Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 3 - Andras erfarenheter - Vitplåtstillverknings, av SHl - Artärer av skumplast, av SHl - Böcker - Effektiv konkurrens, av Hans Bagger-Sjöbäck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
värt tenn eller ett fenolsulfonsurt bad med tvåvärt
tenn.
Stålbandet löper i vågrätt läge genom det saltsura
badet, och bara en sida i taget beläggs. Härigenom
kan man göra tennskikten olika tjocka. Badet hålls
vid 65°C och tillåter upp till 60 A/dm2 strömtäthet.
Bandet kan löpa med upp till 800 m/min under
förutsättning att det spolas upp; en flygande såg
hinner nämligen inte med vid större hastighet än 300
m/min.
Stannatbaden arbetar vid 90°C. De kan användas
vid högst 6 A/dm2 strömtäthet varigenom bandets
väg genom badet måste göras mycket lång.
Fenolsulfonsura bad används mest. De arbetar vid
rumstemperatur och upp till 30 A/dm2 strömtäthet.
Vid elektrolysen utvecklas så mycket värme att
badet måste kylas. Bandhastigheter på upp till 200
m/min används.
Saltsura bad tillåter största tillverkningshastighet;
med en anläggning av denna typ lär man kunna nå
en årsproduktion på 250 000 t. Det har emellertid
nackdelarna att vara starkt korrosivt och fordra
förhöjd temperatur. Stannatbadet är inte korroderande
och har avfettningsverkan, men det måste användas
vid förhöjd temperatur och liten strömtäthet.
Fenolsulfonsura bad kan användas vid låg temperatur
och stor strömtäthet; de ger gott strömutbyte och är
relativt enkla att hantera. Deras enda nackdel är
att de är korroderande.
Det elektrolytiskt utfällda tennskiktet blir matt;
man känner ännu inget bad för blankförtenning.
Därför upphettas det förtennade bandet kort tid
över tennets smältpunkt varefter det genast
snabbkyls. Härvid blir ytan blank och järn-tennlegering
bildas vid gränsen mellan grundmetall och
beläggning varigenom den senares vidhäftning ökas (B
Keysselitz i Ståhl und Eisen 8 mars 1956 s. 267—
272). SHl
Artärer av skumplast
Man har länge försökt ersätta genom sjukdom
förändrade artärer. Den första operationen av denna
typ utfördes 1912. Till en början använde man
blodkärl, tagna från döda personer, men det blev snart
klart att man måste finna ett lämpligt syntetiskt
material.
Varje främmande ämne, som skall lämnas kvar i
kroppen, måste vara fullständigt ogiftigt och fritt
från irriterande egenskaper. Dessutom måste ett
rör, som skall ersätta en artär, ha en mycket glatt
insida på vilken blodet inte levras. Det skall också
ha en vätbar och porös utsida så att kroppsvätska
kan tränga in i materialet och vävnader växa på
det. Röret skall vara böjligt och elastiskt men får
inte bilda veck eller rynkor vilka kan leda till
lev-ring av blodet. Det skall vidare ha så stor
hållfasthet att det tål blodtrycket (ca 0,4 kp/cm2).
Väv av konstfibrer, såsom nylon, Terylene och
rayon, har använts sedan 1952 och har visat sig
tillfredsställande för grova kärl. Vävens porositet
är ingen olägenhet därför att porerna mycket snart
tätas av levrat blod och blodkroppar. Väven har
emellertid olägenheten att vara oelastisk och att
lätt rynka sig.
För fem år sedan började man i New York
experiment med skum av polyvinylalkohol i icke
komprimerad form. Man fann emellertid att detta
material har för liten hållfasthet. Några år senare
gjorde man därför rör genom att linda remsor av
polyvinylalkoholskum kring en metallkärna och
komprimera plasten. En modifiering av denna
metod används nu allmänt i Storbritannien.
Skumplasten (polyvinylalkohol med
handelsnamnet Prosthex) skärs i 30 mm breda och 2—3 mm
tjocka remsor vilka tvättas i rent vatten. Våta
lindas de sedan hårt i spiral kring en kärna av
anod-oxiderat aluminium, varefter man komprimerar
plasten genom att linda en bomullsbinda kring den.
Det hela kokas 20 min i vatten varvid plastskikten
svetsas samman och materialet blir sterilt.
Bomullsbindan lindas av, och kärnan dras ut varefter
plaströret är färdigt för användning.
Dessa rör har de flesta av de önskade
egenskaperna hos ett material som skall ersätta artärer. De
har lämpliga elastiska egenskaper, veckas inte lätt
samt har en vätbar yttre yta och en relativt slät
inneryta som inte skadar blodkropparna eller
orsakar levring av blodet (K Owen i British Plastics
juni 1956 s. 212—214). SHl
-böcker
Effektiv konkurrens, av Ulf af Trolle m.fl.
IDAF Medd. 7. Handelshögsk. Göteborg, Göteborg
1956. 202 s., 2 fig., 20 tab. 28 kr.
Åttonde Nordiska Försäljnings- och
Reklamkongressen i Göteborg 1956 hade ledmotivet "Effektiv
konkurrens — rätt kurs". Professor af Trolle och
hans medarbetare utarbetade den föreliggande
samlingen av praktikfall som underlag för de
diskussioner som anordnades vid kongressen.
Kravet från statens och stora
konsumentsamman-slutningars sida på en tävlan mellan tillverkare och
distributörer, som leder till lägre priser och höjda
kvaliteter, har fört in begreppet "effektiv
konkurrens" i vardagsspråket. Aktiviteten i denna riktning
har också lett till att uttrycket "effektiv
konkurrens" i det allmänna medvetandet fått en något
ensidig belysning. Den har kommit att uppfattas
uteslutande som ett sådant tävlingsförhållande som ur
konsumenternas synvinkel har gynnsamma
verkningar.
Men "effektiv konkurrens" har också en annan
innebörd. Den kan ses från tillverkarens eller
distributörens utgångspunkt, då den avser de åtgärder
han kan vidta för att framgångsrikt ta upp tävlan
med sina konkurrenter. I denna bok är det från den
senare synpunkten som konkurrensproblemen har
behandlats.
Praktikfallen är grundade på problem och
situationer som hämtats ur verkligheten. De har givetvis
retuscherats så att "modellen" blivit oigenkännlig, i
några fall t.o.m. flyttats över till en annan bransch.
Förf. har därigenom kunnat presentera fallen med
de interna uppgifter och redogörelser som är
nödvändiga för att problemen skall kunna angripas.
Bokens omedelbara uppgift är naturligtvis att
lämna ett underlag för studiediskussioner snarlika dem
som hölls vid kongressen i Göteborg. Metoden att
arbeta med praktikfall är ju redan alltför välkänd
och uppskattad för att kräva någon presentation.
Däremot bör det kanske framhållas att denna metod
också med fördel kan användas vid studier på egen
/00 TEKNISK TIDSKRIFT 1957
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
