Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 9 - Snabbhärdning av betong vid elementtillverkning, av Ingemar Nyquist - Flygplans- och robotvingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om så inte är fallet riskerar man att få en dold
svaghet i betongen, eftersom tryckhållfastheten
kan vara tillfredsställande, medan
böjdraghåll-fastheten, som lider mera av uttorkningen, kan
vara mycket liten. Man får alltså element med
stor sprödhet.
Att den relativa fuktigheten i härdkammaren
är 100 % bevisar inte att ingen uttorkning äger
rum, eftersom en del av fuktigheten kan komma
från elementen. Det bästa sättet att undvika
uttorkning är att upphetta kammaren med
vattenånga utan att tillföra ytterligare värme eller
vatten. Försök har visat att en serie små
ejek-torer bör placerars nederst i kammaren och
matas med ånga av sådant tryck att en
tillfredsställande cirkulation uppstår.
Man har under lång tid känt till metoden att
behandla betong med vattenånga under tryck.
Därvid finner man i allmänhet att en mycket
kort behandling skadar hållfastheten men att
man med en längre behandling mycket ofta
får en hållfasthet som är överlägsen den man
erhåller vid normal temperatur.
På laboratorium har tillverkats en betong med
sten- och fyllmaterial av kvarts, 400 kg
snabbcement och vattencementtalet 0,4. För denna
erhölls följande värden vid 10 kp
autoklav-tryck:
Tid Tryckbrottgräns
h kp/cm2
2 780
4 1 010
8 1 240
I USA finns mycket stora fabriker för
tillverkning av murblock, i vilka man använder
auto-klavhärdning. Därvid söker man inte uppnå en
mycket hög hållfasthet, som är alldeles
överflödig i detta fall. Avsikten är i stället att
åstadkomma block med nästan fullt utbildad
hållfasthet, låg krympning och låg termisk
utvidgningskoefficient. Arbetstrycket är i dessa fall
ca 10 kp, och behandlingen i autoklaven tar
10—12 h. Ett dygn senare levereras blocken
för omedelbar användning. Blocken har en
me-delvolymvikt av 2,15, 200—250 kp/cnr
tryck-brottgräns, en slutlig krympning på mindre än
0,02 % och en termisk utvidgningskoefficient
av 6 • 10"8. Det synes alltså som om dessa
produkter har en för murning mycket
tillfredsställande hållfasthet samt god volymstabilitet.
Kort avformningstid
Genom uppvärmning till 80°C under 1 h kan
betong ganska lätt ges en tryckbrottgräns på
minst 30 kp/cm2. Härvid är dock
vattencementtalet av största betydelse. Om man önskar
hantera elementen redan efter 0,5 h behandling,
är emellertid upphettning inte tillräcklig.
Försök har utförts med en kombination av
värmebehandling och kalciumklorid, varvid befanns
att optimala saltmängden var 5 % av
cementvikten. Betong med denna saltkoncentration,
350 kg/m3 cement och 160 1/m3 vatten, gav efter
en halv timme härdning vid 80°C följande
resultat:
Tryckbrottgräns Böjdragbrottgräns
kp/cm2 kp/cm2
Portlandcement ..... 44 2
Snabbcement ....... 92 14
Tryckhållfastheten hos betong med
portlandcement tillåter sålunda avformning, men
transporterna blir riskabla för komplicerade
element, eftersom böj draghållfastheten är mycket
låg. Mycket snabba härdningar leder
uppenbart till ett relativt heterogent material. Det
uppstår svällningar vilkas orsak kan vara
kemiska reaktioner men också utvidgning av i
betongen innesluten luft och förångning av
vatten. Med snabbcement uppnås dock såväl
tillfredsställande tryck- som böjdragbrottgräns.
Ett annat sätt att erhålla hög hållfasthet på
0,5 h är blandning av portland- och
aluminatcement. Idén är mycket gammal, men
kännedomen om det praktiska utförandet är alltjämt
mycket begränsad. Huvudsakliga orsaken
härtill är att resultaten är nyckfulla. Den största
svårigheten består i att blandningens optimala
proportioner huvudsakligen beror av det
aktuella cementets egenskaper, i synnerhet
portlandcementets. Varje gång man byter
cementsort måste man utföra särskilda försök för att
finna de lämpligaste proportionerna.
För att ge en uppfattning om storleken av de
initialhållfastheter, som man kan åstadkomma
med sådana blandningar, har försök utförts
med ett portlandcement. Gynnsammaste
tillsatsen av aluminatcement var 25 %. Betong med
denna tillsats innehållande totalt 350 kg/m3
cement och 160 1/m3 vatten gav följande
provningsresultat vid förvaring i rumsluft:
Ålder Tryckbrottgräns Böjdragbrottgräns
h dygn kp/cm2 kp/cm2
0,5 47 14,9
1 60 18,5
7 125 25,7
28 308 56,0
Man ser av dessa värden att det är enkelt,
teoretiskt sett, att under loppet av 0,5 h med
tillsatser av aluminatcement erhålla en
hållfasthet som tillåter avformning och hantering
av elementen. Detta är särskilt intressant
därför att hårdnandet är oberoende av elementens
tjocklek. De praktiska svårigheterna består i
att cementblandningens sammansättning måste
hållas noggrant samt att tiden för gjutningen
är så knapp som 15 min. Dock torde metoden
vara användbar i fabrik även om den inte
lämpar sig för bygget.
Flygplans- och robotvingar av cement som
armeras med pianotråd provas i Frankrike. Utan
hållfasthetsnedsättning har man lyckats göra
vingar ända ned till 5 mm tjocklek. Genom ett högt
gjutningstryck får cementen en glasliknande yta.
TEKNISK TIDSKRIFT 1957 jf!5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
