Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 48. 25 december 1956 - Stadstrafiken och dess konflikter, av Stig Nordqvist - Andras erfarenheter - Avbördning genom utskov med spettluckor, av G Lbg - Färger för målning på trä utomhus, av Hn - Ytföroreningar och korrosion, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1136
TEKNISK TIDSKRIFT
Man kommer naturligtvis att le åt oss också i
framtiden, åt några av våra krampaktiga försök
att lösa t.ex. konflikten mellan stadsbebyggelse
och trafik. Men sådana här tillbakablickar på
hur man resonerat och hur det blivit kan också
ge en andra vinkar än att man kommer att le
åt oss:
Den ständiga bristen på balans mellan vad vi
har och vad vi anser oss behöva frestar oss lätt
att underskatta de framtida resurserna. En
fördubbling av resurserna på 25 år och sannolikt
en relativ förskjutning av investeringar och
konsumtion mot kommunikationsmedlen ökar
möjligheterna rätt betydligt. Där vi nu bygger en
bro, kan vi om 25 år bygga minst två.
Framtiden kommer att tacka oss för rejäla tag,
samlade konsekventa lösningar, präglade av
helhetssyn, men den kommer inte att ha mycket till
övers för räddhågade kompromisser, som
tillkommit under ängsligt sneglande åt alla håll.
Andras erfarenheter
Avbördning genom ntskov med spettluckor. Man har
i modell i skala 1 : 10 undersökt avbördningen vid två
olika tröskelhöjder samt inverkan av utskovsbreddens
uppdelning med gåtar i olika, alternativa bredder på
luck-öppningarna. Mätningarna visade, att värdet på
avbörd-ningskoefficienten /x vid den höga dammtröskeln var
tämligen oberoende av hur utskovsbredden uppdelats, och att
fi med gåtar i utskovet var ungefär lika stort som [A utan
gåtar. Vid den låga dammtröskeln blev /u något högre med
än utan gåtar, beroende på att strålen är luftad i sidled
bakom gåtarna och därigenom får lägre tryck. Den
slutsatsen dras, att man vid höga, men jämförelsevis smala
utskov med segmentluckor kan vinna höjt ^ genom att
vidga utskovet omedelbart nedströms lucktätningen. Nya
försök planeras för att pröva riktigheten av denna
slutsats (E Reinius i Institutionen för Vattenbyggnad CTH
Meddelande 5, Göteborg 1956). G Lbg
Färger för målning på trä utomhus. Vid målning av
utvändiga trädetaljer har man att bemästra dels de
nedbrytande krafterna från väder och vind, dels speciella
egenskaper hos träet. Detta har utpräglad fiberkaraktär
och därför betydande anisotropi, som ju innebär att
längd-förändringarna under inverkan av temperatur- och
fuktighetsförändringar är avsevärt större tvärs över än längs
fiberriktningen. Även olika heterogeniteter hos träet —
märgstrålar, hartskanaler, kvistar m.m. — medverkar till
att en målning på trä utsätts för starkt osymmetriska
spänningar.
Träet har vidare förmåga att ta upp och magasinera
betydande fuktmängder, som under olika betingelser kan
tvingas att söka sin väg ut ur träet genom färgskiktet,
som därvid lätt tar skada. Ett exempel härpå är
blåsbildning på målade fönstersnickerier i nybyggda stenhus.
Vidare försämras målningsresultaten av att
fönstersnickerierna måste förvaras och grundas i olämpliga lokaler och
där starkt nedsmutsas.
Fyra huvudtyper av färger för utvändig målning av trä
förekommer, nämligen impregneringsfärger, oljefärger,
syntetiska lackfärger och latexfärger. Viktigast är
oljefärgerna. Undersökningar har visat att pigmentet i
toppfärgen, som används för mellan- och färdigstrykning, bör
innehålla minst 30 °/o aktivt pigment, zinkvitt eller blyvitt så
att detta kan oskadliggöra de syror, som uppstår då filmen
åldras, och förhindra mögelbildning. Färgen måste vidare
innehålla titandioxid, ca 20 °/o av pigmentmängden, för
att ge fullgod täckning. Pigmentet bör i övrigt utgöras av
fyllnadsmedel som armerar filmen och löser uppkomna
spänningar. Bindemedlet bör ha maximal
väderbeständighet varför linoljan bör förstärkas med standolja.
Bindemedelshalten bör hållas låg, då det alltid är
bindemedlet som bryts ned när färgfilmen åldras, men så hög
att det även efter en lång tids åldring håller ihop
färgskiktet. En pigmentvolym på 30—35 % synes vara
optimal. Om konsistensen behöver ändras vid strykningen kan
detta utan nackdel ske genom tillsats av lösningsmedel, ej
med bindemedel.
Om grundfärgen råder ännu ej full klarhet. Utförda
försök talar för att grundning med pigmentrik färg av
ungefär samma sammansättning som toppfärgen är att föredra
framför de traditionella bindemedelsrika grundfärgerna.
Med syntetiska lackfärger, särskilt lämpliga på
fönstersnickerier, synes man kunna förbättra resultaten
ytterligare. Dessa färger byggs upp på samma sätt som
oljefärgerna med undantag av att de bör ha låg eller nästan
ingen halt av aktivt pigment. Pigmentvolymen i dem bör
vara något lägre, 25—30 °/o. Som grundfärg har syntetisk
lackfärg visat fördelar framför oljefärgerna även då
toppfärgen är oljefärg.
Ett sätt att undgå blåsor på fönstersnickerier i nybyggda
hus är att måla dem med fuktgenomträngliga färger.
Dessa kan antingen vara syntetiska lackfärger, uppbyggda
med hög halt av icke aktiva pigment eller latexfärger på
polyvinylalkohol. De senare som med viss framgång
provats på fönstersnickerier och träfasader såväl nya som
tidigare målade befinner sig dock ännu på
experimentstadiet.
De moderna trämålningsfärgerna innehåller många
komponenter, vilka måste avvägas omsorgsfullt. En
undersökning inom Statens Nämnd för Byggnadsforskning har
visat att de variationer i sammansättningen, som erhålls vid
handblandning av färger under olika betingelser är
mycket stora. De bör därför ej tillredas på arbetsplatsen, där
tillräckliga hjälpmedel härför saknas.
En detaljerad rapport över hittills startade försök har
utarbetats på Färg- och Fernissindustriens
Forskningslaboratorium och beräknas utges i samarbete med Statens
Nämnd för Byggnadsforskning omkring årsskiftet 1955/56
(Börje Andersson i informationsföredrag arrangerat av
Statens Nämnd för Byggnadsforskning och Svensk
Byggtjänst i Stockholm den 29 november 1956). Hif
Ytföroreningar och korrosion. Vid bestämning av
ytbeläggningar korrosionsskydd får man ofta mycket
oregelbundna resultat, särskilt vid korttidsprov på
laboratoriet. För att försöka komma underfund med orsaken
härtill har i USA gjorts prov med 19 olika stålleveranser från
8 olika bruk. Proven förbehandlades på ett antal olika
sätt, belades med identiska färgskikt och utsattes för
identiska korrosionsbetingelser.
Som var att vänta fick man starkt varierande resultat.
Detta kunde inte förklaras med olikheter i stålens
sammansättning eller fysikaliska egenskaper. Man fann
emellertid att korrosionsmotståndet hos stålprov, som visat
liten resistens, inte kunde ökas genom rengöring med
de-tergenter, vanlig syrabetning eller ångavfettning, men väl
genom sandblästring eller polering och i någon mån genom
betning i salpetersyra.
Detta antyder att orsaken till de oregelbundna resultaten
vid korrosionsproven är föroreningar som avlägsnas vid
vissa förbehandlingsmetoder. Vid närmare undersökning
av stålproven kunde man också påvisa ytföroreningar,
huvudsakligen bly, som torde ha kommit från blyrörsslingor
i stålverkens betbad. Föroreningar av denna typ kan i
många fall vara orsak också till ovanligt snabb korrosion
av stålkonstruktioner (Industrial & Engineering Chemistry
juni 1956 s. 20A). SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
