Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 6 - Elförbrukning och industriproduktion i Sverige, av Lr - Nya metoder - Värmeisolerande vägg, av Wll - Framställning av segjärn med metallklorider, av SHl - Glaspärlsfilter, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den har emellertid radikalt förändrat situationen.
Elförbrukningen har stigit såsom en följd av
otillräckliga bränslelillgångar och vidare synes
kraftföretagen ej kunna räkna med att få full tilldelning
av bränsle för ångkraftverken. För närvarande ter
sig därför elförsörjningen för senare hälften av
vintern 1957 bekymmersam. Lr
och alltså isolerade mot denna med 10 cm
mineralullsskivor.
Fönstren är utförda som treglasfönster med skilda
bågar med friskluftsintag i övre ytterbågen och
intag till rummet i övre innerbågen. Friskluften
tvingas genom packningar passera runt nedre delen
av den mittersta bågen, allt i enlighet med Lissåkers
idéer. Med den insugna luften återvinnes på så sätt
en del av värmeförlusten genom fönstret (enl. Togo
Danielsson, Stockholm). U7//
nya metoder
Värmeisolerande vägg
En effektiv värmeisolering av våra byggnaders
väggar är såväl med hänsyn till
uppvärmningskostnaden som med hänsyn till vår bränslesituation av den
allra största betydelse (Tekn. T. 1956 s. 696). På
senare tid har även väggkonstruktioner framkommit,
där man i hög grad förbättrat värmeisoleringen
jämfört med isoleringen hos de hittills vanligaste
väggtyperna.
Vid en av Sveminull (Tekn. T. 1956 s. 864)
anordnad studiedag demonstrerades en sådan
väggkonstruktion i ett hyreshus i Fruängen i
Stockholms södra förstäder. Väggen, fig. 1, är
konstruerad av byggherren, Togo Danielsson. Husets
bärande konstruktion är av putsfri betong. Fasaderna
som icke är bärande är utförda av halvstens
fasad-håltegel jämte 7 cm lättbetongplank mellan vilka
ett lag papp samt 10 cm mineralullsskivor är
uppsatta. Tegelfasaden är med rostfria trådar
förankrad i betongbjälklag, tvärställda betongväggar samt
vid L-järn som uppbär fönsterkarmarna. Alla
förankringstrådar har ledbara förbindelser med
betongstommen, så att ytterväggen vid
värmeutvidgning kan röra sig oberoende av betongstommen.
Värmegenomgångstalet har beräknats vara mindre
än 0.3 kcaI/nrh°C.
Även i övrigt är det sörjt för en förstklassig
värmeisolering av byggnaden. Värmeledningsrören är
förlagda mellan lättbetongplanken och tegelfasaden
Framställning av segjärn med metallklorider
I USA används mest en tillsats av magnesium vid
framställning av segjärn, dvs. gjutjärn med
nodu-lär grafit (Tekn. T. 1952 s. 541; 1954 s. 516). Man
kan emellertid också utnyttja cerium eller natrium;
kalcium har provats men har visat sig olämpligt i
praktiken (Tekn. T. 1954 s. 564).
Orsaken till att man söker andra medel än
magnesium vid segjärnsframställningen är dess
svårhanterlighet. Metallen har högt ångtryck och
reagerar explosionsartat med syre vid järnbadets
temperatur. Natrium är säkerligen inte lätthanterligare
och cerium är mycket dyrare än magnesium. Man
har använt detta i legering med nickel eller koppar
för att minska riskerna vid segjärnsframställningen,
men de främmande metallerna ökar kostnaden och
har benägenhet att anrikas i skrotet.
Man har emellertid nu undersökt möjligheterna
att använda klorider eller andra halogenider av
natrium, magnesium, strontium, litium, rubidium,
barium eller cerium tillsammans med kalciumsilicid
(30 «/o Ca) som reduktionsmedel. Det bästa
resultatet erhölls med magnesiumklorid som gav ett
segjärn med 3 300 kp/cm2 sträckgräns, 5 635 kp/cm2
brottgräns och 13 %> förlängning. Med
natriumklorid erhölls också järn med god hållfasthet men med
bara 3 °/o förlängning.
Smältor i kommersiell skala har gjorts med en
tillsats av 0,4 »/o NaCl, 0,8 %> MgCl, och 1,8 % CaSi2.
Processen utfördes i en basiskt fodrad kupolugn.
Analys har visat att järnets kolhalt minskar, att
svavelhalten blir mycket låg (0.01 %> eller mindre) och
att mangan- och fosforhalterna förblir oförändrade
(0,50 resp. 0.050 %>), medan kiselhalten fördubblas
(till 2,90 o/o) och litet magnesium (0,025 °/o) stannar
kvar. Järnets struktur blir en blandning av ferrit,
perlit och nodulär grafit (Metal Progress sept. 1956
s. 154). SHI
Fig. t. Vägg isolerad med mineralull.
Glaspärlsfilter
Ett vätskefilter, bestående av glaspärlor, lär tillåta
ovanligt stor flythastighet och dock hålla kvar
partiklar på ned till 40 u; det kan rengöras och
användas på nytt hundratals gånger. Det utvecklades
ursprungligen för bränslesystemet i reaflygplan, men
är nu tillgängligt för industriell användning, t.ex.
för filtrering av kylvätska vid metallbearbetning och
i kemiska processer.
Det uppges att glasets hårdhet, glatta yta och
kemiska resistens ger filtret stor effektivitet och
minskar de frånfiltrerade partiklarnas benägenhet att
klumpa ihop sig. Filtret sägs kunna hålla kvar t.ex.
vatten, suspenderat i olja, och atmosfäriskt damm.
Det är lämpligt för 1,75 kp/cm2 tryck och —50 till
+ 70°C.
Filterelementet består av ett runt kärl inneslutet i
en cylinder av Monel-trådnät. Pärlor eller sfärer av
glas är packade i det 3 mm vida, ringformiga
rummet mellan det inre kärlet och trådnätet. Pärlorna
är 0,25 mm i diameter, och trådnätets maskvidd är
TEKNISK TIDSKRIFT 1957 jf!5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
