- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 87. 1957 /
143

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 7 - Nybyggen - Världens största pumpturbin, av G Lbg - Stort stålverk i Sovjet, av Bd - Dammslutning med stenblock, av G Lbg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Fig. 1. Piimp-turbinanlüggning vid Hiwassee kraftstation.

Världens största pumpturbin

I Hiwassee kraftstation i North Carolina, tillhörig
Tennessee Valley Authority, har nyligen tagits i
drift ett maskinaggregat, bestående av en turbin,
som under högbelastningsperioden på dagarna
driver en 59,5 MW generator. Under nätterna fungerar
generatorn som en motor på 70 MW, vilken driver
turbinen som pump med kapaciteten 128 m3/s vid
58 m tryckhöjd, fig. 1. Vattenmagasinet är 450 milj.
m3. Kostnaden för
pump-turbin-motor-generator-aggregatet har överstigit kostnaden för ett
konventionellt turbingeneratoraggregat med 20 °/o.
Energiproduktionen ökas med 29 MkWh/år (Engineering
News-Record juni 1956 s. 45). G Lbg

Stort stålverk i Sovjet

För att tillfredsställa stålbehovet hos industrin i
nordvästra Sovjetunionen och minska de höga
fraktkostnaderna från Sydryssland och Ural bygger man
ut en ny metallurgisk anläggning i Tjerepovits ca
400 km norr om Moskva.

Stora järnmalmsfyndigheter finns i Ensk och
Ole-negorsk (Renberget) på Kolahalvön och kolen tas
från Petjora-bäckenet. Bägge fyndigheterna
beräknas kunna bearbetas som dagbrott under relativt
lång tid och malmerna anrikas. Sligerna fraktas till
Tjerepovits där de sintras med tillsats av kalksten.
Kolen från Petjora har hög askhalt och anrikas vid
järnverket före koksningen.

För närvarande är två masugnar i drift med 100 °/o
sinterbeskickning. Sligernas renhet och den långt
drivna anrikningen av kolen ger ett tackjärn med så
låg fosfor- och svavelhalt att dess egenskaper
närmar sig träkolstackjärnets. Verket skall under den
pågående femårsplanen utbyggas med ytterligare
två masugnar på minst 1 500 m3 volym och får
alltså en produktion om ca 2 Mt/år tackjärn. Som
jämförelse kan nämnas att Sveriges totala
tackjärnsproduktion 1956 var ca 1,3 Mt.

Ståltillverkningen sker i 250 och 500 t martinugnar
med syrgastillsats. Produktionen kommer att
omfatta varm- och kallvalsade produkter, såsom plåt
och band av alla dimensioner, bockade profiler för
byggnadsindustrin och rör, framställda av band
med spiralformiga svetsfogar. I Tjerepovits bygges
Sovjetunionens största manufakturverk, som skall
bearbeta halvfabrikat från stålverket. För
tillvaratagande av masugnsslaggen bygges fabriker för

slaggcement, slaggull och byggnadselement.
Martin-ugnsslaggen går efter uttagning av järn på
magnetisk väg dels tillbaka till masugnarna, dels till
slaggfabriken.

Stålverkets planering förutsätter möjligheter till
kraftig utvidgning, då malmbasen är fullt
betryggande. Inom femårsplanen skall man bygga 200 000
m2 bostäder, sjukhus, skolor m.m. och anlägga
spårväg från verket till staden. Bd

Dammslutning med stenblock

Att sluta fångdammar med stenblock har
praktiserats vid fem byggen i Columbiafloden, USA.

Vid McNary-dammen omfattade sista etappen av
fångdammen över floden en 72 m bred öppning.
Fångdammen hade dittills utförts av stålspont.
Flodens vattenföring varierar mellan 2 800 och 4 500
m3/s. För att få ut allt vatten genom flodutskoven
fordrades ca 10 m dämning. I öppningen tippades
2 088 betongtetraedrar om 12 t, ca 28 000 t
stenblock med minst 1 t vikt och 45 000 t sprängsten.
Massorna lades med en kabelkran under 29
arbetsdagar. Efter utläggningen av 40 °/o av stenblocken
gick 300 m3/s genom dammen. Sedan alla stenblock
utlagts var läckningen 70 m3/s vid 5 m dämning.
Efter utläggningen av sprängstenen minskade
läckningen till 24 m3/s vid samma dämning och när ett
tätjordslager pålagts och arbetsplatsen på
älvbottnen länsats var läckningen endast 1,6 m3/s vid
18 m tryck. Nedströmsslänten lutade 1 :2.
Kostnaderna för fångdammens slutande uppgick till ca
6 Mkr., vartill kom 0,25 Mkr. för modellförsök.

Vid Bonneville-dammen utfördes 1934 en till
huvuddammen anslutande damm längs ena stranden.
Innan den var klar inträffade ett häftigt flöde, som
spolade sönder den av stenskärv täckta dammen.
Stranden skyddades då genom uttippning av 10—
20 t stenblock. Skärningen genom dammen blev
26 m djup. För att sätta igen öppningen byggdes
på uppströmssidan först en bro på pålar. Från
denna tippades från vagnar åt nedströmssidan 10—30 t
stenblock och därefter åt uppströmssidan 1—5 t
block. Härpå uttippades ett 2—3 m tjockt gruslager
och till sist ett 3—10 m tjockt lager av tätande jord.

Vid Chief Joseph-dammen skulle i andra
byggnadsskedet vattnet 2 000—2 800 m3/s ledas genom
öppningar inom ett i första skedet gjutet betongparti.
För att torrlägga arbetsplatsen i andra skedet
utfördes två fångdammar på uppströmssidan, varav
den nedre drevs ett stycke före den övre, så att den
alltmer koncentrerade strömmen spolade bort en
del av jordtäcket på berggrunden inom
arbetsplatsen men lämnade bottnen orörd vid den övre
fångdammen för att jord därifrån icke skulle avsätta sig
just på arbetsplatsen. Genom modellförsök i skala
1 :80 utröntes, att uppdämningen vid 2 800 m3/s
skulle bli högst 2,7 m med vattenhastigheten 6,0—
7,2 m/s genom fångdammsgapet och att för
igenfyll-ningens nedströmsslänt fordrades släntlutningen
1 : 3—1 : 5 vid fyllning med 1—3 t stenblock. Vid
arbetets utförande utfylldes fångdammarna genom
tippning av 1—5 t stenblock så att dammen
förlängdes mot cellfångdammen från första stadiet.
Vattenhastigheten blev i slutskedet ca 6 m/s och endast
15—20 t block kunde hålla sig kvar. Varje block
var förankrat med stålkablar i inborrade öglor, då
de med planeringshyvel knuffades ut i strömmen.
Metoden med dessa förankrade block visade sig
lämplig; man kunde lägga nedströmsslänten i
lutning 1 : 1,5 och sparade därigenom stenmaterial.

Vid Albeni Falls skulle floden ledas från
huvudfåran till ett färdigt utskovsparti för att torrlägga

TEKNISK TIDSKRIFT 1957 jf!5

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:41:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1957/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free