Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 9 - Nya metoder - Omvandlingsskikt för kadmium och zink, av SHl - Bult för mjuka eller spröda material, av SHl - Tidskomprimerande kinematografi, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stål har mycket större korrosionsmotstånd än bara
fosfaterat stål. Fosfatskiktet är matt, grått och
kristallint.
De mest använda fosfateringsbaden innehåller en
blandning av olika salter av fosforsyra, en
accelera-tor (vanligen ett oxidationsmedel) och ett eller flera
vätmedel. Saltblandningen avpassas så att
lösningen får önskat pH. Vid behandlingen löses något
metall varvid pH ändras invid ytan och
metallfos-fatkristaller fälls ut på den. Behandlingsgången är
densamma som vid kromatering. Man brukar
emellertid till slut doppa arbetsstycket i utspädd
kromsyra för att ytan skall få sur karaktär varigenom
färg eller lack får bättre adhesion till den.
Elektrolytiskt förzinkade eller kadmierade vtor
aktiveras före fosfateringen genom doppning i
utspädd fosforsyra. Gamla beläggningar eller
gjutstycken måste göras, rena och aktiveras. Starkt alkaliska
rengöringsmedel är olämpliga då de gör fosfatskiktet
grovkristallint. Används vissa i handeln
förekommande fosfateringslösningar, vilka fungerar som
rengöringsmedel, behöver lätt smutsade
arbetsstycken inte förbehandlas.
Vid förzinkningen eller kadmieringen måste man
beakta att en del av metallskiktet löses bort vid
fosfateringen. Ett tunt fosfatskikt utgör ett bättre
underlag för färg än ett tjockt. Det förra blir
nämligen finkristallint, tätt och väl fastsittande.
Molybdatskikt är mörkgråa till djupsvarta; deras
glans beror på metallytans tillstånd före
behandlingen. De används för att ge arbetsstyckena ett gott
utseende, minska ytans reflexionsförmåga och öka
dess korrosionsmotstånd. Detta blir tillräckligt gott
för inomhusbruk; utomhus måste ytskiktet skyddas
med t.ex. olja, vax eller en lack.
Molybdatskikt fås genom doppning i en lösning av
ett molybdat, innehållande en aktivator, en
kom-plexbildare och en buffertblandning. Man kan svärta
zinkskikt på ned till 2,5 n, men man bör göra dem
minst 5 ja. När zinken skall tjäna som
korrosionsskydd skall man räkna med att minst 2,5 ix löses
bort vid svärtningen. Efter denna skall
arbetsstyckena sköljas noga, först i kallt, sedan i hett vatten.
Torkningen bör ske genom blåsning med luft eller
inpackning i sågspån därför att fläckar uppstår, om
hett vatten får torka på ytan.
Nickelsulfidskikt har samma färg som
molybdatskikt. De används i stället för dessa när ett mer
duktilt ytskikt fordras. De består i huvudsak av svart
nickelsulfid och erhålls genom doppning i en
lösning av ett nickelsalt, försatt med antingen ett
tio-cyanat eller ett tiosulfat, en buffertblandning och
en accelerator. Zinken reducerar tiocyanat- eller
tiosulfatjonen till sulfidjon, och när dennas
koncentration blivit tillräckligt stor, faller nickelsulfid ut på
metallytan.
Sulfider har i allmänhet mindre
korrosionsmotstånd än oxider. Nickelsulfidskikt för utomhusbruk
måste lackeras eller skyddas på annat sätt (E Foley
i Metal Progress febr. 1956 s. 86—90, Metal Industry
23 mars 1956 s. 227—229). SHl
Bult för mjuka eller spröda material
En originell bulttyp, som utvecklats i
Storbritannien, består av en bult vars spets har ett tvärgående
hål för en sprint, en gummihylsa och en kamhylsa
(fig. 1). Den är avsedd för hopsättning av två eller
flera plattor med 12 mm hål och är lämplig för
frontplattor till elektroniska apparater,
vibrerings-hindrande montering av instrument, motorer, reläer,
fläktar m.m. och för fastsättning av handtag på
luckor och lådor.
Fig. 1. Delar till bult med
gummihylsa.
Den är särskilt lämplig för mjuka eller spröda
material, t.ex. glas, keramik och plast, därför att
fastsättningstrycket är förutbestämt och inte kan
överskridas vid hopsättningen. För mjuka material
används en bricka med stor anliggningsyta. Bulten
tillåter relativt dålig passning mellan hålen, och dess
gummihylsa anpassar sig lätt till krökta ytor
varigenom den är utmärkt för hopsättning av t.ex. en
korrugerad plåt vid en plan.
Bultens användbarhet begränsas i viss mån av att
den tål relativt liten dragpåkänning och av gummits
egenskaper. Den kan t.ex. inte användas vid
förhöjd eller mycket låg temperatur och inte i
kontakt med olja. Dess låskraft är ca 68 kp.
Sedan bulten trätts genom hålen sätts gummihylsan
och kamhylsan över den fria ändan varefter
sprin-ten träs genom bultspetsens hål så att den ligger
mot kamskivans lägsta ytor. Härvid skall
gummi-hylsan tryckas ihop från 9 till 8 mm längd varvid
dess diameter på mitten växer från 11,5 till 12,5
mm. Därefter låses bulten genom vridning medsols
så att sprinten glider uppför kamhylsans yta och
faller ned i skårorna. Härvid trycks gummihylsan
samman ytterligare.
För att hopsättningen skall vara möjlig fordras
givetvis att sprintens friktion mot kamhylsan är
mindre än gummits mot denna (och mot arbetsstycket).
I den brittiska utföringsformen har man löst detta
problem genom att göra hylsan av specialgummi och
kamhylsan av svarvad mässing. I USA blir detta för
dyrt och man har därför gjort kamhylsan av nylon
varvid anliggningsvtan mot sprinten måst förstoras
för att plasten inte skall deformeras genom
kall-flytning. Man tillverkar emellertid också en dyrare
kamhylsa av Duralumin ( J B Campbell i Materials
& Methods maj 1956 s. 116—118). SHl
Tidskomprimerande kinematografi
Man har tidigare använt filmning vid vilken bilder
tas med relativt stora tidsmellanrum för att
registrera långsamma förlopp, t.ex. blommors tillväxt.
Nu används i princip samma metod i USA för
studium av t.ex. trafiken vid parkeringsplatser samt
arbetet på kontor och i fabriker. Enligt uppgift har
man vid en godsstation kunnat spara ett växellok
genom studium av trafiken vid stationen. Vid ett
gjuteri lär man ha ökat produktionen 30 °/o genom
rationaliseringar gjorda på grund av studium av
tidskomprimerande filmer.
Metoden har fördelen framför vanlig filmning att
den är mycket billigare och ger en översiktlig bild
av ett förlopp. Tar man t.ex. en bild per sekund och
visar filmen med normal hastighet (16 bilder per
TEKNISK TIDSKRIFT 1957 jf!5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
