Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 2 - Skoläder, av Gunnar Gran - Andras erfarenheter - Slitstark glasfiber, av SHl - Tryckluftsbrytare efter modell oljebrytare, av FÖ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bearbetbarhetsegenskaper
Några av de egenskaper som redan diskuterats
har betydelse för bearbetningen av läder till
skor. Detta gäller särskilt finishens
beständighet mot fukt, kemikalier och nötning eller
rep-ning. En fråga av stor betydelse, som dock inte
skall diskuteras här, är ytfelens storlek, antal
och fördelning på huden eller skinnet. För att
skon skall få god kvalitet måste vissa delar till
den tas ut i bestämda riktningar och på vissa
ställen av huden eller skinnet.
Bottenlädrets hållfasthet
Spaltrivstyrkan kan vanligen användas som
mått på bindsuleritsens styrka. Vid denna
bestämning spaltas ett prov varefter spaltflikarna
sätts in i en dragprovmaskin och motståndet
mot fortsatt spaltning bestäms.
Dornrivstyrkan ger ett begrepp om lädrets
styrka i en söm. Den bestäms genom rivning
av en 1,0 mm tjock dorn ut genom en 5 mm
bred läderkant. Detta prov motsvarar sytrådens
benägenhet att äta sig ut genom sömsmånen.
Brottgränsen bestäms genom ett dragprov med
hantelformade provkroppar med 10 mm
effektiv bredd och 50 mm effektiv längd. I
allmänhet visar låg brottgräns bara att det är något
fel hos lädret.
Ovanlädrets yttöjning
När ovanlädret vid sträckning och pinning
formas över lästen töjs det mer eller mindre
i alla riktningar. Ett vanligt dragprov, vid
vilket provet töjs bara i en riktning, säger
därför ingenting om lädrets egenskaper vid dessa
arbetsoperationer. Man använder i stället en
teknik vid vilken ovanlädersprovet spänns fast
i en ringformig klämma varefter det pressas
upp i en blåsa med oljetryck. Då den av
ringklämman inneslutna ytan blir en del av en sfär,
blir dess höjd ett mått på yttöjningen.
Det är sedan länge känt att läders töjbarhet
och i någon mån dess hållfasthet beror av dess
vattenhalt under förutsättning att denna är i
jämvikt med atmosfären. Detta utnyttjar man i
viss mån vid skotillverkningen genom att
behandla de nåtlade skaften i ett ångskåp eller en
liknande apparat före sträckningen och
pin-ningen.
Vid GFI har man försökt utröna hur lång tid
lädret behöver för att uppnå en viss vattenhalt
och hur mycket dess töjning och hållfasthet
växer när det utsätts för hög temperatur och
en atmosfär med stor relativ fuktighet.
Undersökningarna är inte slutförda, men det torde
vara säkert att lädret måste behandlas i timmar
och inte i minuter för att dess egenskaper skall
ändras väsentligt.
Av betydelse för lädrets mekaniska
egenskaper är nämligen inte dess vattenhalt i och för
sig utan kollagenets hydratationsgrad, som
växer relativt långsamt. Vattenupptagningen är
däremot nästan momentan vid t.ex.
nedsänkning i vatten varvid detta endast tränger in i
lädrets porer och kapillärer. Av hittills utförda
experiment tycks framgå att lädrets
spännings-töjningsdiagram efter ökning av kollagenets
hydratation avviker ganska mycket från det
diagram som fås för läder i jämvikt med luft
av 20°C och 65 % relativ fuktighet.
Ovanlädrets plasticitet
När ovanlädret efter formningen tas bort från
lästen skall större delen av töjningen stå kvar
för att skon skall hålla formen. Å andra sidan
får denna plastiska deformation inte fortsätta
i större utsträckning, om skon under
användningen skall behålla sin form.
Ovanlädret provas genom töjning av en remsa
till 110 och 125 % av sin ursprungliga längd
under 30 min. Därefter får provet återhämta
sig i ett dygn. Den del av töjningen i procent
av den påtvingade töjningen, som då finns kvar
kallas kvarstående töjning eller plasticitet.
Denna borde helst bestämmas på i princip samma
sätt som yttöjningen, men detta erbjuder ännu
alltför stora apparativa svårigheter.
andras erfarenheter
Slitstark glasfiber
Glasfiberytors nötningshållfasthet lär kunna ökas
avsevärt, om man låter glaset passera genom ett
elektrostatiskt fält vid fiberns spinning. En
lämplig fältstyrka uppges vara 4 kV/cm eller mera. Ett
fiberknippes böjningstålighet ökas till den
10—150-faldiga utan ändring av fiberns brottgräns. Den
elektrostatiskt behandlade glasfibern lär vara lämplig
inte bara till garner, tyger och kord utan också till
armeringsmaterial för plaster.
Det elektrostatiska fältets verkan på glasfibern kan
iakttas i elektronmikroskop. Vid ca 20 000 gångers
förstoring ser man att fiberytan blivit grov med
åsar och dalar, medan en obehandlad fibers yta är
fullständigt jämn. I motsats till vad man kunnat
vänta påstås sådana ojämna ytor ge fibern större
nötningshållfasthet vilket bara kan bero på att
friktionskoefficienten vid fibrernas kontaktpunkter i ett
fiberknippe blir mindre. Orsaken härtill är dock
okänd (Engineers’ Digest sept. 1956 s. 361). SHl
Tryckluftsbrytare efter modell oljebrytare
Elkraftproducenterna i USA anser att brytare med
normala genomföringar och icke-spänningsförande
tank har stora fördelar både med hänsyn till
inbyggnad i ställverk samt drift. En firma har
därför konstruerat tryckluftsbrytare enligt denna
princip, varvid normala genomföringar med
ström-transformatorer och kapacitiva spänningsuttag kan
användas, inga porslin med inre övertryck
förekommer och påbyggda seriefrånskiljare kan
undvaras.
Dessa tryckluftsbrytare tar mindre plats än
normala oljebrytare och de flesta av porslin uppbygg-
fi TEKNISK TIDSKRIFT 1957
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
