Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 11 - Mjukmagnetiska ferriter för ultrahögfrekvens, av Elmar Umblia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mjukmagnetiska f er riter
för ultrahögfrekvens
Mag. chem. Elmar Umblia, Stockholm
Jämfört med liögpermeabla metallegering^
utmärks keramiska magnetmaterial, kända under
benämningen ferriter, av en ojämförligt
högre volymresistivitet (10~—106 ohmcm) och
följaktligen av försumbart små
virvelströmsförluster i magnetiska växelfält. Hos ferriter
uppträder dessutom självfallet icke heller någon
påtaglig magnetisk skineffekt, som veterligen
medför en skenbar minskning av en
metall-magnets eljest mycket höga permeabilitet.
Därför har ferriter fått utvidgad användning
som kärnmaterial för spolar i teleteknik och
jämväl inom andra grenar av
högfrekvenstek-niken.
Vid effektöverföring liar emellertid
laminerade plåtkärnor på grund av sin 3—4 gånger
så höga mättningsmagnetisering företräde
framför ferriterna vid frekvenser under ca
1 kHz. Vid högre frekvenser blir ferriterna
dock även i detta fall allt fömånligare. Jämfört
ined den äldre varianten av kärnor för
högfrekvens, massakärnorna, besitter
ferritkärnor-na den fördelen, att de har avsevärt högre
permeabilitet. Detta erbjuder alldeles nya
möjligheter för höjning av spolarnas kvalitet.
Gränsfrekvens
En mjukmagnetisk ferrits användbarhet som
kärnmaterial beror främst på dess
begynnelsepermeabilitet kmi och förlustfaktor tg 8. Den
förra är upp till en kritisk frekvens,
resonansfrekvensen, tämligen frekvensoberoende,
medan förlustfaktorn brukar stiga sakta med
ökad frekvens. Inom resonansfrekvensområdet
börjar emellertid begynnelsepermeabiliteten
sjunka samtidigt som förlustfaktorn stiger
ex-ponentiellt med växande frekvens så att
fer-ritens relativa godhetstal, k?miltg <5, undergår
en snabb försämring.
Som orsak till denna magnetiska dispersion
anges i litteraturen oftast ferromagnetisk eller
gyromagnetisk resonans, men på senare tid
även en annan resonans- eller
relaxationspro-cess i samband med domänväggarnas
förskjutning1.
621.318.134 : 621.396.029.0
Som gränsfrekvens för en ferrits praktiska
användning som kärnmaterial brukar man
oftast beteckna den frekvens, vid vilken den
ifrågavarande ferritens förlustfaktor har stigit
till ett värde av 0,06. Detta uppnås vid
omkring 0,5 MHz hos kommersiella MnZn-ferriter
och vid omkring 100 MHz hos kommersiella
NiZn-ferriter med en begynnelsepermeabilitet
av ca 10.
En annan på senare tid så småningom
framväxande ferritgrupp, mikrovågferriterna, är
avsedd att, under utnyttjande av dessa
materials selektiva dämpningsförmåga och
Fara-day-effekt, användas för alldeles speciella
ändamål i mikrovågtransmissionsledningar vid
frekvenser över 1 000 MHz (Tekn. T. 1955
s. 717).
Mellan omkring 100 och 1 000 MHz fanns en
lucka i ferritspektret, som man numera räknar
med att kunna fylla med en ny grupp av
mjukmagnetiska bariumhaltiga ferriter, utvecklade
hos Philips och döpta till Ferroxplana-
(uttalas ferroxpleina).
Sammansättning och struktur
Kända kommersiella ferriter är dels
mjukmagnetiska kubiska dubbelferriter, vilkas
sammansättning motsvarar formeln a MeO • b ZnO •
c Fe.203 (MeO är MnO eller NiO; a + b + c =
100) ocli dels hårdmagnetiska hexagonala
ferriter med BaO • 6 Fe203 som huvudkomponent.
Oxidsystemet MeO—BaO—FeA (MeO är FeO,
CoO, NiO, MnO, ZnO eller MgO) har
emellertid visat sig innehålla flera i huvudsak
hårdmagnetiska hexagonala ferriter med tämligen
komplicerad finstruktur. Gittret hos dessa
material är nämligen uppbyggt av vinkelrätt mot
c-axeln liggande och ovanpå varandra staplade
skikt av tätpackade syrejoner, med jämna
mellanrum växlande med skikt, där svrejoner
delvis är utbytta mot bariumjoner. De små
Me2+-jonerna upptar mellanplatser mellan de stora
syre- ocli bariumjonerna. En del Me2+-joner
omges av fyra syrejoner (tetraederplatser),
medan andra Me2+-joner omges av sex syre-
TEKN ISK TI DSKRI FT 1957 225
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
