Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 12 - Världens järnmalmsförsörjning, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 1. Världens
järnmalmsbrytning
i miljoner ton
under lim—1955.
Spanien och Norge. Storbritannien, Tyskland och
Beneluxländerna iir importörer och Sverige och
Nordafrika iir exportörer, fig. 2.
Stålproduktionen beräknas öka med 4 °/o per år
och Västeuropas produktion uppskattas till 93 Mt
1960 och 103 Mt 1965. Då skrottillgången avtar
behövs 1960 malm hållande 58 Mt järn vilket är ca
12 Mt mera än 1955. Genom utnyttjande av
tillgängliga resurser kan inom Västeuropa 32 Mt erhållas.
Utöver redan 1955 importerade 18 Mt skulle alltså
behövas 8 Mt, motsvarande ca 14 Mt malm.
I Frankrike torde man fram till 1960 kunna öka
brytningen till 70 Mt/år. Därefter måste man börja
importera malm huvudsakligen från Nordafrika och
Sverige. Brytningen i Sverige väntas ha vuxit med
2 Mt/år 1960, men därav kan knappast mer än
1,5 Mt komma Västeuropa till godo, då USA
kommer att öka sin import av svensk malm och denna
i växande mängd torde gå till Östeuropa, särskilt till
Polen i utbyte mot kol.
I andra länder, såsom Norge, Spanien och Turkiet,
kan brytningen ökas med sammanlagt 3 Mt/år. Kan
man dessutom öka den årliga importen med ca
6 Mt från Kanada, 1,5 Mt från Venezuela och 2 Mt
från övriga Sydamerika, bör Västeuropas
malm-behov kunna täckas fram till 1960.
Betydligt svårare torde det bli att skaffa det
ytterligare tillskott på ca 11 Mt/år malm som kommer
att behövas 1965. Stora investeringar måste göras
i nya gruvor. De viktigaste ännu outnyttjade
järnmalmsförekomsterna finns i Kanada, Venezuela,
Brasilien, Västafrika och Indien. Av dem ligger de
kanadensiska bäst till för Västeuropa trots att de
finns i den arktiska regionen.
öppnandet av en gruva beräknas kosta 100—200
M$ eller i genomsnitt 50 $ per ton järn och år.
Endast ett omfattande samarbete inom den
västeuropeiska järn- och stålindustrin torde möjliggöra
dessa jättelika investeringar (E Pi.otzki i Ståhl und
Eisen 27 dec. 1956 s. 1728—1734). SHl
Fig. 2. Världens
järnmalmstransporter under
1955 i miljoner ton järn.
TEKNISK TIDSKRIFT 1957 jf!5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
