Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 1 - Svensk atomkraft — råvaru- och bränslefrågor, av Erik Svenke - Hur öka forskningstempot? av GAH
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men kommer likväl att ha en kapacitet
svarande mot bränslet från åtminstone två
värmeverk och plutoniumproduktionen blir därmed
icke betydelselös för reaktorutvecklingen.
Tidsschemat för anläggningens uppbyggnad är icke
bestämt men preliminärt är sagt, att också den
skall vara färdig i början av 1960-talet.
Plutoniumkvantiteter av verklig industriell
betydelse kräver emellertid dels ett större antal
plutoniumproducerande reaktorec, dels en
betydligt större utvinningskapacitet för
plutonium än vad nämnda anläggning kommer att
få. Ett flertal skäl talar emellertid för att nu
sikta på en stor försöksanläggning och icke
direkt på en stor anläggning. Ett av skälen är
den svåra och nya teknik som man måste lära
sig att utnyttja. Utgångsmaterialet är sålunda
utomordentligt radioaktivt och den första
delen av processen, till dess fissionsprodukterna
avskilts, måste genomföras i kraftigt
avskärmade utrymmen och under fjärrmanövrering.
Plutonium är starkt ct-aktivt med en
halveringstid på ca 24 000 år. Aktiviteten gör
plutonium till en oerhört giftig substans — en
kvantitet på ca 1 ^g torde sålunda vara dödlig
dos. Handhavandet måste tydligen inrättas
därefter.
Ytterligare en viktig faktor kan nämnas. En
ansamling över en viss kritisk mängd av
plutonium medför en divergent kedjereaktion,
som kan få mycket svåra följder.
Enhetsoperationer i anläggningen, sammankopplingen av
dem, apparaturens utformning,
kontrollsystemet etc. måste därför utformas så, att en
ansamling till kritisk mängd icke under några
förhållanden kan ske, dvs. även om alla
driftföreskrifter skulle negligeras. Det är alldeles
uppenbart, att man helst önskar stifta
bekantskap med problem av en sådan natur i en
större försöksanläggning, innan man ger sig på
en stor, mycket kostsam fabrik.
En annan väg till anrikat material är från
torium, som i en reaktor överföres i
uranisotopen 233 U. Denna är klyvbar liksom uran
235 och plutonium och separeras från
återstående torium på ett sätt som liknar det man
använder för plutonium och uran. Torium—
urancykeln erbjuder i själva verket flera
fördelar och möjligheter, och undersökning av
denna process kommer att tas upp också i
Sverige. Bl. a. synes det vara möjligt att med
torium—uran 233-cykeln åstadkomma breeding
i en termisk reaktor.
Hur öka forskningstempot! Genom att öka
takten i forsknings- och utvecklingsarbetet kan en
firma få fram nya produkter tidigare än sina
konkurrenter. Hur mycket detta betyder i vinst kan
uppskattas med beräknade kurvor över totalförtjänsten
av en viss produkt som funktion av den tid då
produkten är färdig att släppas ut på marknaden. Ju
fortare emellertid utvecklingsarbetet skall drivas
desto mer kostar det. Också detta går att återge i
kurvform. Lägger man dessa två kurvor mot
varandra kan man som regel konstatera att det lönar
sig att öka hastigheten i utvecklingsarbetet.
Det är ont om kvalificerad arbetskraft, särskilt
ingenjörer. Men ingenjörer är en vara som kan säljas
och köpas. Sätter man bara lönen hög nog så får
man folk och bra folk. Detta enkla medel är mer
effektivt än några värvningskampanjer, kompletta
med färglagda broschyrer om förnämliga
arbetsförhållanden. En grupp industrier som höjer
lönerna för sina goda ingenjörer får lätt nya. och på
lång sikt, då ett högre löneläge har slagit igenom,
ökar rekryteringen till facket.
Man skall kräva mycket av forskarna och
utvecklingsteknikerna, helst det omöjliga. Ger man en
forskningsavdelning gott om tid att tänka så får
man nog bra resultat men oftast för sent. Man bör
också se till att alla då och då får tänka utanför
sitt område, låta t.ex. transistor- och relämän
kritisera vad en servomotorman har föreslagit. Man bör
också öva dem alt "tänka långt", dvs. låta dem
utveckla modeller som skall ut på marknaden om
5—10 år.
Forsknings- och utvecklingsarbetet måste pågå
dygnet runt. Den dyrbare forskaren eller
utvecklingsteknikern får inte sitta och vänta på ritningar,
modeller, kopplingar m.m. utan vad han har
skisserat eller föreslagit den ena dagen måste om
möjligt dagen därpå finnas på hans bord. Med
matematik lånad från telefontrafiktekniken kan man
dimensionera ritkontor, modell- och
experimentverkstad så att man kan möta toppbelastningar så at I
forskningssidans beställningar kan effektueras
omgående.
Forsknings- och utvecklingsarbetet borde
metod-och tidstuderas och likaledes skulle idé- och
beslutarbetet analyseras för att man skulle få en
uppfattning om hur och var idéerna uppkommer och hur
man kommit fram till de riktiga besluten.
Överhuvud taget synes för många detaljbeslut behöva
fattas — utvecklingen av en liten servomotor krävde
i en firma i USA 32 500 beslut —
detaljkonstruktioner borde i större utsträckning vara
standardiserade eller åtminstone katalogiserade.
Tillverkningen av modeller och prototyper tar för
lång tid. Det borde vara möjligt att utnyttja
pressade profiler med behandlade ytor i en modulserie.
Ett nästa steg skulle vara byggsatser som Meccano
eller Fac där delarna hålls ihop med fjädrande
pinnar, lim eller på magnetisk väg. I de fall där
delarna måste vara gjutna i ett stycke skulle modellerna
göras i vax och delen precisionsgjutas. Med en
byggsats av standardmaterial och en därefter anpassad
sats verktygsmaskiner, kap, borr, press m.m. skulle
en konstruktör eller dennes assistent kunna arbeta
direkt i modeller i stället för i skisser.
Det borde slutligen vara möjligt att bygga en
konstruktionsmaskin för forsknings- och
utvecklingsarbete inom mekaniken. Denna skulle bestå av en
central automatisk räknemaskin, kontrollstationer,
en automatisk modellverkstad och en stans för
hålremsor för automatiska verktygsmaskiner.
Konstruktören ger uppgifter till maskinen över ett
tangentbord t.ex. om den önskade delens form.
Informationen överförs inuti maskinen till en
matematisk beskrivning av delen och denna återges så
stereoskopiskt på ett bildrörs skärm. Storleken och
läget av delen kan varieras från manöverbordet och
då "delen" utformats så att den stämmer med
önskade data utförs den antingen i modell eller
beskrivs i hålskrift på en remsa för senare
tillverkning i verkstaden. En maskin som denna, av vilken
många variationer kan tänkas, kan utföras med
känd teknik, skulle ta 3—5 år att bygga och torde
ej behöva kosta mer än 5 M$ (George R Price i
Fortune nov. 1956 s. 150). G AH
fi TEKNISK TIDSKRIFT 1957
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
