Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 11 - Läkemedelsforskning, av Hans Berlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man en sållning redan på detta stadium, så att
endast de mest lovande preparaten kommer till
vidare prövning. Det farmakologiska arbetet på
försöksdjur kan många gånger kompletteras
med terapeutiska försök på djur med
experimentellt framkallade sjukdomar, särskilt då det
gäller infektionssjukdomar.
Sedan kan prövningen av det nya medlet
börja i försiktig skala på människor, till en
början oftast farmakologiskt studium på friska
försökspersoner, sedan en klinisk prövning på
patienter med den sjukdom man hoppas kunna
påverka. Det är icke ovanligt, att sådana
prövningar får utsträckas över flera år, innan
medlet är moget för att göras allmänt tillgängligt,
och innan man har funnit preparatets lämpliga
utformning.
Parallellt med det preparativa arbetet
kommer också den analytiska
kontrollverksamheten, som alltid innefattar kemisk och
fysikalisk analys och mycket ofta också
mikrobiologisk analys och farmakologisk
standardisering på försöksdjur eller på frilagda organ.
För injektionspreparat tillkommer särskilda
kontroller, framför allt av steriliteten.
Man får alltid vara beredd på, och det händer
också i viss utsträckning, att ett sådant
försöksprogram, även mycket omfattande, ger
negativt resultat, men har det nya preparatet visat
sig hålla måttet, blir den naturliga följden, att
företaget får ett nytt tillverkningsobjekt, och
då tillkommer som sista steg det rent tekniska
utvecklingsarbetet, som fordras för att man skall
kunna driva en ekonomisk tillverkning i
önskad industriell skala.
Personal
Det anförda ger en uppfattning om vilka typer
av forskare, som kan komma att samarbeta
vid tillkomsten av ett nytt läkemedel:
organiska kemister, mikrobiologer, biokemister,
kemiska analytiker, farmaceuter, farmakologer,
fysiologer, kemi- och maskiningenjörer samt
först och sist läkare.
Självfallet är det en ytterst viktig del av denna
verksamhet, som ingen industri kan driva på
den egna tomten, nämligen de kliniska
prövningarna, som fordrar tillgång till patienter
och som måste ledas av praktiskt verksamma
kliniker, i regel sjukhusläkare. Det är därför
ett livsvillkor för läkemedelsindustrin att dess
forskarlag har ett ständigt samarbete med
sjukhusen.
Det finns ej heller någon läkemedelsindustri,
som bland sina fast anställda har tillgång till
allt det expertvetande, som behöver inhämtas,
och som varierar från tid till annan, beroende
på de forskningsuppgifter som föreligger.
Därför är det angeläget att industrin har förmånen
att vid behov kunna konsultera ledande
fackmän inom de olika medicinska och även
kemiska specialfacken.
Resten av de personella och materiella
tillgångar, som behöver mobiliseras för att göra
läkemedel, måste industrin emellertid i huvud-
sak disponera inom sin egen stab, och redan
det är avsevärt mer än vad som är vanligt
inom många andra branscher.
Kostnader
Det ligger i sakens natur, att
forskningsbudgeten i ett läkemedelsföretag blir hög och
ofta procentuellt högre i en mindre
organisation, eftersom en viss grundstomme av en
mångsidigt kvalificerad stab är ofrånkomlig.
Forskningskostnaderna inom den rent kemiska
industrin i USA uppskattas för närvarande till
ca 3 % av totalomsättningen men inom
läkemedelsindustrin till i medeltal 5 % och i några
företag betydligt mera. I Sverige ligger den
kemiska industrins genomsnittliga
forskningskostnader sannolikt under 3 % men
läkemedelsindustrins väsentligt däröver. AB Kabi t.ex. är
en av de största svenska
läkemedelsindustrierna men är trots detta, internationellt sett, ännu
inget stort företag. Dess forskningsbudget är
för närvarande ca 10 % av dess totala
omsättning. Häri inräknas icke tekniskt
konstruktionsarbete men däremot
kontrollverksamheten, som drar omkring fjärdedelen av summan;
vidare inräknas kostnader för bibliotek,
patentverksamhet, kliniska prövningar och
utomstående konsulter.
En forskningskostnad på 10 % av
omsättningen synes vara en hög siffra, och för Kabis del
får den i någon mån ses mot bakgrunden av
att bolaget har varit en övervägande biokemisk
industri, där antibiotika, särskilt penicillin
och streptomycin, under flera år har varit
dominerande produkter. Antibiotikatillverkning
är nämligen en svår hantering, som kräver
ständig och kvalificerad uppmärksamhet från
forskningssidan, samtidigt som produkternas
priser av olika skäl länge visat en starkt
sjunkande tendens.
Givetvis är det alltid angeläget att hålla de
relativa forskningskostnaderna inom rimliga
gränser, och då finns det två vägar att gå:
minska forskningsverksamheten eller öka
omsättningen. Man kan lätt ånge många starka
motiv för att höja forskningsbudgeten, och en
sänkning är varken ekonomisk eller aktuell.
Forskningsavdelningen kan emellertid lämna
andra principiellt viktiga bidrag till sänkning
av de relativa forskningskostnaderna, bl.a.
genom "diversification", dvs. en utvidgning av
tillverkningsprogrammet så att detta omfattar
viktiga produkter, som ligger utanför bolagets
traditionella huvudlinje, biokemi. Detta medför
större belastning på både forskning och
produktion men samtidigt en vidgad bas för
fördelning av intäkterna och därmed större
garantier för en beräknad omsättningsökning.
En annan åtgärd, som många gånger har visat
sig fruktbärande, är vissa kontakter med
utländska läkemedelsindustrier redan på
forskningsstadiet. Man delger varandra en del av
sina uppslag och forskningsresultat, och bägge
parter kan till ömsesidig fördel bidra till att
snabbare föra programmet vidare.
TEKNISK TIDSKRIFT 1957 jf!5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
