Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 12 - Krutraketmotorer och raketkrug, av Åke Håborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är hög, särskilt när motorstorleken
nödvändiggör en uppdelning av en kolloidal
krutladdning i flera enheter (t.ex. sju krutrör). Man
blir vidare oberoende av brinntid upp till och
över 100 s. Krutingredienserna kan lätt
anpassas så, att de viktiga egenskaper som
begränsar ett kruts användbarhet, såsom
temperaturkänslighet, temperatur-, tryck- och
andra förbränningsgränser samt rökbildning
och lagringsbeständighet, tillgodoses på ett
tillfredsställande sätt.
Tillverkning och utprovning
av raketkrut
Ett kolloidalt krut, t.ex. ncgl-krut, kan
tillverkas genom en process med eller utan
lösningsmedel (eter eller alkohol). För större
krutladdningar är processen utan lösningsmedel
den vanligaste. Nitroglycerin och
nitrocellu-losa blandas med erforderliga mängder
mjuk-nings-, stabiliserings- och
flamdämpningsme-del i en behållare med vatten, varefter massan
passerar mellan roterande valsar så att
vattnet avskiljs. Efter torkning får massan passera
ytterligare valsverk, varur krutet erhålls i form
av ark som rullas ihop i flera lager. I en
hydraulisk press pressas sedan krutet genom
en matris vid ett tryck av 300—1 500 bar
beroende på pressens storlek. Den pressade
produkten kapas i önskade längder och
kvalitetskontrolleras.
Av tillverkningsmetodiken framgår att
krutets största tvärsnittsdimension helt är
bestämd av pressens kapacitet. Härtill kommer
att även ytterst små variationer i
krutsammansättningen kan ha oöverskådliga
konsekvenser under tillverkningsprocessen, varför
en utveckling på bred bas såsom vid biandkrut
är utesluten. Detta medför att
förbränningsegenskaperna är bundna till ett mycket
begränsat område.
Genom att stöpa krutet i gjutform är man
mindre beroende av laddningens storlek och
konfiguration, även om möjligheterna att
variera förbränningsegenskaperna fortfarande är
mycket begränsade. Vid gjutningsprocessen
hälls det flytande nitroglycerinet med
tillsatsämnen under vakuum ner i en gjutform, vari
man lagt kulor eller småbitar av
nitrocellu-losa. Genom upphettning och omröring löses
nitrocellulosakulorna och bildar en praktiskt
taget homogen kropp tillsammans med
nitroglycerinet. Metoden anses som relativt ofarlig,
vartill kommer bortfallet av en dyrbar press
som vid en eventuell explosion bli obrukbar
för längre eller kortare tid.
Ett biandkrut, exempelvis ett plastkrut, kan
tillverkas på följande sätt. Syrebäraren, som
vanligtvis utgörs av klorat, nitrat eller
per-klorat av någon av de lätta metallerna
ammonium, kalium eller natrium, mals och siktas
till lämplig kornstorlek. Bränslekomponenten,
som kan utgöras av en termoplast, t.ex.
syntetiskt gummi, polyvinyl eller polyuretan, eller
en härdplast, t.ex. fenol-formaldehyd- eller
polyesterharts, blandas i flytande form med
syrebäraren i en mekanisk blandningsmaskin.
När den trögflytande krutmassan blivit
homogen, tillsättes för den fortsatta processen
erforderliga ämnen, t.ex. mjukningsmedel,
färgämnen, härdare och katalysatorer.
Beroende på massans egenskaper kan den
slutliga krutladdningen erhållas antingen med
strängsprutning genom matris eller genom
gjutning av massan i form eller helt enkelt genom
att man häller massan direkt i
raketmotor-hylsan. Vid så gott som torra massor kan det
vara nödvändigt att tillgripa pressgjutning
under högt tryck (300—600 bar).
Den snabba utvecklingen av olika tänkbara
krutsammansättningar har medfört behov av
omfattande studier av krutets och de
ingående beståndsdelarnas egenskaper: råvarans
beskaffenhet och inverkan på krutladdningens
prestationsförmåga, ballistiska parametrar,
fysikaliska egenskaper, såsom täthet och
värmeledningsförmåga, och statiska eller reologiska
parametrar för elasticitet och allmänna
hållfasthetsegenskaper4’ 5. Ett sådant studium är
nödvändigt för att man skall kunna bestämma
krutens lämplighet för en viss önskad uppgift.
De termodynamiska beräkningarna måste
härvid alltid kompletteras med omfattande
laboratorieförsök och statiska prov i större
skala. Ett reologiskt studium, dvs. bestämning
av bindemedlets viskositet och
formförändringsegenskaper, är nödvändigt för val av
tillverkningsmetodiken och innefattar bestämning
av bindemedlets egen brottgräns och
fyllmed-lets inverkan på den slutliga produktens
hållfasthetsegenskaper.
Kvalitetskontroll
Som nämnts är det viktigt att man kan
kontrollera krutladdningen med avseende på
förekomsten av inre spänningar och
luftinneslut-ningar, vilka kan orsaka att krutet spricker
under förbränningen. Om ett
förbränningsför-hindrande isoleringsämne på vissa krutytor
släpper från krutet, ökas laddningens
brinnande yta med en farlig tryckökning som
resultat. Bägge fallen innebär risk för
explosion.
Vid raketmotorer som avfyras på
betryggande avstånd från oskyddad personal medför en
explosion givetvis endast materiella skador.
Om däremot krutladdningen ingår i en
raketmotor som har till uppgift att starta en robot
som hänger under ett flygplan, inses lätt
konsekvenserna av en explosion, antingen den
inträffar i startögonblicket eller när roboten
hunnit några hundratal meter framför
flygplanet. Det måste därför framstå som ett
absolut krav, dels att man känner tillverkningens
mekanik, dels att tillförlitliga
kvalitetskontrollmetoder utvecklas.
Den närmast till hands liggande
kontrollmetoden utgörs av en hårt styrd tillverkning, där
man så långt som möjligt har automatiserat
processen från råvara till slutprodukt. För
kunden är emellertid denna typ av kontroll
TEKNISK TIDSKRIFT 1957 jf!5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
