Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 4 - Aluminiumklädda elementhus, av Carl-Erik Lindgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 3. Hus för provning av aluminiumbeklädnad.
mentkonstruktionen och väggens byggnad är
desamma som i den beprövade
originalkonstruktionen.
Praktiska försök
rörande fuktvandring
För att verifiera dessa påståenden har i
Mockfjärd uppförts ett provhus, som studerats
under hårda villkor. Det var monterat med
samma teknik och med samma byggnadsdelar som
standardhuset men dess södra och norra
fasad var aluminiumklädd, fig. 3. Plåten var
mekaniskt förankrad i träpanelen med
underskurna spår, vilka plåten följde. Fem vertikala,
parallella spår på varje 20 cm elementbredd
med en synlig spårbredd på 8 mm och ett
centrumavstånd på 40 mm anses av arkitekter
ge ett tilltalande utseende. Spåravståndet
beräknades vara tillräckligt för kompensation av
den plana plåtens volymändring vid
temperaturväxlingar genom dess rörelse i det
underskurna spåret, fig. 4.
Huset var försett med ett tvåglasfönster med
sådan storlek, att jämförelse kunde göras med
ett bostadsrum. Inne i huset placerades ett kar
med vatten, som hölls vid 27—30°C med en
doppvärmare. Med ett elvärmeelement hölls
20°C lufttemperatur. Med detta arrangemang
kunde 80—95 % relativ fuktighet upprätthållas
vid 20°C. Temperatur och luftfuktighet i
rummet och utomhus registrerades med skrivande
instrument under tre och en halv månader,
februari t.o.m. halva maj.
Denna atmosfär i ett lius ansågs i ett torrt
vinterklimat ge maximal fuktvandring inifrån
och ut. Avsikten var att undersöka om vatten
kondenserades och om is bildades någonstans
på vägen från innerpanelens insida och ut till
plåtens mot träet vettande sida.
En gång i veckan skars provkroppar ur
inner-och ytterpanel samt ur isolermedlet kutterspån
från såväl de aluminiumklädda som de enbart
målade elementen. För att undvika ändringar
i fuktkvoten transporterade man dessa prover
till laboratoriet i polyetenpåsar.
Under första försöksveckan hade uteluften
under ett halvt dygn en temperatur av —35°C.
Dygnsvariationerna spände över ett register av
upp till 25° C under februariveckorna.
Variationerna i relativa fuktigheten var 30 %.
Under mars månad var relativa fuktigheten 40—
100 % vid —3 till — 22°C.
Skillnaden mellan vattenångans partialtryck i
inne- och uteluften med veckomedeltalet för
temperatur ocli relativ fuktighet som
utgångsvärden var 21-—11 mb under 15 veckors total
provningstid. Från slutet av februari till slutet
av april rådde en partialtryckskillnad av ca
17 mb. Denna tryckskillnad utgör drivkraften
för fuktens vandring från luften inne i
provhuset ocli ut i det fria.
Fuktkvotsvärdena lios provkropparna är
värda ett studium. Samtliga prov från
innerpane-len, antingen elementets yttersida var beklädd
med aluminium eller endast målad, visar samma
värden. Vid provningstidens början var
fuktkvoten 8 % för att per vecka öka med ca 2 %
upp till kvarstående 16 %. Detta värde sjönk
dock med 2 % under de två sista veckorna.
Kut-terspånens fuktkvot från prover ur dels
alumi-niumbeklätt och dels endast målat element
visade sinsemellan lika värden, som vandrade från
Fig. 4.
Horisontalsnitt genom provhuset.
/00 TEKNISK TIDSKRIFT 1957
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
