Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 1 - Andras erfarenheter - Livsmedels smakförsämring genom joniserande strålning, av SHl - Oorganiska oxider som jonbytare, av SHl - Farbar monteringsgondol, av FÖ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
medlen i fruset tillstånd. Alla dessa metoder
minskar dock strålningens effekt på mikroorganismerna,
varigenom man tvingas att öka stråldosen och
därmed smakförsämringen.
I USA har man provat tillsatsers förmåga att
hindra smakändringar vid behandling av ett stort antal
olika livsmedel med 2,25 Mrep y-strålning (1 rep är
absorption av 93 erg/g bestrålat material). Härvid
har lovande resultat erhållits med hydroxylainin.
Bönors smak ändrades t.ex. inte, om de före
steriliseringen behandlats med 0,005 °/o hydroxylamin.
Majs, behandlad med 0,04 °/o askorbinsyra och
0,001 °/o natriumnitrit och sedan bestrålad med 3
Mrep, var avsevärt bättre i smak än majs, bestrålad
utan tillsatser. Undersökningarna befinner sig i
begynnelsestadiet, och man hoppas därför att så
småningom nå bättre resultat.
För sterilisering av mjölk fordras i allmänhet 500
—750 krep; vid hög halt av sporer kan dock 2 000
krep behövas. En smakförändring kan iakttas hos
oskummad mjölk vid 7 krep och hos skummjölk vid
20 krep. Stråldoser över 50 krep ökar inte
smakändringen nämnvärt.
De smakförsämrande ämnena i skummjölk är
flyktiga och kan avdrivas i vakuum. De liar visat sig
bestå av karbonylföreningar och organiska sulfider
i oxiderat tillstånd. Mjölkfettet ger mindre flyktiga
ämnen med härsken smak och en icke flyktig
ämnesgrupp med metallartad smak.
Natriumaskorbat och askorbylpalmitat, vilka
reagerar med fria radikaler, minskar mjölks
smakändring något. Denna blir avsevärt mindre vid
bestrålning av frusen mjölk, men minskningen är
otillräcklig. Mjölks smakförsämring kan inte upptäckas
förrän minst 30 s efter bestrålning med en stor dos
katodstrålar. De illasmakande ämnena kan avlägsnas
nästan fullständigt genom vakuumdestillation genast
efter bestrålningen. Detta och andra iakttagelser
antyder att smakförsämringen sker genom en
kedjereaktion som kan avbrytas genom avlägsnande av
flyktiga mellanprodukter (Chemical & Engineering
News 1 okt. 1956 s. 4766—4767). SHl
Oorganiska oxider som jonbytare
Av oorganiska ämnen har man hittills använt bara
silikat (zeoliter) som jonbytare vid avhärdning av
vatten. För andra jonbytesprocesser lämpar de sig
inte därför att de är ganska obeständiga i annat än
neutrala lösningar.
I USA har man emellertid nu funnit att ett antal
oorganiska oxider och blandningar av dem har
utpräglade jonbvtesegenskaper. Deras
utbyteshastig-hetj selektivitet och kapacitet är i allmänhet så
stora att de bör kunna utnyttjas i
jonbytesprocesser. Nästan alla olösliga oxider lär visa både
anjon-och katjonbytesegenskaper beroende på mediets
natur. Hydrat av zirkonium-, tenn- och titanoxider
uppträder t.ex. som anjonbytare i sur lösning och
som katjonbytare i alkalisk. Hydratiserade oxider
av volfram och molybden är däremot utpräglade
katjonbytare även i starkt sur lösning.
Man har gjort anjonbytare genom att blanda
zir-koniumoxiklorid med natriumvolframat, varvid en
fällning av zirkoniumvolframat bildas. Använder
man härvid stort överskott på natriumvolframat,
fås emellertid en fällning med utpräglade
katjonbytesegenskaper även i mycket sur lösning. I detta
fall tycks ett skelett av zirkoniumoxid tjänstgöra
som bärare för volframatjoner som har
jonbytes-egenskaper. Enbart volframtrioxid skulle ha
samma jonbyteseffekt, men dess fysikaliska egenskaper
iir olämpliga.
I allmänhet är oxidjonbytarnas kapacitet av
samma storleksordning som organiska jonbvtares.
Utbytesdata är ännu ofullständiga, men man har
funnit att utbyteshastigheten för några
zirkoniumfos-fat är så stor att samma flödeshastigheter som för
organiska jonbytare kan användas.
Selektiviteten hos de oorganiska jonbytarna är i
allmänhet minst lika god som hos de organiska för
enkla joner, men de senare är mycket bättre för
komplexa metalljoner. Detta tycks visa att det
organiska nätverket i sådana fall är av större betydelse
än laddningen.
Absorptionen reversibilitet är i allmänhet god för
de oorganiska jonbytarna, men vissa joner kan inte
avlägsnas lätt för närvarande, och alla kan inte
absorberas reversibelt.
De oorganiska oxiderna blir kanske inte av större
betydelse för jonbytestekniken inom den närmaste
framtiden, men de bör med fördel kunna användas
särskilt om stor stabilitet och selektivitet fordras
av jonbytaren. Vid analytiskt arbete kommer de
nästan säkert att snart utnyttjas. Några av dem kan
t.ex. skilja spår av kalium från en stor mängd
natrium (Chemical & Engineering News 1 okt. 1956
s. 4760, 4762). SHl
Farbar monteringsgondol
För att möjliggöra monterings- och
underhållsarbeten på elektriska anläggningar över starkt
trafikerade gator har en amerikansk firma utfört en
monteringsgondol "skv lift" rörlig inom en halvsfär med
8,5 m radie, fig. 1. Då den är monterad på flaket
av en lastbil blir högsta arbetshöjden ca 11 m. Den
ledade bommen är av aluminiumrör och hydrauliskt
Fig. 1. Monteringsgondol i användning vid
lamp-bijte över gata.
fi TEKNISK TIDSKRIFT 1957
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
