Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 8 - TNC: 4. Vinkelenheten 1 gon, av JW - STF i januari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dem 1 "gonminut" och 1 "gonsekund" lider bl.a.
av samma olägenhet som nyss anförts om nyminut
och nysekund.
I och med att 100-delning av riita vinkeln
infördes upphörde strängt taget behovet av särskilda
underenheter. En vinkel av t.ex. 46 "nysekunder"
kan skrivas 0,0046 gon, eller om man så föredrar
46 • 10"4 gon. Om likväl särskilda underenheter visar
sig behövliga borde, när de provisoriska namnen
slopas och en bestående ordning införes, de inom
måttenheternas nomenklatur normala
benämningsprinciperna följas: 1/10 av en utgångsenhet får
prefixet deci-, 1/100 centi- och 1/1 000 milli-.
Följaktligen borde 1/100 gon kallas 1 centigon. Föreligger
behov av ännu mindre enhet är den närmaste
möjligheten 1 milligon. Denna enhet vore värd särskilt
beaktande, dels eftersom den är av samma
storleksordning som den gamla underenheten 1 sekund (1
milligon Fa 3,2 sekunder), dels därför att
milli-enheten för de flesta andra storheter är den första
underenhet man brukar tillgripa efter
utgångsenheten; därtill kommer att vår nomenklatur saknar
prefixnamn för 10~\
Om bokstaven g väljes att beteckna gon. blir —
enligt de normala beteckningsprinciperna för
måttenheter — cg och ing beteckningarna för centigon
och milligon. Då emellertid 1 g är den
internationellt fastställda beteckningen för 1 gram får
beteckningen 1? för 1 gon bedömas som välbetänkt,
särskilt som denna beteckning numera torde vara känd
och bli rätt förstådd såväl i Sverige som utomlands.
Underenheterna borde då skrivas på motsvarande
sätt, alltså lcg, l,ng.
Ett förslag att enligt föredöme från vissa andra
länder beteckna 1 centigon med 1’ innebär dels en
onödig avvikelse från gängse beteckningsprinciper,
dels förefaller beteckningen vara riskabel med
hänsyn till att 1° tidigare betytt 1 nygrad = 1 gon. —
Särskilt olustigt förefaller ett förslag att kalla 10"4
gon för 1 "centicentigon", med beteckningen lcc. Och
att sammankoppla namnen 1 "gonminut", 1
"gonsekund", med beteckningarna lc, lec, som det också
varit fråga om, förefaller ännu mindre tilltalande,
eftersom bokstaven c endast kan motiveras med ett
tänkt "centi-", som inte ingår i namnet. JW
STF i januari
Behöver civilingenjörer vela mer för att bli goda
företagsledare och i så fall vad? är frågan inför
STF.s största kurs hittills, Företagsledning, vars
första avsnitt utspelades under veckan den 20—26
januari (Tekn. T. 1956 s. 1067). 36 deltagare hade
mött upp på Sundbyholms slott och visade sig vid
kursledningens inledande tjugo frågor bl.a. irriteras
till 73 °/o av bristande kunskaper i ekonomisk
redovisning, till 63 °/o av bristande kunskaper i
ekonomisk analys samt till 50 °/o av okunnighet i
personalpsykologi och personalbehandling.
Företagsledning är en mångskiftande verksamhet
som sällan låter sig angripas matematisk-logiskt på
för teknikern välbekant sätt hävdade inledaren för
kursen, professor T Paulsson Frenckner.
Företagsledning kräver sammanvägning av annars inkom-
mensurabla storheter och kan närmast liknas vid
ett spel. De komplicerade situationer som
uppkommer kräver av ledningen ett tänkande i "drag och
motdrag". I en efterföljande estraddiskussion rörde
sig samtalet från faran av ofullständig
långplanering och sociala hänsyn vid automatisering (Håkan
Sterky), över ekonomisk prognosverksamhet,
produktionsprogram och generalprognoser (Nils
Danielsen) och vad den i praktiken verksamme
företagsledaren har att vinna av teorier (Erik
Bengtson) till centralisering kontra decentralisering —
den senare vinner? — (Carl Jacobsson) och
investeringsteknik (Gösta Nilsson).
Efter dessa övningar på ett högre plan granskades
olika avsnitt av företagsledararbetet: ekonomiska
data som underlag för beslut och kontroll,
marknaden, lagen samt skatterna. Vid veckans slut ansåg
80 »/o av deltagarna att konferensen motsvarat och
27 o/o att den överträffat deras förväntningar.
Gemensamt för de nio föredragen vid Svenska
Arkitektföreningens sammanträde den 21 januari var
att inget behandlade modern barnuppfostran. I
övrigt redogjordes för de mest skilda ting. Ett
peruanskt museum i Lima förevisades i bild och
skisser av Hans Asplund.
Lars Malm berättade om en nybyggnad på Solvalla
travstadion. Den skall innehålla spelhall i
neder-planet samt restaurang och läktare i överplanet. I
spelhallarna skall installeras "oddsindikatorer" —
visare på cirkulär mättavla -— där för varje lopp
det aktuella oddset anges. Bänkarna på läktarna av
arsenikimpregnerat trä har ryggstöd. Därmed
vinnes dels bekvämlighet, dels att åskådarna ej frestas
stå på bänkarna, överbyggnaden är uppförd i
stålkonstruktion och innehåller mycket glas.
Lennart Holm redogjorde för arbetet inom
planeringsutskottet vid Statens Nämnd för
Byggnadsforskning. Utskottet inventerar bl.a. hur våra
bostadshus ser ut och användes och kartlägger
utvecklingstendenserna. En påtaglig utveckling mot
hus med tre lägenheter per trapplan i stället för två
har ägt rum de senaste åren. Holm poängterade att
inventeringen tar sikte på att skapa underlag för
en aktiv, ändamålsenlig standardisering som
motvikt till den passiva — planlösa? —
standardisering, som hittills varit förhärskande.
Töre Ahlsén berättade om ett kontorshus i
Göteborg med 5—7 våningar över mark och två
våningar under mark, vilket krävt 30—40 m pålar
av-stålprofiler, Dip 22. Stor frihet har erhållits i
planlösningen genom att den bärande
betongkonstruktionen består av enbart pelare och däck.
Gustaf Clason beskrev hur svårt det ofta är att
med nutida arbetskraft renovera fasader av
kulturhistoriskt intresse. I detta fall gällde det en
byggnad från slutet av 1800-talet belägen vid
Strandvägen i Stockholm.
Sven Silow redogjorde för ett förslag till
kvarterssanering i Lidköping i mycket känslig miljö intill
stadens torg. Förslaget innebär en anpassning till
den omgivande bebyggelsens tvåvåningskaraktär. En
glasövertäckt gränd går från torget in i byggnaden.
Den har på sina sidor butiker och i fonden — med
insyn genom glas — stadens bibliotek.
Från Lidköping förflyttades man till Tokio av Nils
Ahrbom. som klargjorde vilka speciella faktorer
man måste ta hänsyn till när man skall uppföra
en legationsbyggnad i detta avlägsna land. Klimatet
är varmt och fuktigt och konstruktionerna får
rättas efter risken för jordbävning. I det aktuella
fallet hade man valt starkt armerad betong.
Göran Sidenbladh förde sedan åhörarna tillbaka
TEKNISK TIDSKRIFT 1957 jf!5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
