Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 3 - Nödutsprångsdon i krigsflygplan, av Olle Ekstrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tabell 1. Resultat av retardationsförsök med olika
provobjekt
[-Provobjektets-]
{+Prov- objektets+} ställning [-Provresultat Retardation-] {+Prov- resultat Retar- dation+} 9’-tal [-Retardationens tids-derivata-] {+Retar- datio- nens tids- derivata+} Ø-tal per sekund [-Retardationens varaktighet-] {+Retar- datio- nens var- aktighet+} s
Ansikte Människas
framåt tolerans 46,6 1 370 0,37
Provdjur 100 3 400 0,20
klarat 125 15 000 0,08
Ansikte Människas
bakåt tolerans 35 1 200 0,42
Provdjur 100 3 350 0,16
klarat 100 15 000 0.08
Ansikte Apas
åt sidan tolerans 47 1 200 0,17
Liggande Apa klarat
huvud med små
först skador 150 1 450 0,35
Liggande Apas
fötter tolerans
först 51 1 000 0,20
längre tider livsfarliga förskjutningar och
bristningar av inre organ uppträder.
Man bör också notera att de i tabell 1 givna
värdena härrör från provobjekt väl fastspända
vid stolen, dessutom inte många till antalet.
Det är säkert alltför optimistiskt att tro att
flygförare i gemen i fall av nöd klarar lika
höga retardationer vid uthopp i vanliga
katapultstolar.
Man har från praktiken endast ett lyckat fall
av nödutsprång i överljudsfart på låg höjd och
detta är mycket lärorikt när det gäller att
studera vad som händer med människokroppen
vid sådana belastningar. Det är den i
flygar-kretsar nu världsbekante provflygaren vid
North American Aviation, Georg Smith, som i
början av 1956 hoppade ur ett jaktflygplan typ
F-100 vid en fart motsvarande Mach-talet 1,05
på ca 2 000 m höjd. Detta motsvarar en
indikerad fart av ca 1 200 km/h. Retardationen
beräknas ha motsvarar (/-talet 40 (fig. 4).
Katapultstolen, som var av North American’s
konstruktion, varav nu gängse standardutförande
utan ben- och armfixering. Dessutom saknas
ansiktsgardin.
Smiths skador blev fruktansvärda, och det är
endast tack vare en serie lyckliga
omständigheter, genom vilka han kunde komma under
läkarbehandling omedelbart efter landningen,
som han överlevde äventyret. Han låg
medvetslös i fem dagar och tillbringade sju månader
på sjukhus. Huvudparten av skadorna är att
hänföra till retardationens inverkan.
Inälvs-skador har uppstått genom masskrafter i dessa
vid retardationen. Blodutgjutningar, bland
annat i ögonen, orsakades av höjt blodtryck på
grund av accelerationskrafter. Smith har fått
bestående skador på ögonen, i knälederna samt
i levern.
Utvecklingslinjer
Av gjorda beräkningar över uppträdande
retardationer, fig. 4, och tillgängliga värden på
människans tolerans, tabell 1, framgår att
moderna flygplan nu uppnått och överskridit den
fart, upp till vilken tillfredsställande
nödut-språngsanordningar finnes. Vi befinner oss
således i dag i samma predikament som man
gjorde för ca 12 år sedan, innan katapultstol
infördes på dåtidens flygplan.
Lösningen på problemet är att på något sätt
kapsla in hopparen inom ett slutet skal under
utsprånget. Vinsten med detta blir då att
kapseln kan ges en aerodynamiskt lämplig form
med lågt luftmotstånd, varför retardationen
minskar. Hopparen får dessutom skydd av
kapseln mot anblåsning med det höga
strömtrycket. Kapseln ger ett gott skydd mot kylan
på hög höjd. En tilltalande lösning är att med
en stor fallskärm bära ned hela kapseln till
marken med hopparen sittande inuti.
Därigenom undviker man en besvärlig fas i
räddningsförloppet, nämligen skiljandet av
hopparen från kapseln sedan denna kommit fri från
flygplanet och hunnit retarderas. Kapseln kan
göras tät så att den flyter i vatten, varför
hopparen kan använda den som livbåt om
uthoppet slutar i någon sjö.
Inkapslad stol
Fig. 4. Retardation hos katapultstol med hoppare
vid olika lägen, utskjutningsfart och höjd.
En av de konstruktiva lösningar på
kapselproblemet som diskuteras är att vid uthoppet
kapsla in stolen och hopparen med hjälp av
några på stolen monterade skalhalvor, som slår
igen före utsprånget. Fördelen med denna
konstruktion är att samma princip för utskjutning
längs ett par gejdrar, som nu användes för
Retardation
/00 TEKNISK TIDSKRIFT 1957
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
