan han i sin tur kan nå Stockholm. Då går det ej
att göra krokvägar för att undvika lufttrafiken.
Detta inverkar även på övningarna i fred. Dagligen och
stundligen övar jaktflyget detta försvar och måste göra det
för att uppnå tillräcklig beredskap. Inte minst måste
stridsledarna på marken lära sig på sina radarskärmar känna
alla de ekon, som skärgården utanför Stockholm ger och
öva sig att bland dem upptäcka flygplan. Därför kan icke
heller dessa övningar göras annorstädes. Också
örlogsbasens försvar måste övas och i detta ingår användning av
flyg. Med lufttrafiken mitt över örlogsbasen blir sådana
övningar omöjliga. Årligen offras flera hundra miljoner
kronor på Stockholmsområdets försvar. Det vore oansvarigt att,
samtidigt som man gör detta, vidtaga anordningar, som
skulle göra det avsedda försvaret ineffektivt. Man kan icke
handskas så med skattebetalarnas pengar! Halmsjön har i
alla dessa avseenden ett helt annat läge och har intet ar de
nyss påtalade nackdelarna. Det ligger bakom jaktflygets
baser och trafiklederna dit kan dragas så, att försvaret har
fri luft i den för Stockholm farligaste anfallsriktningen ut
över Östersjön.
Det har sagts, att framtiden kanske kan medföra sådana
förbättringar av radarn att man kan få bättre
förvarningsmöjligheter mot flyganfall på låg höjd. Detta vore onek-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
